skip to main |
skip to sidebar
Idag vill jag vara två år gammal, bli inslagen i en fårskinnsfäll och dragen på en pulka. Fy tusan vad gött det vore. Synd att man inte var medveten nog att uppskatta det där i tvåårsåldern.
Bilden är från tidigare i vinter, kameran väntar fortfarande på ambulansskjuts.
Bild från Zeutch
Objektivet har krånglat och hackat ett bra tag nu, och idag när jag skulle försöka ta en bild på de tre precis färdiga härvorna Tokyo tweed som jag spunnit på sländan så bara vägrade objektivet röra på sig. Milt våld hjälpte inte. Omilt våld gjorde ingen skillnad. Jag tog loss objektivet från kameran och såg att en del satt snett, petade lite på den och då trillade den in i objektivet. Hu, det kommer kosta pengar att fixa det. Så det blir nog ont om nytagna bilder på bloggen ett tag framöver...
Ps. Men en fin grej är utmärkelsen jag fått av Riot Yarn!
Tack så mycket :)
Även fast inget färdigt projekt synts här på bloggen ännu så går mitt projekt 12 under 2012 framåt med god styrfart. Och jag tycker att det är hur roligt som helst! Idéerna är långt många fler än de som finns i min lilla inspirationslista, och det känns som att de aldrig komer ta slut. Inte innan garnet gör det i alla fall.
Jag tror att det är bra för mig att ha begränsningar. Inte för att jag annars riskerar att springa iväg och köpa garn för hela lönen (jag är inte riktigt sån). Utan för att jag fastnar i alla kreativa beslut om detaljer och -inte minst för min del- beslut om vilket garn jag ska köpa (för jag tror ofta att jag behöver köpa nytt garn till projektet jag har drömt fram). Och då blir allt så svårt och utdraget. Så att då begränsa mig till min egen garnkorg, som ju faktiskt innehåller en hel del trevliga garner, är tydligen jättebra för både kreativitet, plånbok och ro i själen.
Kanske kan jag leva hela året på garnkorgen? Det vore spännande att se hur långt jag klarar mig. Vid senaste titten ner i korgen fiskade jag upp blandade entrådiga garner som jag köpte på loppis i höstas. Tänker att de ska bli någon sorts tubkrage.
Igår var det rimfrost. Idag snöar det som om vintern hållit andan ända tills nu. Jag känner mig rastlös och ingenting går att göra en längre stund. Diffus oro och stress över livet i största allmänhet. Ibland önskar jag att mitt framtida jag bara kunde kika förbi och säga att allt ordnar sig, till slut.
Min stora (stora!) roströda sjal med turkosa vågor är klar och väntar på att blockas. Vantarna som påbörjades vid jul lockade inte när kvällen var sen och jag bara ville ha något att ha i händerna framför filmen. Så jag plockade fram tygkassen med mormorsrutorna som jag inte tittat ned i på väldigt länge.
Jag sorterade, fäste trådar, klippte och knöt ihop dem i buntar om 10. Mycket trådar blev det. 70 rutor har jag nu, och jag håller tummarna för att jag får ihop ett par buntar till innan kassen hängs tillbaka i hörnet för att vila. Jag har inte bråttom med den här filten, den får ta den tid den behöver.
Två härvor, väntar på den tredje.
Jag har en ny idé om vad de ska bli.
Kliar i mig att sätta igång.
Jämarns, det här blir bra.
Jag okynnesbeställde namnband vid jul och är faktiskt lite förtjust. Särskilt i de bruna som blev ruskigt snygga tycker jag. De röda blev lite av en miss, borde ha beställt dem med omvänd färgkombo -rosa bakgrund och röd text, för som de är nu syns texten rätt dåligt. Lite nöjd är jag dock över att jag kom på att använda en massa mellanslag för att få texten att hamna till vänster istället för i mitten av namnbandet.
Vill du göra egna så kan du göra det hos minanamnband, eller nån annanstans.
Jag byter färg och andas djupt. Går hem genom snöfallet och känner snöflingorna smälta på ögonfransarna. Drömmer om sommaren och keramikkurser och trädgårdsodling.
Tack.
Ett gammalt år är slut och ett nytt år har redan kastat av sig sin första vecka, jag vill ta tillfället i akt och säga tack. Tack alla ni som kommer in här och läser, kommenterar, hejjar och hälsar på. Jag är sjukt dålig på att svara på kommentarer och frågor, jag vet. Och om jag känner mig själv rätt så kommer jag inte bli så himla mycket bättre på det inom den närmsta framtiden heller. Så jag ber om ursäkt på förhand för det. Och fortsätter som tidigare. Med att bli glad och leende och peppad av allt. Och om du är en anonym bloggläsare (precis som jag är för det mesta) så får du gärna lämna ett litet spår någon gång så kan jag komma på besök till dig också. Det räcker med ett pip efter meddelandet.
Min röströda (inte tomatröda som bilden hävdar) sjal växer på och jag längtar tills nystanet är uppstickat och jag får byta färg och göra den fina kanten. Förkylningen slängde sig över mig igår och inatt med blanka tänder och snörvlig näsa, så det blir jobb hemifrån idag. 101 mejl i inkorgen. Gnh. Snart får jag vara förkyld i soffan med stickning och te istället för att sortera inkorgen.
Jag har stickat absurt stora sockar. Det är lite lite frestande att behålla dem så här och lägga dem på något strategiskt ställe när gäster kommer, bara så att de får undra. Men jag ska försöka slita mig från den idén och tova dem i tvättmaskinen till tofflor istället.
Mönstret heter "fuzzy feet" och du hittar det i länklistan i bloggens högerkant (där finns alla mönster som jag visade i mosaikbilden och som ingår i mitt 12 under 2012-projekt).
Ni vet den där känslan av att sätta igång med ett nytt projekt och allt känns som att det kan bli hur bra som helst? Den.
Jag är ägare till en fantastisk tavla. Det är min vän Lovisa som har målat den. Jag var hemma hos henne före sommaren och fick se några tavlor som hon målat till en utställning, och jag föll handlöst för en av dem. Jag såg den och tänkte "hemma". Det var som att titta genom ett fönster på det hemma som är mitt allra mesta hemma, höga kusten och norrland. Det var som att hon fångat alla färger och känslor, ödslighet, öppenhet, vemod och karg värme. Och nu hänger det fönstret hemma hos mig och står alltid öppet.
Istället för att byta tavlan mot pengar så bytte jag den mot en tröja och mössa som jag stickade till Lovisa. Jag har gjort hantverksbyten förut, och tycker att det är grymt sympatiskt. Man byter tid och omsorg och kreativitet med varandra, och tvingas inte mäta sitt skapande i pengar. Bra grej.
Gott nytt år alla! Hoppas att aftonen var fin.
Min var full av vänner, mat och musik, och både skratt och vin flödade när det gamla året byttes i ett nytt. Det var vackert och lite magiskt att stå med huttrande ben och kalla kinder och se himlen explodera och bara känna ett nytt år snudda vid en.
Idag gör det ont i både huvud och själ... Huvud av naturliga orsaker och själ eftersom jag fick höra en sak som jag hoppats inte skulle hända. Men livet gör inte alltid som man vill, och vem vet vad som väntar framöver. Så idag slickar jag såren, maratontittar på Dag på svt play (fantastisk serie, den finns på play i ett par veckor till om någon har missat den) och stickar gigantiska sockar. Och jag har bestämt mig för att det här ska bli ett bra år.
Idag vill jag vara två år gammal, bli inslagen i en fårskinnsfäll och dragen på en pulka. Fy tusan vad gött det vore. Synd att man inte var medveten nog att uppskatta det där i tvåårsåldern.
Bild från Zeutch
Igår var det rimfrost. Idag snöar det som om vintern hållit andan ända tills nu. Jag känner mig rastlös och ingenting går att göra en längre stund. Diffus oro och stress över livet i största allmänhet. Ibland önskar jag att mitt framtida jag bara kunde kika förbi och säga att allt ordnar sig, till slut.
Jag byter färg och andas djupt. Går hem genom snöfallet och känner snöflingorna smälta på ögonfransarna. Drömmer om sommaren och keramikkurser och trädgårdsodling.
När jag var hemma på jul tvingade jag lillasyster att handtova ett par tofflor. Jag tovade ett par samtidigt. Försökte få henne att tycka att det här var väl trevligt och genuint och dessutom inspirerat av de där tanterna i ullaffären som vi träffade när jag var och hälsade på henne i Tokyo. Hon lät sig inte luras.
Material: ca 70g tovningsull per toffla (vi har ett helt lager sånt hemma hos föräldrarna efter mina tidigare tovningsäventyr och lillasysters kortlivade nåltovningshobby), plastmall efter fotsula, såpa, vatten och tid.
Jag har stickat absurt stora sockar. Det är lite lite frestande att behålla dem så här och lägga dem på något strategiskt ställe när gäster kommer, bara så att de får undra. Men jag ska försöka slita mig från den idén och tova dem i tvättmaskinen till tofflor istället.
Ni vet den där känslan av att sätta igång med ett nytt projekt och allt känns som att det kan bli hur bra som helst? Den.
Jag är ägare till en fantastisk tavla. Det är min vän Lovisa som har målat den. Jag var hemma hos henne före sommaren och fick se några tavlor som hon målat till en utställning, och jag föll handlöst för en av dem. Jag såg den och tänkte "hemma". Det var som att titta genom ett fönster på det hemma som är mitt allra mesta hemma, höga kusten och norrland. Det var som att hon fångat alla färger och känslor, ödslighet, öppenhet, vemod och karg värme. Och nu hänger det fönstret hemma hos mig och står alltid öppet.
Gott nytt år alla! Hoppas att aftonen var fin.
