hejdå

Hejdå frosthala gator. Hejdå isregn mot rutorna. Hejdå tidiga jobbmornar. Hejdå kalla fötter. Hejdå senhöst. Hej ledighet, värme och östern.

Jag ska åka bort en sväng, men jag har lämnat lite tidsinställda överaskningar här på bloggen, so you won't even notice that I'm gone.

den svarta

Mer och mer inser jag att jag tycker om det enkla, stickning utan krusiduller, det som är vackert bara genom linjer, struktur, de minsta detaljerna. Som rullkanter, slätstickning, raglan. Och med tanken på enklaste sortens ulltröja, en som kan användas till allt från finkjol till skogspromenad, tog jag upp det krusiga garnet från en tröja som inte var en tröja mer, och satte igång. Och ja, jag är ofantligt nöjd med hur den blev, min nya tröja.

Garn: tvåtrådig ull, ca 3½ hekto, återbrukat från den första tröjan jag stickade -men aldrig använde.
Stickor: nr 3 rundsticka och strumpstickor.
Mönster: eget, enkel raglan med rullkanter och rak kropp.


Ps. Jg har skickat det förra inlägget till garnstudio nu.

rosenknopp vs. charmör

Okej. Stickvärlden är kanske inte den mest genusgenomtänkta subkulturen här på jorden. Check, fattar det, och tror och hoppas också att det håller på att förändras. Men jag får absolut panik på hur Drops beskriver sina mönster, ni vet den där lilla söta/käcka/kvalmiga meningen som står kursiverat högst upp ovanför bilden till mönstret.

Vi vet hur världen formar barn till kön, pojkar kallas stora och starka och hålls långt från kroppen redan när de är små, och flickor kallas små och mjuka och hålls skyddande nära. Vårt omedvetna bemötande av de här små individerna formas drastiskt av vilket kön vi tror att de har. Redan innan de kan fästa blicken bombarderar vi dem med förväntningar och handlingar sammanknutna med deras biologiska kön. Inte konstigt att världen ser ut som den gör.

Illustration hämtad härifrån

Med den kunskapen, låt oss titta på några exempel på hur bebismönstren i Drops beskrivs:
Kläder tänkta för flickor:
"Värdig en prinsessa"
"Romantisk till ungt strandlejon" (WTF!?)
"Mjuk och ljuvlig som en rosenknopp"
"Söta och fräscha som nyplockade blommor"
"En söt och ljuvlig kofta med tillbehör för en prinsessa på vift"
"Söt och färgrik som en liten rosenknopp"
"Romantiskt set för liten dam"
"En komplett festklädsel för din lilla docka"
"Dragning mot rosa ligger i generna för småtjejer" (WTF!?)

Kläder tänkta för pojkar:
"Elegant kofta med rolig stickteknik för en elegant yngling"
"Till en liten hjärtekrossare" (WTF!?)
"Moderiktig väst för modemedveten Lilleman"
"Välklädd liten herre"
"Lillgammalt till lillpojken"
"Behåll stilen lillkillen"
"Exklusiv vuxenkofta till liten charmör"
"Klassiskt set till liten man"
"Underbara blå nyanser ser bra ut på liten man"
"Charmör i klassisk klädsel"

Sammanfattningsvis kan vi se att flickor är söta prinsessor, dockor och rosenknoppar med genetisk dragning till färgen rosa, medan pojkar är unga män, ynglingar, charmörer och hjärtekrossare som redan vid en späd ålder har stark medvetenhet om stil och tidlöshet.

Kära du som sitter i din borg och formulerar de här visdomsorden: kom hem till mig så kan vi ha lite grundkurs i jämlikhet, genussocialisering, feminism och andra mindre saker som blev på tapeten under 1900-talet. Jag lovar att jag är en riktig rosenknopp.

hej, mitt nya evighetsprojekt

Stickor 3½, tunn och halkig alpaka.
Och med siktet inställt på en stor, lång vinterhalsduk.

lite självömkan

Jag är tokförkyld och säkert döende. Men innan jag dör ska jag sticka klart den svarta återbrukströjan och hinna använda den liten.
Och om jag återföds vill jag bli ett får.

Darth Fairy

Ibland blir Darth bara så less på allt det där svarta och hotfulla.

Bild, idé och skapelse av Booturtle.

söndagsvantar

Förra veckan upptäckte jag att jag tycker att tweedgarn kan vara riktigt fint. Om det är grönt, och har små små prickar av vitt och blått och rostrött i sig. Så två nystan fick följa med hem (trots att det var märkesgarn -och det köper ju aldrig jag. Nästan.). I bakhuvudet fanns de fina vantar och muddar som PetraO gör, och mina egna virkade favoritmuddar som är händernas bästa förvaring nu. Sen blev det söndagsförmiddag hemma hos föräldrarna, soffa och förmiddagsfilm, och sedan en lång eftermiddag och kväll på buss och tåg hemåt, och så fanns de då plötsligt, söndagsvantarna.

Fotade bland helt ofantligt nyfikna får med hjälp av bästaste K.

Garn: Rowan felted tweed, ungefär 1½ nystan. Och så en snutt vitt tvåtrådigt till kanten.
Tillhygge: Virknål 5.5
Mönster: Eget improviserat efter mina tidigare muddar, jag virkade med dubbelt garn genom bakre maskbågen.

Utlåtande: Gillar! De är varma och mysiga och sitter skönt.

idag garnkorgen, imorgon... något annat

Stickkorgens kaos is no more! Efter två upprepade stickningar (bye bye randig tröja och ensam halvvante med misslyckat mönster) och lite trådfästning finns nu en liten samling färdiga projekt, en korg som inbjuder till nytt, och bara ett par pågående projekt. Och mitt huvud fylls nu av koftor och annat mjukt igen (jag har köpt garn. Ibland är inspirationen, om det så är en enkel härva grått garn, lättköpt). Först av allt ska nog det här fina garnet från förra årets symässa omvandlas till garnnystan och sedan till något stort och gult och olidligt mjukt runt min hals.