fredag, november 28, 2014

lappa och laga

Nya rekord slås i avstånd mellan blogguppdateringar! All skriftlig kreativitet hälls just nu ner i uppsatsen jag skriver. De stora stickprojekten väntar på den sista blockningen och allt min hjärna önskar under författandet av den episka uppsatsen är enkla repetitiva projekt där händerna kan arbeta och huvudet kan lämna kreativitet och uppmärksamhet åt sidan.



Så det blir sockar.
Jag som aldrig varit en riktig sockstickare, tjocksockslagret var snabbt fyllt och spetssockar blev aldrig min grej. Men så upptäckte jag att mittimellansockar var precis min grej! Mellan tjocka och supertunna och helt plötsligt det enda jag ville ha på fötterna när jag är hemma. Jag slet ut mitt bästa par, stickade de fantastiska oktobersockarna som nu följer mig när jag hasar runt mellan datorn och tekokaren.

Och så har jag tagit tag i mina lappa-och-laga-ambitioner och precis repat upp de delar av de utslitna sockarna som går att återvända. Nu ska de bli ett nytt par (alltså vad jag myser över min egen duktighet i att repa upp och återanvända). Och så har jag redan hunnit sticka ett nytt par i favoritsocksgarnet (nyköpt garn). Så snart kommer jag ha två nya par i bästa garnet. och det känns ju himla fint, grå novemberdagar som dessa.

lördag, november 15, 2014

nästan där

Tillslut fästs det trådar. Trådfästning och blockning (eller väntan på det) är stationen med en av de längsta väntetiderna på den här linjen. Men nu har trådar på tre projekt fästs; isländska tröjan #2, tunna grå koftan som jag nästan glömt bort, och så ett par snabbstickade sockar i plötulopi. Nu väntar blockning för de två tröjorna, och sen lite fotande för att hamna på bloggen.

Plötsligt känns det som att jag visst hunnit sticka en del den här hösten ändå.

onsdag, november 12, 2014

nytt gammalt

Nålbindning, den outstanding långsammaste av mina tekniker. Jag har bara slutfört två projekt i det, och det var år sedan. Först ett litet mobilfodral som övning, sen ett par vita vantar som inte riktigt passade mina händer (och som lottades ut vid något bloggjubileum).

Men jag tycker att det blir så vackert. Strukturen som tunt fiskbensmönster i kontrast med det gjorda tygets tjocklek. Hållbart nog för de vikingar som också nålband (någon som vet mer om historien bakom tekniken?), och hur kan man inte tycka om en teknik där ens egen tumme avgör resultatet?


Det finns massor av sätt att nålbinda, som det brukar finnas när en teknik har "uppfunnits" gång på gång i olika tider och på olika platser. Eftersom det var så länge sedan jag sist gjorde det var jag tvungen att googla igång kunskaperna och hittade en fantastisk sida med bilder på mängder av varianter -små skillnader i det slutgiltiga resultatet. Sånt där som man gillar som nörd.

Jag tror att när jag nålband sist använde jag det som på sidan kallas finnish stitch 1+3, och beskrivs som det vanligaste i Sverige -och för den kunnige skulle det gå att ana att det är den variant som syns på bilden här i inlägget.

Nu när jag började om igen valde jag den finska varianten 2+2 som blir lite tätare, det passar för mina vintriga vantar som ska bli till. Rostrött garn, en nål av horn, och många många timmar. Mitt nyaste vantprojekt är alltså i samma garn som det på bilden, vantförsöken på bilden mötte graven nån gång för ett par år sedan -men nu är tiden mogen för ett nytt försök (som inte fastnat på bild ännu). Wish me luck!

tisdag, november 11, 2014

en sill på tåget

-Hej, är det du som är fröken c?

Förra helgen hängav jag mig åt en väldig massa timmars tågåkande. När jag stod på en av alla perronger som jag skulle stå på hörde jag det där och svarade förvånat att det är jag som är det (jag har liksom lite hunnit glömma bort att bloggen under sin mesta livstid hetat så).


Hon som frågade var Sillen stickar! Ja, eller Cilla då. Vi hade spontan stickjunta mellan Emmaboda och Alvesta och hann fika hallongrottor (tack!), prata om pågående projekt och jag visade lite snabbt grunderna i tvåändsstickning. Tack för att du sa hej Cilla -fram för fler spontana stickmöten!

Under den helgen åstadkoms i övrigt en ny tumme på de slitna och lite skitiga favoritvantarna. Bra. Jag vill försöka bli lite bättre på det där att lappa och laga och inte bara sticka nytt hela tiden... Så nu håller de åtminstone fram till nästa par stickas.