Nja

Allt kan ju inte bli lyckat. De gigantiska sockarna skulle tovas och bli små schyssta tofflor med korta skaft. De levde inte riktigt upp till förväntningarna (men ser lite snyggare ut på bilderna än vad de är i verkligheten). En resumé av processen;

1. Stickar absurt stora sockar i dubbelt tvåtrådigt ullgarn. Följer inte mönstret exakt utan gör lite som jag känner för. Visade sig inte vara en skitsmart idé den här gången.
2. Slänger in dem i tvättmaskinen tillsammans med ett par handdukar och vanligt tvättmedel på 60 grader. De tovar sig lite försiktigt men är fortfarande gigantiska.
3. Beslutar mig för att försöka handtova ihop dem resten med såpa. Dålig idé. Tre timmar och tio russinfingrar senare är de fortfarande stora nog åt en skogshuggare.
4. Suckar och väntar till nästa tvätt
5. Slänger in dem och handdukar med kopiös mängd såpa i maskinen och kör dem på nytt 60 gradersprogram.
6. Resultatet.


De är fortfarande för stora och nu är jag less på dem. Ska hitta en vän med större fötter än mig och ge bort dem och låtsas som att jag tycker att de är jättefina. En vän, med andra ord, som inte läser min blogg.

Mönster: Fuzzy feet
Garn: Typ 150 g tvåtrådigt ullgarn, stickat med dubbla trådar
Stickor: 5½ tror jag
Utlåtande: Mjäh.

Turkosa vågor

Garn: 100g roströd och ca 50g turkos entrådig ull från Kampes
Stickor: nr 4
Storlek: Tokstor! 2,5 x 1 meter ungefär
Mönster: Ett hopplock, den slätstickade delens ökningar kommer från Dream Stripes, och vågmönstret är taget från Wool peddler som finns med i boken Folk Shawls.

Jag älskar den! Den intensiva färgkombon som är varm och stark och tar fram det mesta och bästa hos båda färgerna, att den är så stor att den blir många varv runt halsen, att den ser olika ut varje gång man tar på sig den, att den är slätstickat rejäl, att spetskanten inte är skir och romantisk.


De flesta trekantssjalar är för spetsiga för min smak, det blir en lång snibb som hänger ned och mest är i vägen, jag gillar sjalar som är lite mer utdragna, och ökningarna i dream-stripesmönstret ger en väldigt schysst form på sjalen (mer utdraget än vad det ser ut som på bilden). Och spetsmönstret från Wool peddler var ju grymt! Enkelt och snyggt, lite mjukt organiskt som jag gillar, går snabbt att lära sig och har redan förts över till att hamna på tröjan i tidigare inlägg. Kan helt klart tänka mig att det blir fler sjalar på det här mönstret framöver.

kändisskapet

Det är fredag, jag struntade i jobbet, gick blundande ut i fågelkvittret och låtsades att det är vår. Igår var det fröbytarkväll med alla som har trädgårdslotter i området och jag kom hem med en massa frön och övermodiga planer. Uppenbarligen ska jag odla en ofantligt massa bönsorter eftersom det var en stor del av det jag kom hem med.

Jag snackade med en trevlig tjej som jag inte träffat tidigare och hon kikade på mig och undrade om det kunde vara så att jag hade en stickblogg? Hon hade nämligen en favoritblogg som hette fröken c (okej, jag minns inte riktigt om hon sa att det var en favoritblogg, det kanske är min grandiosa sida som överdriver). Knasigt, det var första gången jag har blivit igenkänd, eller i alla fall första gången någon har tjoat och sagt att nämendetärjudu! Jag blev nästan lite generad. Tänk om hon inte tycker att jag är trevlig? Tänk om hon inte tycker att jag är samma person som i bloggen? För det är jag ju inte, inte riktigt. Man är ju så mycket mer. Men hon var så trevlig att det genanta gick över på en gång. Så en vinkning till dig Hanna, vi ses i trädgårdslanden!

Nu ska tröjan stickas klar och nya storslagna projekt smidas.
Ha en fin fredag!

ärmar

Det har visst varit lite segt att få saker färdiga så här i början av året, inte en enda färdig sak har bloggats ordentligt, hamnat i listor och ravalry. Jaja, det har väl sina anledningar etc etc och går väl till sig till slut. Däremot känner jag att jag har bra grejer på gång (som turkosa vågorna i tidigare inlägg), och så den här tröjan som är på god väg. Ärmar är inte det roligaste jag vet att sticka och jag belönade dessutom mig själv genom att repa upp den nästan färdiga ärmen och göra om den eftersom den blev för vid. Well-o, det blir nog klart tillslut. Och bra också.

anonyma kakmissbrukare

Jag är, tillsammans med antagligen hur många som helst, helt galet sockerberoende. Clara skrev nyss ett väldigt bra och väldigt ärligt inlägg om det och jag känner obehagligt mycket igen mig i flera av de saker hon skriver. Och, banne mig, nu är det skärpning. Om man säger det på bloggen gäller det, eller hur? Jag ska sockerfasta, från idag och fram till påsk (minst). Enligt traditionen så ska man inte äta kött under fastan, men eftersom jag redan är vegetarian tar jag och gör upp med ett annat överflöd i mitt liv -kakorna.

Okej, sockerabstinens, just bring it!

två sjalar

Den roströda sjalen med turkosa vågor är klar och helt gigantisk! När jag blockade den så blev den imponerande 2½ x 1 meter, och då var jag ändå väldigt mild och drog och slet inte i den. Den väntar fortfarande på sin jungfrufärd men jag tror redan att den är den bästa jag har. Eftersom jag är sunkig och ful idag blir det inga modellbilder utan bara en smygkik på balkonggolvet.

Under hemresan i helgen påbörjade jag en sjal, som kanske ska bli av samma modell som de turkosa vågorna, av det hemspunna Tokyogarnet. Innan sjalen påbörjades testade jag att börja på en tunn tröja i garnet, men jag nojjade över att garnet är för tunt och ojämnt och oproffsigt spunnet för att hålla slitaget en tröja måste klara, så jag backade och gick tillbaka till sjaltänket som var det första jag var inne på. Jag tror att den kan bli schysst rustik, och garnet är helt galet mjukt och mysigt, nästan som lös bomull.

spöktulpanen

I julklapp av mamma fick jag tre påsar med blomlökar från Holland, med instruktionerna att de skulle sättas ned i jord i januari och sedan står mörkt fram till i mars-april då man tar fram dem och de förhoppningsvis börjar blomma. Så, jag köpte jord (den ständiga känslan av att vara lurad när man köper och kånkar hem något som hela planeten består av), satte ned lökarna i balkonglådorna och gömde dem i den mörka skrubben.

De flesta lökar verkar bete sig som de ska och sova lugnt i lådorna, men en av dem fick fart direkt. Jag ignorerade den aktivt med någon sorts vag tro på att om jag inte låtsades om den så skulle den säkert skärpa sig och stanna i växten. Det gjorde den inte. Blekgul och nästan spöklikt transparent växte den vidare inne i skrubben tills jag idag insåg fakta och tog upp den. Nu får den stå i en egen liten kruka i fönstret, och förhoppningsvis få lite färg.

I eftermiddag sätter jag mig på tåget norrut, det blir familje- och kompisbesök och det känns skönt och lyxigt. Med i väskan packas det hemspunna Tokyogarnet och en ny idé, den sjuttonde i ordningen, om vad jag ska göra av det.

idag

Jag har ingen att vara romantisk med idag, så istället drar jag ihop en alldeles särskilt hjärtlig och kärleksfull syjunta ikväll. Tänker att förr eller senare så löser sig det där med romantiken också.
Den fantastiska bilden har jag hittat hos the haystack needle

som vårvinter

Det finns en årstid som heter vårvinter, och den är bland det bästa som finns. Hemma i norrland räcker den flera veckor och är helt och hållet ljuvligt underbar. Och idag var det som att den kom på besök till Uppsala. Sol i kisande ögon och strålar som lämnar lite värme kvar på kinden. Vårglada fåglar och takdropp och det går nästan att höra hur hela naturen få en snabbare puls.

Plötsligt hade jag ett helt ton med energi som behövde komma ut. Ut och upp på cykeln, fara iväg och träna och le åt alla fina morgonpigga människor som är ute och åker skidor. Blocka bautastora sjalen som varit klar i flera veckor, rengöra lägenheten och mig själv. Ut igen på promenad med kompis, lyssna på söndagskonsert och fika lite och promenera hem med solen slickandes snötäcket. Landa och andas och spritta efter fler dagar som den här, dagar då det känns som att det ändå finns hopp för allt.

t g i f f !

Äntligen en hel, oplanerad helg att bara svepa in sig i. Jag vägrar av princip att använda det där reklamordet för vad hela svenska folket tycker om att ägna sig åt på fredagskvällarna, men det är precis det jag ska göra. Minus chipsen då. Istället ska jag fortsätta på min tröja som går ruskigt snabbt framåt, vara bäst av alla i På spåret, och tänka på den vackra rimfrosten som gav Uppsala glittrande taggar i morse.

Vilket rekord i kommentarer om de olika filt-designerna! Så roligt att läsa alla, och efter omräkning leder faktiskt variant nr 1 stort, följd av variant 2 och sist 3an. Men jösses, det blev plötsligt mycket svårare att välja. När jag började med filten var jag helt klar över att det var 2an jag ville ha, och sen tänkte jag att jag mest på kul skulle lägga ut lite fler och ta kort på dem. Nu börjar jag tycka allt bättre om 3an, men jag tror att jag måste testa att lägga ut alla rutor framöver för att kunna ta det riktiga beslutet sen. kanske blir det tillslut 1an som flest röstade på?

rutiga beslut

Antalet rutor är nu uppe i 110, och sakta börjar målet närma sig. Jag tror att jag siktar på 160-200 rutor för att få en medelstor filt. Ni som är erfarna inom filtvärlden, hur har ni gjort med blockning? Rut för ruta, när hela filten är sammanvirkad, eller inte alls?

Så, dags att fundera på designen! Här är 3 varianter, vilken skulle du rösta på?

kallt

Ute tar sig minusgraderna in under jackan och in i byxorna, gör ben och kinder rödare än tulpanernas bottnar. Världen är full av spår och liv och jag tycker om att se hur de fastnat i snön, skvallrar om harar, fåglar, katter och smådjur. Allt det hemliga liv som lever på nätterna året om, men lämnar kvar en skugga i vintersnön. Jag stickar och ser tröjan växa. Huttrar i lägenheten som inte vill bli varm. Lyssnar på Judee Sill på repeat och funderar på om jag är förkyld eller bara sunkig och lätt bakis.

vilopuls

När vilopulsen inte är vilsam och den diffusa stressen inte vill ge med sig, då ordinerar jag mig själv långhelg med lugna andetag och ingen stress.

Ute är det vackert som en dag, och i händerna ska jag sätta den nya tröjan. Ibland behövs det många försök och ideer och påbörjningar och visioner, innan det till slut blir till något som på ett sätt är lite av allt, och samtidigt något helt annat än vad det var tänkt från början. Den är rätt fin, den där processen.

den har uppstått!

Eftersom jag utgår ifrån att ni är olidligt intresserade av hur det går för min kamera kan jag nu meddela att den har fått (läs: jag har betalat dyra pengar för) ett nytt objektiv. Halleluja! Lagningen skulle kosta 1500:-, ett nytt objektiv kostade 1800:- (eftersom jag fick "busrabatt" av säljaren), så jag valde nytt objektiv.

Dagens uppgift: fundera över vad busrabatt syftar på (var det jag som var busig? Säljaren? Det faktum att han gav rabatt? Finns det en viss kategori rabatter som är busiga?). Frågorna är oändliga.