beslut

Jag har tagit det nu tillslut, beslutet. Och jag måste skriva det, säga det, konstatera det, repetera det högt och tyst, virtuellt och vardagligt, för att få det att bli riktigt, sjunka in och gå att tro på, våga lita på, få bort den där fegheten som alltid vill ha osäkerheten som sista utväg.

Under våren har jag grubblat, läst, diskuterat, rannsakat och kastat runt mina tankar bland människor i min närhet, till och med hintat om det på bloggen nån gång i processen. Jag är en sån som måste tänka högt. Hittat problem och utmaningar, formulerat vad jag vill, stakat ut en väg som jag vill gå just nu. Den kommer att ta mig bort från fast jobb och lön, till böcker, nya tankar och nya ämnen, en ny examen. Och det känns spännande på både det läskiga, hisnande och fantastiska sättet.

sten och mossa

Sparrisvantarna fick uppföljare, höstvantar av sten och mossa.

Garn: rester av Alpacka

Virknål: 3

Mönster: Eget

på kullen

Där mötte jag en liten gosig katt som sa hej genom att smyga fram och stryka sig mot min rygg. Precis vad en förkyld och trött fröken behövde idag.

Kisse tyckte om min kånken. Jättemycket.

men, faan!

Ljudet av att lära sig spinna på en väldigt gammal spinnrock.

kom sol

Midsommar kom med regn och jordgubbar. Vi åt för mycket, dåsade ute mellan skurarna, löste korsord, spelade spel och snusade på bäbis. Vi gick en tur till lördagsöppna loppisen och kom hem med diverse skatter, min skatt var en fin blommig tallrik.

Helgen avslutades med förkylning och feber som följt mig hem till Uppsala också. Våren och särskilt slutet av den har varit tung jobbmäsigt och jag känner mig rätt sliten. Då brukar förkylningarna hemsöka mig och tvinga mig att ta det lugnt. Så jag accepterar, tar lugna dagar och försöker virka in lite solsken mellan regnmolnen.

midsommar

Det är den vackraste tiden nu, med ljus som aldrig tar slut, fågelsång och världen i motljus. Det luktar barndomssomrar och jag har äntligen äntligen fått semester. Jag är så sjukt värd det. Sätter mig på ett tåg ned till vänner och Göteborg och hoppas på idyll, nubbe och dans. Lite mer påklätt än på bilden blir det dock, väderspåmännen lovar regn i dagarna tre. Men jag bestämmer att det inte gör nåt.

En riktigt fin midsommar på er!

hållas ihop

Så snart, så snart, så snart får jag falla ned i semestern. Och falla är precis vad jag kommer göra. Utmattad och slut efter den här jobbvåren, krönt av en kurs från i lördags till idag onsdag. Men om jag bara håller ihop alla bitar som är jag så är imorgon sista arbetsdagen. Och sen, sen, är det jag i en himmelssäng av ledighet.

komplimanger

Det är häftigt att uppmärksammas för något man gjort. Att någon annan tittar på det och tänker -snyggt! Jag gör det hela tiden med andra, men ändå känns det lite pirrande när någon annan gör det med mig.

I måndags fick jag äran att vara med på Knitted bliss Modification Mondays, där hon visar upp projekt som andra har stickat, och där projekten är en förändring av ett orginalmönster. Hon hade hittat min Wool peddler-tröja på Ravelry, och bad att få visa upp det på bloggen. Och det säger man ju inte nej till... Jag har sett att flera andra svenska stickbloggare har fått projekt uppvisade där tidigare, så jag tar det som att vi är lite bra på att förändra, improvisera och göra efter eget huvud! Och blir lite stolt över att ha fått vara med i det sammanhanget.

I samma andetag när jag ändå känner mig glad och stolt kan jag nämna att min liten sergel-tröja lever sitt eget liv på Ravelry, känner att det blir lite svårt att toppa den.

sparris

Garn: Drops Alpaca, knappt ett nystan
Virknål: 3
Mönster: Eget

Den bästa sortens halvvantar. Mjuka, varma, täta.

mellan allt

Jag jobbar alldeles för mycket (i förhållande till vad jag tycker att jag vill jobba i juni) och räknar ner dagarna till ledigheten. De regniga kvällarna tillbringas i soffan med böckerna, så det blir inte mycket hantverkat. Men både muddarna och vantarna är klara. Eftersom jag inte är på något kreativt fotohumör så får ni en in-progress-bild i solsken istället.

helgen

I helgen hade jag vänbesök och vi förkovrade oss i hemslöjdens jubileumsutställningar. Vi inledde på Nordiska med VÄV och fingranskade vävandet. Utställningen var liten och lite tråkig och får bara tre löpare av fem möjliga. Efter det var vi så trötta att vi behövde fika på Rosendals, vilket får fem bullar av fem möjliga (äppellund och tokgott fika).

Sista trekvarten innan allt stängde skyndade vi oss till Liljevalchs och hamnade i museihimlen -vilken utställning! Så mycket mer än alla löv (vilka också var roliga att se). Sjalar och broderade rosor från hela världen, moderna åkdynor med broderier över mens och abort, träverk och näverväskor, och så ett helt rum där man själv får hantverka och som vi var tvugna att bara skynda förbi eftersom de snart skulle stänga. Herregud, jag måste dit igen och stanna en hel dag. Betyg: fem slöjdtanter av fem möjliga.

Fotade inget eftersom jag inte iddes släpa med stora kameran och min mobilkamera är ett skämt. Men eftersom ni måste åka dit så får ni ju se det live istället.

filtlängtan

Det är sommar (oavsett vad vädret säger) och det känns lite galet att längta efter att få virka en nya filt. Menåh! Det är precis det jag vill göra. Jag vill göra den i vitt och grått, kanske lite mjukt gult också. Eller rött. Det jobbiga är att jag inte har garn nog till en filt hemma. Och jag är fast besluten att slutföra mina 12 projekt innan jag får köpa nytt/göra nåt med nytt garn.

Så tills dess får jag titta på andras fina filtar och längta lite. Och jobba på för att göra klart de tolv projekten.

Filtarna är gjorda av badmama och Tinkhickman. Och mönstret kommer från Attic 24.

virkvirk

Med kylan och regnet kom hantverkslusten tillbaka som ett skott, och efter att virkandet fick en revival under mötesdagen på jobbet så har jag virkat vidare. Ett par halvvantar och snart ett par helvantar i favoriten, tätt virkad alpacka. Tätt, varmt, mjukt, slitstarkt. Har ett par älskade grå halvvantar i samma modell som använts hårt men fortfarande är hur fina som helst, bara lite lätt tovade i handflatan av cykelhandtagen. Och nu finns det snart fler.

heja sverje!

Jag firar dagen på svenskt vis genom att inte fira alls. Inte offentligt och flaggviftande i alla fall (men jag har inget emot att folk gör det, jag tycker att man absolut kan få ägna en dag åt att glädjas över platsen där man bor, även om det finns utmaningar att hantera också).

Jag har istället firat platsen där jag bor genom att vara nära jorden jag bor på och får mat från. Mellan regnskurarna har jag rensat ogräs och satt fler frön och plantor från fönstret. Och efter tre timmars nära-jorden-upplevelse så hukar jag för regnet och känner mig stolt, nöjd och ryggvärkande. Jag älskar verkligen mitt trädgårdsland. Det är lite nördigt, men väldigt sant. (Eftersom vädret var lite opålitligt blev det inga bilder, men framöver komma jag nog stolt visa upp landet och alla plantor som bor där)

i sängen

Min väns sommarsånger och solskutt hjälper inte. Regnet kastar sig ned genom den fyragradiga luften, gör allt lite dämpat och tyst innanför stormljuden utanför. Jag kryper upp i sängen med virkningen och maratontittar på dokumentärer.