ett nytt år

Förkylningen från avgrunden (en julklapp från mormor) sabbar tyvärr mina nyårsplaner på en idyllisk afton med vänner och dans i en stuga utan el och vatten mitt i skogen utanför Uppsala. Jag har en känsla av att slemhosta och dödskänslor skulle komma ivägen lite för njutningen och tjusningen med eldning och utedass i minusgrader.

Det får bli några extra dagars lugn och familjehäng i norrland istället och nu när jag har ställt in mig på det känns det helt okej. Jag får krypa ned under min fina julklappsfilt från Klippans yllefabrik, bläddra i böckerna som också låg under granen och tänka på vad som har varit och vad som kommer.

2012 har varit ett händelserikt år, på ett stillsamt sätt. Det var året då jag grubblade mig fram till mina framtidsplaner, sa upp mig från jobbet (fast jobbade hela året ut) och sökte in till universitetet igen för att påbörja vägen till en lärarexamen.

Det var året då keramiken bestämde sig för att bli en viktig del av mitt liv och jag drejade så fort jag fick chansen, fylldes av hybris och drömmar om att kunna jobba med det ännu mer framöver och började nästan av en slump att sälja lite också.

2012 var också året då jag fick så mycket uppmärksamhet och komplimanger för saker jag hantverkat. Jag hisnade och förvånades när kommentarer började trilla in från länder långt utanför Norden, när mina grejer spreds över pinterest och förfrågningar om att få köpa mina alster och mönster, eller få dem översatta till engelska, kom in allt oftare.

Jag är fortfarande lite tagen och fundersam på vad jag gör av allt detta. Och tänker på hur jag verkar ha gått från nyfiken hemslöjdare till designer, utan att ha märkt det själv. Men det är spännande.

Ett gott nytt år till er alla och tack för allt ni har gett mig i form av besök, värme, uppmuntran, råd och glada tillrop under året som gått!

Nu faller vi handlöst in i 2013.

dagarna

Dagarna vandrar förbi i snöfall och solkatter. Det har varit en konstig jul i år. En som finns nära mitt hjärta har blivit väldigt sjuk och julefriden har blandats med gråt och sorg. Det har varit tunga dagar som ibland ljusnat i kanterna när vi får höra om framsteg. Jag vågar hoppas lite ibland.

Dagarna vandrar förbi med film och familjetid och lugn. Jag repar upp gamla projekt som inte kändes rätt just nu (den röda koftan, den grå vanten som virkades på tåget upp norrut) och gör samma mönster om och om igen. Varma virkade vantar. Det finns en tröst i det enkla och välkända och upprepande. Tankar finns på julmarknad, en dag i framtiden.

och frid på jorden

hemma

Tåget hem gick precis som det skulle (25 minuters försening räknar jag som ren och skär succé!) och jag jublade tyst över att få åka tåg hela vägen utan ett enda byte och framförallt utan en enda minut på buss. Jag lyssnade på ljudbok, virkade en vante och tittade på ett snöigt land utanför fönstret.

Virkning är grymt bra på tåg, och fastän jag nog inte behöver ett par virkade vantar till så är det skönt med mönster som finns i huvudet och växer fram av sig självt. Så jo, jag behöver nog ett grått par också.

Här hemma i kungariket är det lugnt och skönt.
Roawr.

första dagen

Idag börjar mitt jullov! Så oändligt trevligt och efterlängtat (och konstigt nu när det är här). Jag tar sovmorgon, äter whiskeyfudge, funderar på hur mycket av vimpelvanten jag ska repa upp och sticka om och samlar kraft inför att kånka 45 kilo lera och glasyr till verkstaden. Om det håller sig ljust ett tag till ska jag försöka mig på en liten fotosession på balkongen också för att få bilder på de tre senaste och obloggade stick/virkprojekten. 

sista veckan

De allra sista dagarna nu innan jullov och tåg norrut. Väskan står redan packad och julklappskeramiken är tryggt inlindad i papper. Nu hoppas jag bara att dagarna fram till fredag går lagom fort och sen, ja sen, då breder en tvåveckors ocean av mys och ledighet ut sig. Jag hoppas på mycket tid med garn, familj, vänner och verkstad.

Jag passar på att visa upp det sista från höstens bränningar. Tidigt i höst testade jag att i den sotsvarta leran göra glas/koppar utan öron och småskålar till salt/ljus/soja som jag sen glaserade i vitt. Det blev... inte vitt. För att inte få allt sjuttiotalsbrunt glaserade jag muggarna hysteriskt tjockt och de blev relativt vita. Först avskydde jag dem, antagligen för att det inte blev som jag tänkte. Jag tror fortfarande inte att jag kommer göra fler av dem men, well, they grow on me..

Desto bättre tycker jag om prototypen av tvålkopp och tandborstmugg som just nu står och testas i mitt badrum. Älskar dem! De här blir det definitivt fler av. Första tvålkoppen jag haft som inte gör tvålen till en liten slemklump utan faktiskt håller den torr. Oväntat trevligt också att mötas varje morgon av något man gjort själv. Det gör mig lite glad. 

vimpelinspiration

För ett tag sedan hörde norska Pickles av sig till mig. De hade sett min version av deras vimpelgenser på Pinterest, den här liten sergel som jag fått så många fina kommentarer kring och de gillade den. De hade en spännande idé, en inspirationsstafett. De undrade om jag ville vara med. Ja, såklart!

Jag skickade två idéer och garnförslag, de valde en av dem, som också råkade vara baserat på deras vimpelgenser (kan inte rå för det, jag gillar verkligen de där trianglarna) och sedan kom garnet i brevlådan och mina vimpliga vantar har börjat bli till. Jag gillar dem massor redan och klurar på mössan som ska höra till. Tills projektet är helt klart och bilder skickade till Pickles blir det små glimtar av dem här då och då. Lite småhemligt sådär.

frid och fröjd

Nu har jag frid i själen igen! Beslut är taget, kurser valda och tackade ja till och allt känns bara så himla bra. Jag valde den sköna vägen, den som ger mig ro fastän den kanske är en termin längre än det andra alternativet. Men vad gör det egentligen, det är ett val som gör mig glad och låter mig få tid till vänner, hantverk, keramik och dans. Och det är också viktigt. Jag kommer läsa miljö till våren och som en bonus hittade jag världens finaste extrakurs också; Utomhuspedagogik vinter -hur bra är inte det! Det passar för en blivande naturkunskapslärare, eller hur?

Det firar vi med två hyacinter i handgjorda krukor. De råkar också vara uttryck för samma process som den jag just haft kring studierna, först känns det inte alls bra utan bara motigt och sorgligt (de verkade för små, ogillade modellen / studiegången kändes fel och lång väg av osäkerhet) men sedan, i annat ljus och när det fått ett innehåll, visar det sig vara riktigt riktigt fint.

pauskeramik

Tack för alla era kommentarer, både på ljusstakarna och framtiden. Jag håller på att försonas och hitta en annan bra väg istället, eller egentligen väljer jag nog mellan två ganska bra vägar, så jag ska bara hitta den som känns rätt just nu. Båda kommer, som jag tänker nu, att leda fram till samma mål.

Medan jag grubblar vidare och längtar efter långa lediga dagar med stickning och te visar jag några fler saker från senaste ugnstömningen. Skärbrädor med skön form, kannor, koppar och små hyacintkrukor.

piss å skit

(Inte på er alltså, ni är jättefina)

Jag kom inte in på mitt förstahandsval, korta lärarprogrammet, för studier till våren, för tydligen tar inte Uppsala Universitet in några med mitt ämne under våren 2013. Wtf liksom? Så nu måste jag äta socker och göra listor. Tänka med hjärta eller taktik? Tänka enkelt eller krångligt? Tänka effektivt eller skönt just nu? Och så förhoppningsvis få svar snabbt som attan från alla dem jag intensivmejlat nu i eftermiddag.

Wish me luck.

ljus i vintermörker

De flesta saker som jag gjort under hösten i verkstan har nu tagit sig igenom hela processen från drejning till färdigbränt och några har till och med tagit sig så långt att de inte längre är mina. Det känns konstigt, men konstigt på ett bra sätt.

Hösten har framförallt ägnats åt att njuta av tillgången till en verkstad, åt att testa några olika leror, lära mig mer om hela processen från början till slut, att återvinna lera. Mest av allt har jag hållit på att testa olika modeller, lärt mig mer om vad jag gillar och inte gillar (och varför), drejat i små serier och känt efter.

Det är inte alltid det som är roligast att dreja sammanfaller med det jag tycker är snyggast, och det är inte alltid det jag tänker ut i huvudet vill bli till av mina händer. Det är något med vinklar och former och minimala nyanser. Kanske är det så att inte alla former är "mina" former. Eller kanske blir de det en gång i framtiden.

De senaste månaderna har fina människor börjat säga och skriva saker till mig, om hur de tycker om min stil eller mitt formspråk, om hur de kan se likheter mellan det jag gör i ull och det jag gör i lera. Ofantligt spännande tycker jag, som aldrig ens övervägt att jag har något som skulle kunna kallas för formspråk, eller att det skulle vara överförbart mellan två så olika medium som garn och lera. Men jag tar verkligen emot komplimangerna, och grubblar över dem. Hur stickningens textur och färg och mönster kan höra samman med keramikens former och vinklar.

Just nu när jag tittar på höstens keramiska experiment känner jag mig ganska spretig i mitt eventuella formspråk. Testar olika varianter för att se vilka som ska förkastas, och vilka som ska få leva vidare och utvecklas. Här har jag samlat höstens olika ljushållare och ljusstakar, några blev favoriter, några kommer inte göras fler av. 

Mina egna favoriter är de svarta "gjutjärnsljusstakarna" i sotleran, och de vita "nattljusstakarna" som jag skulle vilja förändra och utveckla lite. De rakubrända och vita runda bumlingarna är av någon anledning ofantligt trevliga och tillfredsställande att dreja, men hittills ingen succé hos mina vänner. Ljuskronorna är söta, men kavling (som är tekniken de är gjorda med) är lite för långsamt och pilligt för min del, så det blir nog inga fler av dem på länge. Tycker du om någon sort mer än de andra?

ingefärsglögg och rimfrost

Efter den galna arbetsveckan blev det lördag och glöggfest i kollektivet. Inte mindre än tre sorters hemmagjord glögg hade sin premiär och det var en jämn match mellan den vanliga glöggen, ingefärsglöggen och apelsinglöggen. Jag är partisk i målet och deklarerar ingefärsglöggen (min egen, såklart) segrare!

Kollektivet fylldes av trettiotalet gäster och glöggångor som enligt utsago kändes ända ned i trapphuset. Det åts sötsaker och saltsaker och vi drack oss igenom inte mindre än elva liter glögg tillsammans innan vi somnade vid tretiden på natten, vilket nog får ses som ganska imponerande. Jag hade keramikvernissage och några vänner gick hem med nyköpta julklappar från lilla affären.

Idag vaknade vi till en sagodag med rimfrost och vinterdimma, vi tog på underställen och vandrade med frostade hårtoppar till julmarknaden i Hågaby och hisnade och pekade åt varandra på allt det vackra. Framme vid marknaden fick vi en pepparkaka av en man som sa att det var en belöning för att vi hade gått, han tyckte om när folk valde benen före bilen. Och det kändes som att det var vi som fått den bästa dealen med den dag vi vandrade genom.

Nu ligger jag sömndepriverat trött och nöjd i soffan, för matt ens för min trött-stickning röda koftan. Men tid för det kommer också. Jag ska bara överleva två jobbveckor till innan den hägrande julledigheten.

Glad andra advent på er.

klapptips!

Efter en veckas tystnad på grund av jobb på annan ort återkommer jag med fördubblad stämning och känsla!

Under hösten har jag gjort hjärtan och knappar i keramik, och de är så fina! De finns nu till försäljning direkt över bloggen och hinner skickas med posten för att komma fram lagom till jul. Kanske vill du ha några hjärtan i granen eller fönstret, eller handgjorda knappar till den där bästa koftan som finns i tankarna?

Skicka då ett mail till maria(punkt)carlander(snabela)hotmail(punkt)com och berätta vilken av sorterna här nedan, hur många och den adress de ska skickas till, så svarar jag med detaljer om hur du betalar.

Priset är 100 kronor för fem hjärtan, och 100 kronor för fem knappar. Vill man köpa dem i annat antal så går det fint, då kostar de 22 kronor styck. Fraktkostnaden blir 15 kronor för 1-6 hjärtan och 1-10 knappar, vill du beställa fler, eller att jag skickar utanför Sverige, så kollar jag upp vad det blir då!

Ps. Om man bor i eller kring Uppsala kan man också komma på besök i butiken "marias bokhylla" och titta på alla andra prylar som också finns till försäljning. Skicka bara ett mail så hittar vi en tid då båda kan!


Knappar finns i två varianter, sot och snö. Knapparna sot är släta och gjorda i en oglaserad stengodslera som bränner riktigt riktigt sotsvart. Knapparna snö har ett spetsmönster på framsidan och är i ljus stengodslera och glaserade med vit glasyr. Båda sorterna har två hål och är 2,3-2,5 cm stora.

Sot knapp

Snö knapp

Hjärtan finns i tre varianter; sot, snö och mandel. Hjärtana sot är släta och gjorda i den oglaserade stengodsleran som bränner riktigt riktigt sotsvart. Hjärtana snö har ett spetsmönster på framsidan och är i ljus stengodslera och glaserade med vit glasyr. Hjärtana mandel har också ett spetsmönster på framsidan och är i en ljus oglased stengodslera som blir varmt ljus. Alla tre sorterna har ett hål för upphängning och är 5,5 cm höga.

Sot hjärta

Snö hjärta

Mandel hjärta (2 kvar)

advent

Det är kallt och oändligt vackert ute. Allt fylls av ljus så att varje kvist, fotspår och driva strålar. Vi följer med och sätter upp egna ljusstakar inomhus, tänder ljus och tindrar.

Burken för Lindvalls Bankett kaffe är fylld med saffransskorpor och i ugnen ligger pepparkaksskorporna på torkning. I garderoben har den hemmagjorda glöggen snart jäst klart och ska tappas på flaskor. Nu väntar promenad genom vintern ned till verkstan.

En riktigt vacker första advent till er!

snö

Det snöade och snöade och jag log innifrån och ut och hoppas att snön ligger kvar länge. Vad glad jag blir över att så många av er också tycker om min keramik, jag är så förälskad i det arbetet och njuter av att kunna använda bloggen för också det skapandet. 

Det är adventsfredag, i helgen ska jag baka saffransskorpor och bara sticka på mitt nyaste projekt. En fin fredag till er alla!

skålar

Det blir mycket keramik nu, hoppas att ni inte misstycker till all denna lera. Stickningen och ullen finns kvar och kommer självklart finnas kvar även framöver, men keramiken har nu fått sin egen plats på bloggen också. Jag gissar att ni inte alla är sådär gruvligt intresserade av min keramik, men jag hoppas att ni stannar kvar här ändå, och så kan jag vara intresserad nog för oss alla! Och allt det mjuka växer på stickorna dessa mörka kvällar, väntandes på dagsljus och fotande..

Här tre små skålar i raku.
Älskar deras olikheter.