två korgar

Jag har tittat på fina virkade korgar länge och suktat lite men tyckt att trikågarnerna har varit för dyra för att jag skulle kunna rättfärdiga det för mig själv. Men så kom den där rean och jag hivade med glädje upp 130:- för 9 hg. Jag har ingen aning om det är jättebilligt eller inte, men just då kändes det som ett klipp.

Till trikån hörde mönster och virknål, det var ett nybörjarkit för att virka bordstabletter. Men jag bytte upp nålen en storlek och gjorde två korgar efter eget huvud istället. Min första tanke var att göra hängande korgar men efter lite självrannsakan kom jag fram till att vanliga enkla korgar skulle vara mycket mer användbart, så sådana fick det bli. Jag är nöjd!

Garn: 9 hg naturvitt trikågarn, ingick i ett kit som jag redan slängt, så jag vet tyvärr inte vad det hette...
Virknål: nr 8
Mönster: Efter eget huvud och ett antal provvirkningar, först en rund bottenplatta, det första varvet på väggarna virkas genom bakre maskbågen, i övrigt virkas hela korgen genom båda. Den mindre korgen gjordes två bottenvarv mindre än den andra och med tre varv lägre väggar.

första härvan

Två filmkvällar med familjen och en halv tågresa gjorde slut på den första härvan garn till min sergeltröja. Slätstickning är kanske inte kreativt, men det är snyggt och när huvudet och hjärtat är upptaget med så mycket annat är det skönt att bara låta händerna jobba av sig själva. Och det är skönt att se tröjan växa.

andra projekt

För att ta mig ur mitt beroende av att virka samma muddar om och om igen bestämde jag mig för att jobba med två andra projekt nu när jag tagit långhelg.

Mitt virkade laptopfodral gjordes klart i all hast inför att jag reste norrut nu i onsdags, men jag har kommit på en bättre lösning för stängningen så det första jag ska göra när jag kommer hem till Uppsala igen är att repa upp och göra om.

Och så har jag äntligen börjat på ett nytt tröjprojekt. Det blev idén som jag haft färdig i mitt huvud i säkert ett halvår och som därför var enkel att plocka fram när garn skulle packas med på resan. Det ska bli en Sergel, åt mig själv. Jag tror att det kommer bli bra.

nytt

Jag har beställt garn. Det känns konstigt att köpa nytt, men det fina tacket för att jag var med i Pickles inspirationsstafett (förutom äran och berömmelsen) var en bra rabatt hos dem -och den kan jag ju inte gå miste om!

Det blev lite gult och grått merino tweed, det gula ska nog bli en sjal och det grå en kofta eller tröja, och så beställde jag baby merino som var på rea (fast där ångrar jag nog mitt färgval). Hmm, vi får se vad det blir av det.

Bilderna har jag lånat av Pickles.no

virkvirk

Muddarna multiplicerar sig själva och bara trådarna ska fästas på korgarna jag maniskt virkade i helgen. Hundra omtagningar, men tillslut blev de rätt, enklast möjliga modell. Nu börjar det vara dags med något stickprojekt igen, men vad? En vimpeltröja i vuxenstorlek? Norsk/fairisle-tröja? Sjal? Måste virka och grubbla lite till.

söndagsloj

Ute töar det och fåglarna sjunger efter vår. Inne fryser jag, äter bakisglass, längtar efter att pelargonerna ska börja blomma igen och virkar ännu en ny korgvariant av trikågarnet. Jag vill också sjunga efter vår.

Ps. Vad roligt med alla som är intresserade av ett mönster på mina vimpelvantar och -mössa! Jag håller på att fundera en del kring hur jag ska göra med det. Kanske kommer det ett mönster i någon form framöver. Den som tittar in på bloggen kommer garanterat få veta.  

prioriteringar...

Det är inte lätt att vara en bra student alla dagar. Igår ägnades alldeles för lite tid åt att läsa, och alldeles för mycket åt att provvirka olika korgmodeller. Och att göra små stämplar av sudd. Men, det glömmer vi nu och går till verkstan!

nio hekto trikå

En av stans inrednings- och kitschaffärer håller visst på att stänga och reade ut allt för halva priset. Jag tog en tur bara för att kika, det är inte riktigt min sorts affär, men kom ut med 900g trikågarn för nästan ingenting. Trevligt. Det var ett kit för att göra bordstabletter, men jag tänkte att det ska bli korgar istället, kanske sådana som man hänger. Vi får se.

lera

Knåda.
Väga upp.
Dreja.
Ta av.
Plasta in.

Sen dog kamerans batteri.

helg

Tack för er omsorg, ni som skickat kommentarer och tankar. Ledsenheten kommer och går, men efter att det första allra ondaste gråtits ut så känns det för det mesta som att jag är glad och tacksam över allt som har varit, alla minnen, att jag fick ha kvar honom så länge.

Helgen tillbringas i verkstan för första gången på alldeles för länge. Dreja dreja dreja. Jag tog någon form av personligt rekord igår med att dreja upp en hel tiokilosförpackning lera. Alltså, det är ingenting för en riktigt keramiker, men för mig är det nån sorts storverk. Tjugo ljusstakar och femton små skålar blev det, strax ska jag ned igen för att beskicka allt. Jobbar på att tycka att den delen är rolig också...

I Uppsala har et snöat stora stora flingor över den framtöade marken. Både blommorna och jag längtar efter ljuset.

sov gott

Det var han som lärde mig att läsa och räkna. Med gammelfaster Annas skolböcker från århundradets början höll han sommarskola för mig, och mitt fyra-femåriga jag ivrade och längtade och ville lära mer. Fler meningar att staka sig igenom, fler tal att plussa ihop. Den hemliga kunskapen som förvandlade tecknen till sagor och dechiffrerade vuxnas kodspråk.  

Och det kom decembrar och varje år tog han med mig och mina syskon till affärn för att köpa nyttiga julklappar som verktyg och badsalt på kilo till alla i familjen. På kontoret i källaren där det luktade gammalt papper och skrivmaskin lärde han oss att slå in paket snyggt. Och sen under försäkringar om att aldrig hade julgranen blivit vackrare fick vi klä plastgranen med de gamla prydnaderna av halm, papper och kristyr.

Med kammen i bröstfickan på riktigt 50-talsmanér höll han ordning på det kritvita håret som svallade i vågor på hans huvud, fick med vilja och vatten håret att ligga i kontrollerade böljor. Det är hans lockar som jag, som det enda av barnbarnen, har fått ärva. Kanske får jag riktigt vitt hår en dag också, precis som han.

Och han hade tusen berättelser om tiotusentals dagar i livet. Om alla original som bodde i byn där han växte upp, om hästen och gården och alla syskon, om att utbilda sig per korrespondens. Om när han smugglade diskbänkar till Finland efter kriget, om när han delade ut ransoneringskuponger.

Om de tidiga semesterresorna ut i europa med både flyg och husvagn, då när charter fortfarande var ett kittlande nytt äventyr. Och om när de plankade i tunnelbanan och stal chokladbollar från de andra på skidresan. Om åren med pälsaffären i garaget som lämnat efter sig de fina galgarna med ett snirkligt Wiberg på. Om de andra åren med hans hundra idéer och projekt.

Sov gott nu älskade lilla morfar.
Jag kommer minnas och sakna dig oändligt.

färger

Jag kan ha nämnt det en, två eller tio gånger förut, men jag gillar verkligen det här mönstret. När man ska vara inomhus gillar jag muddar som går upp lite lite på handen, men utan tumhål (det vill jag ha på utomhusmuddar). Den här varianten glider varken ner eller upp på handen utan liksom bara sitter där den ska! Grymt.

Det är ett bra mellan-allt-projekt. Mellan tankarna på större projekt, mellan studierna och livet. Det samlas fler och fler färger, vilken gillar du?

från skrivbordet

Det känns lite märkligt att bli student. Att lämna det som blev så självklart med att ha ett jobb och allt det var av arbetsplats, möten, ansvar, kollegor, utmaningar, arbete. Gå från att själv leda till att bli tillsagd vad man ska göra och när. Gå från att som 27-åring vara yngst överallt, till att nu vara bland de äldsta. Jag åldersnojar lite (jag fyller snart 28! Och varken examen, partner eller barn, ujujuj), så kommentarer som säger hur ung jag är mottages gärna.. :)

Men jag försöker njuta också. Av att få gräva ned mig, få läsa, få styra min egen tid och lära känna nya människor. Ta så många och långa tepauser jag vill. Värma frusna handleder i kärva ullmuddar. Titta på skådespelet utanför fönstret med dansande snö, pappan som styr vagnen fram och tillbaka och de två katterna i fönstret mittemot som följer varje tur från fönsterbrädan.

vantkyrkogården

Korgen bredvid fåtöljen är just nu en öppen grav för diverse mer eller mindre lyckade och halvfärdiga vantprojekt som skulle behöva tas tag i och göras något åt.

Först ut är en ensam vante som var min första prototyp till Inspirationsstafetten för Pickles. Stickad på pyttesmå stickor och pyttetunt garn. Den är väldigt mjuk och skön, men dess partner var tvungen att repas upp för att garnet skulle räcka till vantarna jag gjorde istället. Jag tror aldrig att jag kommer göra en ny partner till den här vanten, så den ska repas upp.

De här vantarna är gjorda av mitt hemspunna solskensgarn och jättefina. Men för små och så jädra tight virkade att de är hårda. Väldigt osmart. Så de behöver repas upp, men jag tror att jag ska göra nya likadana vantar i garnet istället, bara lite lösare virkat och något större så att de passar. Såna här gånger undrar jag hur jag tänkte, uppenbarligen måste jag ju känt redan medans jag gjorde första vanten att de blev för tighta och hårda. Well-o.

Garnet till nästa par är loppisfyndat och fyrtrådigt. Jag tänkte att det skulle bli samma sak som att hålla två kampes-garn-trådar tillsammans och använde samma mönster som jag tidigare använt till såna vantar, vilket denna gång resulterade i ett par ENORMA vantar. Tydligen var garnet mycket fluffigare. Så repa upp och göra mindre.

Sista paret var det över ett år sedan jag påbörjade, och jag vet att jag minst en gång tidigare försökt få dem klara. Jag tycker om färgerna och mönstret, men det är något som gör att de inte vill bli klara. Kanske är det det jobbiga att ha en tredje färg som är i vägen när den inte stickas med, kanske att de är lite i tightaste laget, kanske att avslutningen är för spetsig. Jag funderar på att helt enkelt repa upp dem för att slippa fundera på dem mer.