söndag, november 20, 2016

månaderna

Tiden rullar ut sig själv och livet rusar.
Det har varit månader av mycket, sedan det förra inlägget i maj. Andrummen har fyllts av andning och görande och vila, och inget har blivit över till den gamla vännen bloggen. Loggar in för första gången på nästan ett halvår och upptäcker förvånat att här väntade kommentarer, som oöppnade paket. Bloggen andas stilla trots att jag själv inte höjer och sänker dess bröst.
 
Precis som för många andra har instagram blivit den primära platsen för att dela både process och slutresultat av slöjden, och andra livsögonblick. Jag vet inte om eller när jag hittar hem till bloggen igen, men kände att den förtjänade ett svar, en sammanfattning och en öppning mot något. Kanske vill och behöver jag det långsamma bloggandet, som man inte kan konsumera på samma sätt som ett instagramflöde. Kanske gör jag det inte. Det visar sig.
 
Mycket har hänt under månaderna av mycket, och jag vill samla det här, som en överblick och kanske som ett sätt att se att det nya väntar. Du som kommer hit -välkommen! Du som kommenterar -tack! Och du som undrade om jag kan översätta det jag skriver till franska -eh, nej.
 
 
 
 
 
Livet.
Privat har hela 2016 varit väldigt omvälvande, så fullt av känslor, händelser och förändringar att det inte riktigt fått plats inuti. Ett år som känts tungt -men varit fyllt av så oerhört mycket ljust (också)! Märkligt det där. Jag har tagit examen, rest, varit arbetslös, fått jobb, flyttat, blivit sambo, våndats, växt, glatts, gråtit, hisnat, utmanats, levt. Det har varit ett år där allt förändrats -samtidigt. När det hade varit alldeles nog, alldeles tillräckligt, med en förändring i taget. Det gungade under fötterna, och det har tagit tid för mig att hitta mina sjöben (när jag helst velat att det bara skulle sluta gunga). Jag har inte hittat balansen. Men jag börjar tro att jag kommer göra det.
 
 
Hantverket.
Det har ändå hantverkats en del, sen i maj. Jag har fått ha trä i händerna och under kniven på slöjdkurs i Sätergläntan och Uppsala, och älskat det hårt. Det vill jag fortsätta med. Och jag har stickat, slutfört, och påbörjat. En stor tweedkofta med spetspanel till mig själv, några små tröjor, en mössa, nästan ett par vantar. Köpt garn och tänkt ut projekt. Näst väntar några enkla julklappsstickningar.
 
Nu är det redan sent i november och advent väntar. Själv hoppas jag på ankomsten av ett lugn, som sitter mer i själen än i kalenderns luckor och röda dagar. Tills vi möts igen bloggen; andas stilla vidare.

tisdag, maj 31, 2016

litet ylle

Här syns hela outfiten ihop!
Det är första gången jag stickat ett helt kit så här, med tanke på att plaggen skulle passa ihop i stil, färg och storlek. Väldigt mysig och rolig grej att göra! Här väntas inga barn, så endera kommer de små plaggen att ges bort till något barn i min närhet, eller sparas till den dag de kommer till användning. Världens bästa mellanprojekt har de varit, det är en särskild känsla att sticka smått och mjukt.
 

söndag, maj 29, 2016

rätstickat

 
Mitt första mellanprojekt var en liten rätstickad kofta med spetsmönster. Mönstret har jag fått från dödergök, hon använder det i en fantastiskt fin kofta! Jag har tänkt kopiera den vid tillfälle, tänker att beroende på garn kan den bli en riktigt vardagsfin kofta, eller en tweedigt rejäl höst- och vårkofta. Mönstret gifte sig bra med rätstickningen, och gjorde den lilla koftan roligare att sticka och lite mer arbetad. Tycker att den blev jättefin!
 
Garn: Abuelita merino
Stickor: nr 3½
Mönster: eget, med spetsmönster från dödergök
 
 
Efter mina två walnuss-koftor hade jag en liten snutt gråbeige Abuelita merino kvar, så det fick bli en liten rätstickad triangelsjal. Jag ökade i sidan i början av varje varv (sticka 2m i 1, x2) vilket resulterade i en väldigt utdragen triangel - perfekt! Skulle kunna tänka mig samma modell åt mig själv. I ena snibben gjorde jag ett knapphål, och på den andra sydde jag fast en knapp så att sjalen kan knäppas fram. Bra på en barnsjal tänker jag!
 
Garn: Abuelita merino
Stickor: nr 4
Mönster: enkelt, som beskrivet ovan
 
Visst blev de rätt charmiga ihop?
 

fredag, maj 27, 2016

krabbebukser

Jag hade inte trott att det skulle vara så roligt att sticka små barnbraller, men det var det verkligen! Tanken var att sticka ett par i storleken runt 0-3 månader, och anpassade ett (eller två) mönster efter mitt tunnare garn och stickor... trodde jag. De blev mycket större än planerat, mer i storleken 2 år än 2 månader. Men de var så roliga att sticka, och jag hade ju bestämt mig, så det fick bli ett par till.
 
 
Garn: Pickles pure wool, färgen nykvarnet
Stickor: nr 2½ och 3
Mönster: Ett mischmash mellan Pickles Krabbebukser, drops cozy and cute, och min egen idé
 
Det mysigaste med byxorna, förutom att det är extremt gulligt med häng + tajta ben på pyttemänniskor, är den instickade kanten i midjan. Tillfredsställande att göra det i ett med stickningen, och sen det väldigt squishy resultatet.
 
Glad fredag på er!
 

onsdag, maj 25, 2016

Kulekyse

Kanske världens sötaste mössa!
Efter att jag stickade Alex timmerhuggartröja hade jag drygt två nystan kvar i det fantastiska kastanjebruna garnet från pickles. En liten del av det blev en mössa i storlek pytte.
 
 
Garn: Pickles pure wool, i färgen Nykvernet
Stickor: nr 2½ och 3
Mönster: Kulekyse, av Charlotte Pettersen
 
Efter alla stora projekt, och med stressen i magen, ville jag bara sticka något smått som inte krävde den tankeverksamhet och noggrannhet som ligger i att sticka något åt en själv. Barnkläder är (när min egen möss- och vantlåda är välfylld) mitt bästa mellanprojekt.
 
 
Utöver kulekysen har jag stickat en liten kofta, sjal och två par byxor. Mer om dem i kommande inlägg!

lördag, maj 21, 2016

selburoser

Jag såg en tröja på instagram och föll handlöst. Tröjan var stickad av Pinneguri, eller som hon heter på riktigt; Ann Myhre, och har sedan dess kommit ut som ett mönster som går under namnet Vinterstorm. Hon hade stickad den i en fantastisk version med ljus bottenfärg, ljusblå roser/stjärnor med en rostorange strimma och halskant i samma färg. Stjärnmönstret är en version av klassiska selburoser, och jag har ärligen kopierat dem från hennes mönster... Men äras den som äras bör - hennes tröjmönster är väl värt att köpa för den som inte vill uppfinna hjulet själv!
 
 
Till skillnad från min inspirationskälla valde jag att göra en kofta, och för att få en lägre halsringning fram stickade jag en omgång av stjärnorna över nacke och axlar och ökade samtidigt fram över bröstet för att få en mjuk ringning. Lite meckigt, men jag är så sjukt stolt över att jag lyckades göra en (ehum) perfekt halsringning! Det är första gången jag försöker forma halsöppningen själv, på annat sätt än raglan.
 
Det har varit ett riktigt kärleksprojekt från början till slut. Snabbstickad trots att den är helmönstrad (den första helmönstrade tröja jag gjort), i färger som jag älskar. Alla fanns hemma i stickkorgen, men jag behövde beställa mer av det ljusgrå och det helt fantastiskt vackra gråblå garnet från Isager. Trots tunt garn har jag stickat hela på stickor nr 4, i vanliga fall brukar jag ha nr 3 till den här löpmetern. För en som alltid gillat tät stickning är det en trevlig upptäckt att lösare stickning också funkar, och kan kännas helt rätt när det är mönsterstickning som "håller samman" tyget.
 
 
Det är den första vuxenkofta jag steekat, och min första steek på symaskin. Jag fick sedan "glädjen" att klippa i koftan ytterligare en gång när jag märkte att jag stickat kroppen för lång. Så jag klippte helt sonika bort en rad stjärnor i nederkant och stickade på en ny kant. Lånade koftkantsversionen från Siri och tycker att den roströda kanten binder ihop koftan fint och får den att kännas varm.
 
Garn: Ljusgrått entrådigt Kampes, hållet dubbelt, Gråblått Isager Tvinni, hållet dubbelt, tvåtrådigt röstrött Kampes
Stickor: 3½ till kanterna och 4 till kroppen
Mönster: Starkt inspirerat av Pinneguris Vinterstorm, men jag har gjort mönstret efter eget huvud
 
Har en känsla av att den här kommer bli använd mycket och länge!

onsdag, maj 18, 2016

Siri

Näst ut i baklängesgenomgången av färdiga projekt; Siri! Min lyxstickning som jag började på under julledigheten. Jag gillade verkligen att sticka den!
 
 
Mönstret är välskrivet och väldigt väl uttänkt. Bladmönstret som växer fram och samtidigt formar oket är grymt snyggt i sin enkelhet, även om det ger lite kramp i händerna att sticka det.. Knappkanterna gillar jag också, Linneas modell att ha två knappar nära varandra i halsknäppningen är superfint, och den lilla detaljen att halskanter går "förbi" knappkanten tycker jag om.
 
Koftan har redan använts en massa i vår, min bästa kofta under tunna vårjackan och fin att använda som enda ytterplagg. Shetlandsulden har en fantastiskt gräsgrön färg och jag inbillar mig att det håller på att bli lite mjukare med användning. Det är inte stickigt, mer lite styvt, vilket får strukturmönstret att framträda bra.
 
 
Garn: Shetlandsuld, hållet dubbelt
Stickor: 3½ till knappkant och 4 till koftan
Mönster: Siri, av Clara Linnea
 
Jag skulle verkligen kunna tänka mig att sticka det här mönstret igen, kanske i grått, lite ulligare och mjukare garn för att få en annan känsla. Kanske en storlek större också, för att få en riktig myskofta.
 
Jag kan inte fatta att jag bara stickat tröjor förut, koftor äger ju!

söndag, maj 15, 2016

Min Sergel

 
Den här har väntat länge på att fotas och bloggas. Stickades klart för kanske.. 1½... 2..? år sedan och har legat färdig ovanpå stickkorgen sedan dess. Jag älskar både färger och mönster, men passformen är inte perfekt. Oket är lite för tajt trots våldsblockning. Det bästa skulle nog vara att klippa upp den till en kofta -men för stunden får den vara så här. En dag.
 
Garn: Kampes tvåtrådiga (grå och vit), fairtrade-märkt gult garn från Japan
Stickor: nr 3
Mönster: Eget
 

lördag, maj 14, 2016

hejhej!

 
Världen och tiden snurrade indeed fort denna vår, plötsligt har det gått nästan två månader sedan jag sist skrev något här. Så länge har jag aldrig pausat från bloggen någon gång. Men nu kryper energin och kreativiteten tillbaka in i kroppen.
 
På två månader har jag hunnit fira påsk hemma i höga kusten, åkt till Valencia, haft praktik på en gymnasieskola, söka femtielva olika jobb, avslutat ett par kurser och, det största av allt, köpt lägenhet tillsamman med A!
 
 
Koftan inspirerad av Pinneguris Vinterstorm klipptes upp och stickades klart, och har sen följts av en rad småprojekt; barnkläder och det gamla evighetsprojektet Linneas filt. Idag sammanföll äntligen faktorerna ledig dag, mulet väder och relativt nytvättat hår, och jag har fotat alla projekt! Det bästa sättet att få ny inspiration för mig är ofta att lägga det som gjorts till handlingarna.
 
Så nu väntar en parad av färdiga projekt.
Hoppas att ni har haft en lugnare vår än jag, det känns bra att vara tillbaka!
 

måndag, mars 21, 2016

alltet

Det är lite mycket nu, alltet. Lite mycket framtid, nutid och dåtid. Jag kryper undan från bloggen ett par veckor tills alltet snurrar lite långsammare igen och andningen landat i magen, där den ska vara.

Tills dess lämnar jag små spår på instagram, äter chokladägg och önskar er en riktigt fin påsk där solen skiner oss rakt i ögonen!

 

onsdag, mars 16, 2016

northdale copyhat

En födelsedagspresent till en som fyller år i mitten av maj, då behovet av stickade mössor inte är som störst.
 
 
Jag är en sådan copycat när det gäller stickning! Ser något jag gillar, tittar hur det är gjort och gör sedan min egen version av det. Jag är en stark förespråkare för att köpa mönster av skickliga designers (även om jag är dålig på att göra det själv), det är fantastiskt med alla som lägger så mycket tid och kunskap på att sticka, provsticka, göra olika storlekar och bra beskrivningar. De förtjänar så mycket cred! Jag älskar för övrigt min walnuss och (obloggade) siri, båda stickade nästan helt efter köpta mönster och där jag lärt mig massor av stickningen.
 
Så varför köper jag så sällan andras mönster? För att jag är en envis kan-själv-människa. Och för att jag så ofta får inspiration från något, men nästan aldrig vill ha den exakta versionen som finns i mönstret. Så jag gör som stickare gjort i alla tider; tittar, härmar och förändrar. Ofta handlar det om att jag ser flerfärgsmönster som jag gillar och vill använda i någon form (det är ursprunget till koftan jag stickar just nu, min gyllene lopi, min stjördalsmössa, diverse vantar, lilla väpnartröjan, vimpeltröjorna... osv). Så började den här mössan också.
 
 
Flerfärgsmönstret är hämtat från Northdale hat av Gudrun Johnston - om man inspirerats starkt av något känns det schysst att ge cred till ursprunget. Mössan är stickad med tjockare garn än originalet och är så himla najs att jag har lite svårt att ge bort den, men nu blev mottagaren så fin i den att han får väl behålla den.
 
Särskilt nöjd är jag med minskningarna - attans vad jag lyckades bra där! Fick sticka om dem ett par gånger innan jag blev nöjd, men att lyfta en m, sticka 2rm ihop och dra den lyfta maskan över blev bra. Minskningarna följer mönstret och bildar en snöstjärna i toppen, jämarns fint. The perks of att göra egna versioner av mönster är att lite malligt tycka att man gjort något bättre än originalet..!
 
 
Garn: entrådigt ljusgrått ullgarn, hållet fyrdubbelt, gråblått Isager spinni, också hållet fyrdubbelt, mörkblått borgs vävgarn, hållet dubbelt
Stickor: Hmm, någonstans mellan 4 och 5, minns tyvär inte!
Mönster: Flerfärgsmönstret är hämtat från Northdale hat, konstruktionen är min egen
 

söndag, mars 06, 2016

steek me

Jag är minst lika rädd för att sy i stickat, som att klippa i det. Flerfärgsstickning må  vara min favorit, men jag har bara klippt upp något jag stickat en enda gång tidigare. Då var det den lilla väpnarkoftan, och jag virkade innan jag klippte upp. I teorin kändes det tryggare, mer kontrollerat att slippa köra stickningen genom maskinen, men det blev inte helt hundra i verkligheten. Svårt att få alla lösa trådar att komma med i virkningen. Så denna gång fick det bli maskinen.
 
Jag hade stort moraliskt och praktiskt stöd av Dödergöks tutorial för steekning, tog mod till mig och lät maskinen tugga i sig stickningen. Det gick.... bra! Jag är inte helt vän med min fina Husqvarna 2000 ännu, hur jag ska ställa in sömmarna är mig fortfarande ett mysterium, men jag/maskinen lyckades prestera något som liknade sicksack, och då säger jag tack och bock för det.
 
 
Bubbligt och dant blev det, men jag tror faktiskt att det inte gör något alls för slutresultatet, och alla trådar sitter säkert som attan. Klippandet var grymt tillfredsställande. Det bästa av allt. Något härligt fel med att precis klippa upp det man lagt timmar på att foga samman.
 
Jag valde att steeka innan jag stickade ärmar, mest för att det är en sådan sak som jag VET att jag annars skulle låta dra ut på i all evinnerlighet, och så skulle jag ha en nästan färdig kofta liggandes och längtandes. Och så hade jag ett par lediga dagar mellan kurserna, lämpligt för jobbiga/fantastiska projekt. Och jag är så himla glad över att jag gjorde det - det var så mycket enklare och roligare än jag trodde, och koftan blev så mycket mer på riktigt!
 
 
Halsringningen blev bättre än jag vågat hoppas, fick en fin rundning och mönstret blev (nästan) perfekt. Yay mig! Nu återstår bara ärmar (försöker improvisera bra minskningar som inte stör mönstret för mycket), och så ska jag inhandla ett band att täcka uppklippningen med, och så knappar. Tänker mig att trä passar bra, men en bubblare finns för norska tennknappar.
 
Har fått så mycket kärlek för den här koftan både här på bloggen och på instagram att det är knasigt, så väldigt fint att fler än jag tycker om den.
 

fredag, februari 26, 2016

växa fram

 
Koftan växer, jag är halvvägs ned på kroppen efter ärmavtagningen. Jag är så himla förtjust i den! Det fantastiska gråblå Isager Spinni som legat och väntat i min stickkorg i flera år sedan det inhandlades i Köpenhamn, testanvänts i flera projekt men alltid repats upp igen, kommer nu äntligen till rätta. Vissa garner väntar bara på sitt projekt. Härvan behöver kompletteras med en till för att räcka hela koftan, och garnet är beställt.
 
Det har varit något så befriande med det här projektet, som att det bara hände. Jag såg, inspirerades och drömde och gick direkt in i räknande och stickande och bara gjorde. Ingen paus för att försöka fundera ut om garnet räcker, exakt hur alla detaljer ska bli. Den växer fram och blir till längs vägen, från en stapel med garn, via en omstickad halsringning till nu en halvfärdig kofta.
 
Stickar med garnerna enkla/dubbla så att de hår löpmeter 300m/hg, och på -enligt mig- helt enormt tjocka pinnar i relation till det; nr 4. Jag som brukar sticka kampes tvåtrådiga på stnr 3... Och ändå blir det så bra. Kanske håller jag på att lära mig att allt inte behöver vara tätt tätt för att bli bra. De större stickorna gör tyget mjukare och smidigare, och flerfärgsstickningen håller det stadigt. Sen stickar jag ju hårt som tusan, så det kanske motsvarar stnr 3½ för någon annan.
 
 

tisdag, februari 23, 2016

minimjuk

Tack för kommentarerna på förra inlägget, jag tycker att det är så intressant att höra hur andra tänker kring det här, det ger tankar in i min egen process. Fantastiskt också att höra att det går att se ett sammanhang mellan mina foton och mina stickningar, någon känsla som binder dem samman. Det var otroligt fin att höra.
 
När jag inte räknar och stickar på stjärnekoftan, utan behöver något som bara är och inte kräver, blir det några varv på en minikofta i sinnessjukt mjuka abuelita merino. När jag köpte härvorna som sen blev till min(a) walnuss(ar) så hade jag tanken om en flerfärgsstickad kofta i beige-grå och vitt, men så blev de två vita härvorna kvar när det beiga blev annat.
 
Mönstret är inspirerat av bladrillejakke, en rätstickad raglan uppifrån och ned men spetsmönstret har jag fått av the awesome Dödergök som använt det i sin galet fina kofta. Jag vill sticka en prick likadan till mig själv, och började faktiskt på en sådan i dubbelt merino tweed. Men jag är inte nöjd med hur halsringningen blev, så den repades upp, jag ska fundera på hur jag vill ha den egentligen och sen försöka igen. Tills dess får spetsmönstret bo på den lite mindre koftan.