egenodlat

Det är något som växer...
Vad gör man när man gillar ett sockmönster men inte vill sticka sockar? Jo, man tar och gör sig ett par muddar istället. Varför ska bara sockskaften få kluriga mönster..?
Garnet är grön (mycket mjukare och mossigare grön färg än på bilderna) tvåtrådig ull som blivit över sedan ett par vantar för ett par år sedan, köpt på härva på hemslöjden. Och nu tog det slut! Najs. Känns bra att göra av med restnystan. Jag har stickat på stickor nr 3 och med 44 maskor, och de känns lagom tajta. Mönstret jag följt är Stickameras sockklubbs februarimönster, sockar med falska flätor. Lättmemorerat mönster med fin effekt. Finfina egenodlade muddar.

suck

Mina sabbatsårsplaner går lite halvcrappy.
Det känns lite dystert.
suck.

tisdagstema -minne

Ett minne i trappuppgången från någon annans kväll

70årskalas

Livet är en fest.

medan kaktusen blommar..

..tar jag picket och packet, pussar familj och katter och vänder kängorna norrut och hemåt. Här väntar nu tentaplugg i raketfart och tårtbakning i mängd till stora trepersons-70års-kalaset på fredag.

Innan hemfärden tog jag en tur till morfar och mormor med halsduken jag stickat åt morfar. Han nämnde i förbifarten för några veckor sedan att han inte hade en halsduk, så jag plockade fram stickor och garn i lönn och satte igång, och den blev klar nu i påsk. Jätteglad och överraskad blev han, och det känns bra att han nu är varm om halsen...


Den är stickad i samma gamla våffelmönster som elofs muddar och thermal (jag har fått bra övning innan det är dags för tröjan) på stickor nr 3 och tvåtrådig ull i mörkgrått och ljusgrått, blev bara en pytteboll kvar av det ljusgrå.



Här är det lillasyster som modellar.

mjukt hårt

Etsy är en farlig plats för en wannabe-slöjdare. Där kan man fastna. Lääänge. Jag har inte köpt något därifrån ännu, men oj vad jag får lust att sitta i dagar och introvert pilla med lim, papper, krympande plast, tyg, pennor och färg.
Hittade finaste halsabandshänge-stället där; madison craft. Där satt en liten fågel och tittade på mig, och två robotar höll handen.

niemi lindgren singer lessing nietzsche

Jag är ingen boknörd egentligen. Jag bara önskar att jag vore det, för det vore lite coolt. Kunna diskutera Kafka och Ekman, kunna stava till Dostojevskij och Nietzsche och hänvisa till Strindberg -bara som en parantes i resonemanget. Äga hela raden klassiska verk utan att köpa dem med kvällstidningen, sortera mina böcker efter författarnamn och år och inte efter färg på bokryggen. Men nu är jag inte det ännu. Jag bara låtsas lite. Och läser mina miljoner många kursböcker istället. Och får komplimanger av ett boknördstest.

från en frustrerad student

Alltså, grupparbete. Vad var det för en penalistiskt sinnad och misguided människa som uppfann det?
Vi tar så en grupp med ofantligt olika människor, delar in dem i par tillsammans med den människa som de absolut har allra svårast för och har en helt annan syn på arbetsmoral och vad lagom nivå att lägga sig på är, och tvingar dem att göra ett jobb tillsammans. Så kan de lära sig av varandra, bära varandra och bli en vacker homogen massa som har samma kunskaper och drar samma strå till stacken. Eller så kommer det sluta med att en av dem gör ingenting och den andra gör allt under konstanta framviskade svordomar. Och sen sätter vi samma betyg på dem båda.
Heja likhetstänkandet.

saker som...

...min mamma inte skulle vilja att jag bloggade om
#2
Hur samme Cesar sitter på köksbordet och utfodras med yoghurt (den katten gillar mer än de flesta människor gör; oliver, räkor, kaksmet, fil, linsbiffsmet, ostkrokar, allt!). Och han har fantastiskt fint bordskick! Observera den eleganta tassföringen.
Det är lillebror som filmar och fnissar i bakgrunden...

Saker som min mamma...

...inte skulle vilja att jag bloggade om

#1

Hur Ceasar utfodras genom att lillebror slänger fast rå köttfärs/skinka/kött/kykling på köksdörren. Jag fasar för vad "rent hus"-tanterna skulle säga om de kom springandes med petriskålar och ättika i högsta hugg.



Nu (jag har sagt det förut, men här kommer det med lite extra eftertryck, lite större bokstäver. Och en bild.), -en riktigt glad påsk till er alla!

tack!

Tack snälla Clara! Det är precis som du säger att opals garnlängd mäts efter 100g nystan och inte 50g -och då stämmer ju både stickfasthet och längd per vikt! Och tack Hanna för kommentar och uppmaning till provlapp (som är något jag aktivt brukar glömma bort inför varje stickning -men jag kanske skulle göra ett undantag denna gång...). Då kanske det blir så ändå att det införskaffas opal till thermal. Ska fundera över påsken. Som för övrigt intas hemma hos mor och far med syskon, katter, mat, stickning och *suck* pluggande...

Ha en riktigt skön påsk på er där ute!

Uppdatering
ps. nu är opal inhandlat, och en härva överaskning till min hemliga vän! Första gången jag köper garn över internet, spännande att se hur färgen egentligen ser ut. Påskpresent till min själv!

lite hjälp!

Jag har börjat garnspana till thermal, och jag har lite bryderier. Mönstret är gjort för ett garn som är 201m/50g och har stickfastheten 28/36 i våffelstickning.

Clara stickar sin i dubbla trådar av garnet teetee elegant, och det verkar ju vara ett ypperligt bra val i både pris och stickfasthet. Men jag föll inte för någon av färgerna på det garnet tyvärr. Jag hittade däremot ungefär precis den petrolblå färg jag skulle vilja ha (till ett pris som jag kan leva med) på sockgarnet opal. Garnet är 425m/50 med stickfastheten 28/36, jag antar att de menar för enkelt garn.

Hur ska jag tänka? Att det är lite konstgjort i garnet tror jag inte gör mig så mycket (hoppas jag -någon som vet hur garnet känns och skulle funka som tröja? Jag har aldrig stickat med opal), men hur blir det med stickfastheten? Garnet är dubbelt så många metrar per 50g, men stickfastheten verkar stämma för garnet som enkelt. Hur blir stickfastheten om jag stickar med två trådar av garnet? Blir det tjockt och konstigt med dubbla, och för tunt med enkel tråd?

Hjälp efterlyses från erfarna stickerskor! Är det helt enkelt alldeles osmart att sticka thermal i opal? Eller skulle det funka? Och hur många trådar ska jag i så fall använda?

Tacksam för svar till "liten osäker fröken"

att göra världen brun

Egentligen är jag ideologiskt sett emot att mixtra med fotografier. Det är mer konst att ta en bra bild på en gång, än att fixa och trixa med den till oigenkännlighet i datorn. Framförallt tycker jag att det gäller "dokumentära" bilder, bilder som är till för att avbilda verkligheten. Visa något av den, så som fotografen ser den. Ge en känsla. Men sen tänker jag att det finns bilder som är mer konst än de är fotografier. Bilder som, precis som de dokumentära, ska förmedla en känsla, men som kan släppa verkligheten i det förmedlandet. Och då är manipulationen inte ett förvrängande utan ett framhävande -och då är det okej.
Jag har precis upptäckt glädjen i bildmanipulation.

Tag en stycken medioker bild. Till exempel en suddig bild på tulpaner. En ganska ointressant bild som inte funkar till något speciellt.

Lägg in den i pictureprojekt (jag har inte laddat in photoshop ännu) och gör om den till greyscale. Hjälp, en ännu mindre intressant bild. Öka kontrasten. Hmm, lite bättre. Och gå sedan in i effekter och välj old newspaper. Voilà! Jag tror inte att den riktigt kvalar in i "konst", men mer intressant tycker i alla fall jag att den blev. Lite mer känsla, lite mer brunt.



Och sen kan vi gå in och verkligen gå loss på alla effekter! Inte för att det blir snyggt. Utan för att det är ja, jag vet inte vad -enkelt... Jag tog en stycken bild på två av mina dalahästar. Och sen hände det en massa. Det blev rave-dalahästar, kromade dalahästar och en kul effekt med ritade linjer runt alla färgskiftningar på dalahästarna...
Enjoy!

*Zzz*

*Gääsp, smack smack...*
Ett tag sen det var några stickade alster som fastnade i bloggen nu.
Mina fina selbuvantar har legat i korgen länge, men det är kanske dags att ta upp dem igen, för jag ser det snöar. Men inte riktigt dags ännu...
Sadelfodralet är klart, men har inte utprovats på sadeln än. Och två nya stickningar har sprintat iväg.

Vad kan detta vara?
Jag hittade en finfin sida där en ofantligt ambitiös bloggare lagt upp länkar till 500 stickmönster -sorterade efter hur lång garnbit man behöver för att sticka dem! Orka. Men praktiskt för den som får det serverat. Där klickade jag lite på måfå och hittade ett lagom påskprojekt som här ligger och vilar på sängen. Det blir en skön grön tovad kanin. Bara ett öra och tvättmaskinen kvar nu. Och sen lite broderier.


Nästa nyfödda projekt är en halsduk till lilla morfar. Han sade i förbigående att han inte hade någon halsduk, hu och ve -det måste åtgärdas! Fram med två överblivna nystan i sofistikerat (elaka människor skulle säga tråkigt) mörkgrått och ljusgrått och stickor nummer tre. Använder samma mönster som på elofs muddar, tycker att det är rätt fint. Det blir mönster och djup och händer något i stickningen utan att det blir svårt, bara två varv resår och sedan två varv rätstickning, upprepas om och om och om igen...

Nej, nu ropar studierna, maskningsfristen är över.

vitt kvidevitt

Vårfågeln tystnade när den inte kunde sjunga bort snön som faller igen. Men på mitt rum är det vår och krokusarna slår ut.

as time goes by..

Kalas!
Jag tycker om kalas. Kalas gör hela fylla-år-och-bli-äldre-grejen lite roligare. Lite mindre jobbig. Lite mer inlindad i vin och vänner. Gärna kalas tillsammans med vänner av liknande ålder så att man får ha sina små åldersnojor i fred. Det är svårt att vara åldersnojig med mina kursare. Många är snudd på dubbla min ålder, och har ingen förståelse för att ibland kan det nästan kännas gammalt att bli... 23. Men jag gör som seden är i mitt liv. Jag tycker att den nya åldern verkar gammal tills samma dag som jag fyller år. Då inträdder den stora försvarsmekanismen som skjuter fram min gräns för vad som kan anses gammalt och alldeles för vuxet. Och då känner jag att hmm, 23, det är ju faktiskt en ganska bra ålder, lite vuxnare än 22, lite mer -ta mig på allvar folk. 24 däremot, och 25, jistamejligen, det är gammalt det. Då ska man ha ordning på sitt liv.

Igår var det kalas här med middag, kaka och film -och framförallt hejdlöst trevligt folk (smicker, smicker)!
För att tala med bloggvärlden var det tre andra bloggare närvarande, e. malegria och räven, en vän J som verkar spendera way too much time kollandes om folks bloggar blivit uppdaterade, och de glada bloggbefriade vännerna mya och l och a. Middagen bestående av en cous-coussallad, potatissallad, pestokikärtor med dito sås intogs med god aptit, rättvisemärkt vin och djupa diskussioner om konsten att skriva ett CV, jonas gardell och mäns respektive kvinnors relationer till sina föräldrar.

Jag fick paket också! Det trodde jag faktiskt inte. Men så ramlade det inte ett par fina flaskor vin, rättvisemärkt glass och choklad, en bok om allt jag behöver veta (planerar att hädanefter aldrig mer köpa en kursbok utan inhämta all min kunskap från denna bok och enbart hänvisa till den på tentorna) och om schysst sommarmat. Och så en kruka med krokusar! De står och slår ut i solen i mitt fönster just nu. Det var en fin födelsedag.

Allt gott!
/en lite äldre, lite mer -ta mig på allvar nu folk- fröken

framtiden

Om vi vågar drömma

knitty

Tjo!
Nya numret av knitty finns nu ute i sajberrymden till allmän beskådan och inspiration. Kräsna jag blev inte så väldigt imponerad, men ett par av mönstren skulle jag kanske eventuellt möjligtvis kunna tänka mig att sticka...
Spetssjalar med naturinspirerade (och inte så geometriska) mönster är min last, och sjalen kelpie var därför inte alls fel. Kanske stickad i rostfärgad entrådig ull?

En ruskigt fin spetsstickad väska fanns också med, och jag börjar nästan fundera på om en stor handväska kanske är min nästa grej. Endera det eller så ska jag uppfinna något där jag behöver det här mönstret.







En ganska fin, enkel tröja fanns också med.











Men inget slår ändå thermal. Åh, thermal, när ska jag få sticka den? *romantisk suck*

nattåg

Tillbaka igen!
Efter en överdos nattåg (oh how I enjoy att sova i 20-minutersomgångar) och en helg i Uppsala är sovkontot farligt lågt. Men vad gör väl det? Jag har ju en hel lång skolvecka, med absurt mycket att läsa, att vila upp mig på. Tyvärr hann jag inte in på yll o tyll något, men det kanske var tur för plånboken.
Jag gillar verkligen Uppsala. Tänkte migrera dit framöver.

Igår var det junta hemma hos undertecknad, och det pysslades med både stickor, nål och penna. Och sen lite you-tubemaraton på temat Björn Gustavsson. Killen är ju ett geni.















Cykelsadelfodralet börjar nästan se ut som om det skulle passa på en sadel och jag känner en liten stolthet komma smygande... Här är det från avigsidan.

sockar till fler än människor

Först ännu en liten mobilsocka, denna gång till mor. Hon önskade sig en turkos eller en röd. Jag hade inget turkost garn (trots att det är en fantastisk färg! Som vi konstaterade i somras -turkost är det nya svart) så det blev en röd i helakryl -rester från Stalin. Men den blev farligt mjuk och mysig. Och farligt lik en, ja, vad ska man säga, stickad, hmm... kondom. Så om du vet någon som brukar frysa någonstans där solen aldrig skiner så finns mönstret på Drops. Eller om du helt enkelt vill ha en till mobilen. Ibland är en mobil bara en mobil.

Och så har flätsockarna i raggegarn blivit klara! Jag gillar det här mönstret grymt mycket. Jag är inte så mycket för att sticka sockar i tunn och spetsmönstrad modell (så mycket jobb för att sedan nöta ut dem på en gång -hur gör ni alla sockfantaster för att inte nöta ut dem på en gång?), utan gillar dem som tjocksockar. Men vanliga slätstickade blir ju ganska oinspirerat efter ungefär ett par, så, voilá -flätraggsockan! Mönstret tror jag är från boken "one skein" och de är stickade på stickor nr 5 med raggsocksgarn från yll och tyll-rea. 80% ull och 20% annat -och ibland skymtar det lite lustigt fram en nästan guldig glansig tråd i den grå ullen... Denna gång ändrade jag mönstret lite och valde att sticka flätorna ända fram till tån istället för att ha en slätstickad tå (risken är ju att flätorna då försvinner under byxkanten), och så lade jag till en avig maska före och efter flätmönstret på fotens ovansida, så att inte den yttersta flätan ska "försvinna in" i det rätstickade i sidan. De små ändringarna blev bra, jag är nöjd!

Det blev ungefär 2/3 nystan över av sockgarnet och jag kom fram till att försöka göra av med det så snabbt som möjligt. Men vad gör man med mindre en ett nystan grått raggsocksgarn? Sockar, sockar, socka... en socka till cykelsadeln! Jag har lyckats nöta hål på yttersta lagret på sadeln och det är rätt osnyggt. Så jag smög ut i snön och in i cykelförrådet med papper och penna och kalkerade av min sadel. Och sen in och improvisera. Flätsockarna har en så bra förstärkt häl som ger en väldigt tät och stark stickning, så jag valde att sticka sadelfodralet i det också. Nästan hela ovandelen är klar -och sen tänkte jag ta upp maskor längs hela och sticka resår. He bli bra.

kemi -en mjuk vetenskap

This is for all you fellow sciencegeeks-gone-crafty out there...
Ett helt virkat periodiskt system! *ordlös*
Klicka på bilden för att se mer. Femtonåringen som gjort detta fantastiska gjorde det som en skoluppgift...

ledtrådar

Min hemlis ger ledtrådar.
Så jag måste fundera på om jag vill försöka lista ut vem människan är -eller om det är roligare att inget veta... Så länge delar jag med mig av ledtrådarna.

ledtråd 1: hon (det skulle kunna vara en han också, men jag säger "hon" här för att väga upp lite för alla gånger då personer som lika gärna skulle kunnat vara en hon konsekvent omskrivs som "han") bor söderut där det är dåligt med vinter
ledtråd 2: hon har varit på syfestivalen
ledtråd 3: Staden hon bor i kallas också Hedestad

Jag har ingen aning

kung Bore

Det ryktas om att det konstaterats vår i Uppsala. Det ryktas också om att i landets södraste (mest södra?) delar har det konstaterats att det alls inte var någon vinter i år. Hösten fortsatte till februari då det blev vår. Snopet.
Här är det mer vinter än det varit sedan oktober. För några dagar sedan tog jag bilder på cyklar i snö, bland annt denna tvåhjuling. Idag sticker bara handtaget på cykeln upp. *mys*


I lördags åktes det både en (min vän) och två brädor (jag. Eftersom jag är både för feg och för lat för att lära mig snowboard) nedför backen. Hisnande! Det är ett fantastiskt tillfälle att express-bearbeta all eventuell dödsskräck samtidigt som man kontrollerat stående faller utför. I ett plötsligt utbrott av vuxenhet använde jag också hjälm. Varför? (fråga mig, fråga mig varför någon!) -för att jag tror på ett liv före döden...

en katt

Ibland ville jag vara
-bara en katt
slicka mina tassar
på någon annans säng