imorgon

bär det av.
Jag undrar vad som väntar?

platser vi inte trodde fanns

Ja, jo, förresten, det existerar faktiskt. Limbo. Inte dansen alltså, utan platsen. Den lätt vemodiga ort man kommer till efter döden om man är ett odöpt spädbarn eller en upplyst filosof.

Det ligger i Dalarna och jag har åkt buss därigenom.
Men inte kände jag mig särskilt vemodig för det.

kändisskapet närmar sig

*lol* döm om min förvåning när jag upptäckte att de enkla muddar som jag för drygt ett år sedan stickade till min vän elof, efter egen fantasi och stark längtan efter thermal, nu är oktober månads mönster hos stickameras pulsklubb. Man tackar, bugar och bockar, och lycka till alla garnkramare! Mönstret finns här för den som vill hänga på.

snart

Ikväll. Lördag. Söndag. Måndag. Tisdag morgon. Så lite är det kvar innan mina böcker, kameror, pennor, sommarkläder, fötter, tankar och resten av mig åker hit.


Det känns helt galet, men på ett bra sätt. Jag vet nästan ingenting av vad som kommer hända där. Men allteftersom jag får veta det och vara med om det så kommer det att bli till ord och bilder här på bloggen. Till höger finns en länk till ett flickralbum där bilderna som inte fastnar i bloggen samlar ihop sig. Antagligen blir det i fyra månader framöver lite färre funderingar över garn, mönster och hantverk än vad bloggen i vanliga fall brukar mysa ned sig i, men desto mer om liv och människor och händelser från spridda platser i Brasilien.
Vän, garnnörd eller resfebrig, du är välkommen att följa med!

tecken

Ett döende växthus.


Nära marken.


Vatten och färg.

Allt klär av sig på hösten. Och inget är vackrare än då.
Vill du se bilderna obeskurna så finns de i min photostream på flickr.

9 dagar kvar nu

och en hel hög med nervositet har lagt sig i min mage... Det är ofantligt jättesnart tills jag åker. För ett par dagar sedan fick jag nya sorters pengar i min hand, och det var som att jag först då verkligen fattade att jag ska åka, att jag snart ska gå med andra pengar i plånboken och nya bilder framför ögonen. I rummet byggs det sakta ett mindre packningsberg av sommarkläder, tandkräm, böcker, pennor, kom-ihåg och förväntan.


Igårkväll fick thermal sin sista ärm och halsringningen påbörjades.


Ikväll sätter jag mig på dödens nattåg ned till gävle (vänta en timme skiiiittidigt på stationen där), sen nästa tåg vidare till falun (vänta en timme nästan lika skiiiittidigt på stationen där) och sen sista tåget till rättvik. Där blir det några dagars djupigheter, träffa emma jag ska bo hos i Brasilien och påbörja mitt uppsatsarbete. Jag kanske borde ta med nåt handarbete dit förresten, hmm.
Och sen, när jag kommer hem därifrån, är det bara en helg kvar till utresan...

sista Umeå för året

Med dubbelt bomullsgarn och angivet sticknummer blir stickfastheten så perfekt den bara kan bli. Bomull är en ny bekantskap, och den känns ganska bra. Blankt och lite hårt, svalt och glansigt.

Idag är det 13 dagar kvar till utresan till nordöstra Brasilien. Jag tittar på Människornas Stad, försöker förstå åtminstone något ord ibland och inte bli rädd för hur det ser ut där. Jag tittar på Umeå och hösten och allt som är mitt liv och vardag och blir lite nervös över att lämna och bara sticka iväg till nåt där jag inte vet vad som ska bli vardagarna där.

Allt blir lite vackrare när man ska lämna det, och just nu svider det lite när vännerna får varsitt
-hejdå.

första gången jag önskade en nystmaskin

Nysta nysta flera tuuuusen meter tunt bomullsgarn.
Ja, eller okej, inte flera. Men nästan tvåtusen. Med en katt bredvid.

uppåtdatering på mjukisfronten

Det händer lite saker här och där mellan packlistor, portugisiska substantiv och uppsatsångest, så det är väl lika bra att visa upp det hela.

Whisp har blockats och behöver bara lite knappar nu.

Laptopfodralet fick en lillasyster, datamusen och sladden behöver ju också något att bo i.

Thermal har sista ärmen påbörjad, och sen är det bara halsringningen och att sy ihop hela skapelsen.

Och det här vita? Det är hemligt än så länge...

jag som inte stickar sockar

..tar de här två tack!

Jo, det är nya knitty som kommit ut.

den lilla randiga

När envisheten vinner över ohändigheten, då sätter sig en liten fröken vid symaskinen och syr, svär, sprättar och syr om. För det mesta undviker jag att sy och löser det på andra sätt, men inte idag. Min dröm var ett litet fodrat fodral, och ett litet fodrat fodral var just vad som blev efter en halv eftermiddags slit vid nålen. Jag kan ha skapat universums fulaste knapphål, och här och där är det lite knövligt. Men däremellan är det riktigt bra och alla segrar räknas i kampen mot symaskinen...


Tyg: överblivet rejält stolsdynetyg ytterst, lite orange bomullstyg innerst, och däremellan väsentliga bitar av mammas gamla morgonrock.

Mmmmeå

Är en fin stad. Fina människor. Fina vänner. Fina kollektiv, igelkottar (kotte kotte), nätter, våfflor, black russian, medstudenter, ljud, björkar, hjullösa cyklar. Jag lärde mig spela poker och förlorade stort. Jag gick på en föreläsning och lånade ett halvt bibliotek. Jag smög mig ett myrsteg närmare veganismen och tänkte att jag aldrig mer ska stressa till bussen. Jag fyndade en prickig tröja och vackert garn på secon hand, ull i starkaste turkose, cerise och körsbärsröd.


Sen gick jag på favoritgarnaffären som hade möblerat om och bjöd på apbilligt bomullsgarn till february lady sweater. Modig som jag är blev det naturfärgat garn. Men det var ganska fiiint... Garnet heter kinnatextil cable och är ett tunt bomullsgarn som jag chansar på går bra att sticka dubbelt med. Härvorna på 200g kostade 50 kronor styck, vilket kvalar in detta garnköp på fantastiskt-bra-pris-listan. En liten student gläds åt det sammanlagda priset 150kr för 600g garn. Nu ska jag bara försöka låta bli att börja sticka på tröjan september ut så att projektet kan följa med mig till min höst och vinter i brasilien. Men en liten provlapp får det nog bli.

umgås med mig!

Jag fick just ett existentiellt meddelande av facebook.
be Maria (=var Maria)* sa vänskapsansökningen* till mig.
Det är dags att komma ut bland folk nu.


*which is my name, by the way
*ja, ni vet där man får fylla i två ord för att visa att man är en person och inte en dator

:o/

Mjätt. Det gula sunny var slut hos garnhärvan. How very silly. Någon som har tips på schysst billigt bomullsgarn som passar till tröjan?

överaskning!

Ibland överaskar jag mig själv. Det är banne mig inte lätt och måste gå undan, annars blir det inte av. Nyss spontanköpte jag fem helt galet gladgula (mer färg åt folket!) nystan bomullsgarn från garnhärvan. De ska självklart bli en February lady sweater, något att sticka på i värmen på andra sidan vattnet.

gröna kaniner

Jag blir lite barnslig när det är dags för skolstart. Jag smyger, som den högst seriösa teologistudent jag är, runt på affärernas skolstartsavdelningar och tittar på rosa pennvässare och finafina suddigum i trepack och myser litegrann och vet att det nog egentligen inte är så stor skillnad på att vara 6 år och 23... Jag vill också ha fina block och ett roligt pennfack. I neeeed it. För det mesta nöjer jag mig med att gå där och mysa en liten stund, och sen går jag och förnuftigt köper kollegieblock på tiopack på universitetets bokhandel. But not this year. Jag var nämligen på fältstudiekurs. Fältstudier är alltså vad jag ska ägna mig åt i Brasilien. Och då behöver man ha en fältstudiedagbok, en loggbok och ett litet block att alltid ha i fickan. Jag funderade på om jag skulle satsa på svart och diskret. Det dog snabbt i tankestriden. Det blev ett knallgrönt block med vita kaniner på. Så himla fint! Det kommer bli världens bästa faltstudium i det här blocket.