flyttgnomernas verk

Jag är nu helt övertygad om att det finns små tomtar som bara kommer fram när det är dags att flyttpacka. Deras överlägsna luktsinne och hörsel leder dem likt små missiler till doften av flyttkartonger och ljudet av saker som vräks ut på golvet i stora högar. I skydd av mörkret springer de sedan runt i lägenheten/studentrummet och fördubblar allt man äger, så att när man tömmer garderober, lådor och skåp väller det fram långt fler och voluminösare saker än det någonsin kan ha rymts där.
Damn those gnomes.

mössa, tröja och gröna tomater

ticketiticketi -pling

Klockan är 22.43, och bloggräknaren tickade fram den 77 777e besökaren. Yey och liten cymbal! Ett spontant digitalt firande, här delat med er alla bakom siffrorna.
Välkomna.

älskade loppis

Det finns så mycket som är bra med loppis, second hand, myrorna, andra hand. Miljövänligheten, priset, stilen, och så att det är lite utmaning i det. Jag gillar konceptet att det bara finns ett plagg av varje sort, och i en enda storlek. Passar det så passar det, och gör det inte det, ja då får man hänga tillbaka det, eller kanske ta hem och sy om det. Det är som att det finns så mycket mer potential i loppisköpta saker. En duk blir en kjol, ett örngott en tröja, en klänning en jacka, en Lpskiva en skål. Och ibland är sakerna perfekta precis som de är.


Ibland ser man vackra saker överallt, ibland är det bara rat. Senaste loppisrundan fick jag med mig hem några riktigt trevliga saker. En blåblommig duk i tjockt linne (30:-), tre hängande ljuslyktor i glas (25:- styck, två turkosa och en grön), och så favoriten, en stor (ungefär 160x250 cm) vacker ullpläd i lysande röda nyanser (75:-). Pläden är designad av Viola Gråsten och, poppis som den var på 70-talet finns den då och då på loppis och hemma hos folk, eller på internetauktioner för 2-300 kr. Jag tycker att den är så vacker och är ruggigt nöjd med att ha ett eget exemplar! Inga hål, fläckar eller trasiga kanter, som ny. Perfekt pläd att riktigt gosa in sig i och försvinna, eller på gräsmattan en solig försommardag.

vad som inte händer

Jag stickar inte.
Jag spinner inte.
Jag lär mig inte tvåändssticka.
Jag bloggar inte.
Jag har inte ett enda hantverksprojekt på gång.
Jag tänker inte på något pysselrelaterat.

Jag jobbar.
Och trivs helt sjukt bra med det.
Men pysslet kommer tillbaka, det vet jag.

i spy with my little eye

Det bor en liten spion på min blogg. Den berättar för mig att folk hittar till min blogg genom de mest otippade sökvägar. Ett urval av mina favoriter:

foppatofflor vilka storlekar
studentrabatt släp
dinosaurieplanta
Väggdjur
snytpapper
strumpbyxor noppiga av skor
chiliplanta ålder

Min blogg är tydligen en källa till större kunskap än jag hade en aning om. Men det var ju ganska trevligt.

Ps. Tack så mycket till knit a little och nystan och papper för awardsen!

selbu

Tillslut hittade jag det perfekta projektet för det lysande varmgula garnet, som inte tycktes vilja bli vare sig vantar eller mönstrade muddar. Ideer om en mössa flöt runt, och jag stökade runt bland alla sparade och utskrivna mönster som aldrig blivit till. Nyförälskade mig i Selbu modern, och det blev alldeles rätt. En ny favoritmössa har kommit till.


Mönster: Selbu modern. Mönstret är fantastiskt uttänkt med minskningar snyggt inarbetade i 'stjärnan' i mössans mitt.
Garn: Tvåtrådig ull, vitt morjärvs, gult från loppis
Stickor: nr 3

nya tider

Ute slår våren ut, ögon pollentåras och själen ruskar på sig. Ljud, doft, solvärme, nästan som smaker i luften.


Om mindre än en vecka börjar jag jobba. J o b b a.
Så där på riktigt, så som vuxna gör. Igår och idag har jag smygstartat, träffat arbetskamrater, delat och fördjupat förvirring bland alla omstruktureringar. Och jag börjar förstå nu att det är på riktigt, allt det där som jag lite nonchalant sagt till andra att jag snart, alltid sedan, ska börja jobba med. Det är läskigt, och helt fantastiskt spännande. Det kommer nog bli bra.

randiga fötter

Jag var hemma hos föräldrarna en helg och fiskade upp ett par vanliga gamla sockar, tunnötta och håliga, men så randiga och fina i rött och vitt. Och jag tänkte på hur synd det är att det är så svårt att hitta tunnrandiga sockar i affärerna nuförtiden. Och tanken slog mig helt oemotståndligt -jag stickar ett par. Ned på garnaffären och köpa sockgarn och fram med de enda stickor jag hade med mig hem, tunna 2:or.


Jag är hemskt förutsägbar, och jag älskar dem, mina pepparkaksbruna och vitrandiga sockar. Och kanske, kanske börjar jag förstå tjusningen med att sticka tunna sockar.

Garn: vitt Fabel och brunt Løve
Stickor: nr 2
Mönster: eget, 70m omkrets
Skor: mina nya finaste finaste skor från Gudrun Sjödén. Jag har blivit en sån. En sån som handlar på Gudrun Sjödén. Men jag tror att det känns bra.

när man fotar..

.. handlar det om att fånga ljuset.

vårmuddar

Lösa sköna muddar, gjorda med samma fingula garn som den obloggade favoritmössan.
Garn: Tvåtrådig ull, det vita från Morjärvs, det gula från loppis
Stickor: nr 3
Mönster: Eget

lillasysters

Tunna halvvantar i minimalistiskt utförande.
Mjuka som en kattmage.

Garn: Alpacka
Stickor: nr 2
Mönster: eget

något randigt

Jag gick inte i majtåget i år heller

När jag gick i gymnasiet gjorde jag mitt bästa för att vara proggare. Hade hittat och tagit över föräldrarnas gamla vinylsamling, skaffade en spelare och poppade nationalteatern och hoola bandoola på högsta volym i mitt välmående medelklasshem. I mammas gamla fjällrävenjacka och mina slitna fejkconverse kom jag fram till att rädda världen är det man ska göra, det är bara vägen dit som är lite oklar.

År efter år senare är fortfarande den gamla jackan den allra bästa, och tygskorna är lika slitna och tunnsulade som de en gång, eller alltid, varit. Jag vill fortfarande rädda världen, eller göra den lite lite bättre, trots att vägen dit är lika oklar som då. Jag gick inte i majtåget i år heller, men mitt gymnasiejag lever fortfarande, där innanför jackan.