fredag, maj 31, 2013

balkongliv

Äntligen har tomatplantorna, basilikan, koriandern och den väldigt väldigt sorgliga gräslöken fått flytta ut! En av mina kombos har snickrat ihop en jättebra låda av gammalt upphittat virke, fodrat med upphittad plastsäck och kompletterat med ett upphittat galler som tomaterna (och sockerärtorna som vi tryckte ned också -mermermer av allt!) kan få luta sig mot. Vilka bra grejer man kan hitta!


Själv hänger jag tyvärr mest framför dataskärmen och skrivblocket, lär mig om globala vindsystem, jordarter, klimat, havsströmmar och kontinentalrörelser. Tenta nästa onsdag och ett stort gäng pilar att memorera och begrepp att lära sig. Det är intressanta grejer, men oh vad sommaren utanför fönstret lockar mer...

Men jag pausar och njuter på balkongen däremellan. Det blir lite som att ha ett eget växthus där nu, och med balkonglådorna på plats för persilja och sallad så hoppas jag på liv och gröna blad som en alldeles egen ätbar skog snart. Eftersom jag inte har nåt egentligt begrepp om att det tar ett tag för växter att hinna komma upp ur jorden är jag redan otålig på att salladen jag sådde igår ska komma upp. Minst tre gånger om dan går jag och kollar, nu då? Eller nu? Men nu då?

onsdag, maj 29, 2013

Skuleskogens sommarcafé

Åh så fint det har varit med besök ikväll! Jag är alldeles glad och peppig efter alla fina ord och att ett helt gäng keramik nu har fått nya hem. Så nu vill jag passa på att dela nästa nya stora grej i mitt keramikliv, sommarens försäljning i hemtrakterna!

Skuleskogen, den djupa mörka skogen där det en gång huserade rövare och där bergen stiger som urdjur mellan träd och vatten, kan vara en av de allra vackraste platserna på jorden. I Skuleskogens nationalpark finns Höga kustens essens, allt det som får mitt hjärta att växa och sjunga när jag är där; berg, vatten, skog och rymd. Uppvuxen bara några mil norr om Skule är det verkligen en del av min själ och barndomshem.

Och det gör mig extra glad och stolt att nu kunna berätta att lite av min keramik ska få spendera sommaren där! Hos den pärla till café som drivs av vänner till min familj.


Skuleskogens pensionat och sommarcafé är det finaste lilla café och pensionat man kan tänka sig, beläget i skogen alldeles vid gränsen till nationalparken. Där kan man stanna till på vandringen (eller bilfärden), fika och njuta av fågelsång och trädsus. Och när man är där och fikar och bara har det bra kan man ta en titt på min keramik också, jag har skickat upp ljushållare, skålar, koppar och lite annat och ett nytt lass av de nybrända sakerna är snart på väg.

Caféet öppnar i mitten av juni och håller öppet till slutet av augusti, kolla in deras facebooksida eller hemsida för att se precis när de öppnar och hur du hittar dit. Bor du i Höga kusten eller har vägarna förbi denna del av landet, så stanna till!


Bilderna kommer från caféets facebooksida

i hemmaaffären

Nu är keramiken uppdukad på bordet och på golvet står det lilla lagret. Nu är jag alldeles glad och pirrig inför besök av vänner och okända! Att se allt stå uppställt såhär får mig nästan att känna mig som en riktig keramiker. Vi ses från 15 och framåt om du har vägarna förbi!

söndag, maj 26, 2013

kom och hälsa på!

Hejhej ni!

På onsdag ska jag få besök av en keramiknyfiken och jag tänkte att om du skulle ha vägarna förbi Uppsala nu på onsdag och skulle vilja komma förbi och heja och ta en kik så gör det! Jag tycker om besök :)

Kollektivdörren står öppen mellan 15:00 och 19:00 på onsdag den 29e maj och då kommer det finnas skålar med pip, nattljusstakar, småskålar och lite annat att titta på och, om man känner för det, handla.

Adressen är Flogstavägen 81c, tredje våningen. Om du kör bil är det lättast att köra till Flogsta vårdcentral och parkera där, med buss så stannar 2:an precis framför vårdcentralen. Sen är det bara att promenera ned in bland husen -du kan följa skyltningen till "luna pizzeria" -den ligger framför mitt hus!

Välkommen!


fredag, maj 24, 2013

skål för fredag


Fåglarna sjunger, världen är grön och själen har pausat rastlösheten en stund. Asparna utanför balkongen har slagit ut och det susar och prasslar som sommar och jag blir glad av tanken att det kommer de att göra i flera månader till.

Fredagskvällen firas med tokgod sallad i nyaste hemgjorda skålen. Den här gillar jag i all sin enkelhet, en skål som passar till allt. Snart finns den i en bloggbutik nära dig.. :)
Glad fredag på er!

torsdag, maj 23, 2013

utsikter


En stulen paus på balkongen med en stickning. Det har varit lite (eller väldigt) lågt med stickningsinspiration ett tag nu, men igår kom en vän och sticknovis förbi. Hon stickar sockar från tån och upp och jag fick lust att testa, jag har faktiskt aldrig stickat sockar på det hållet förut. Så några snuttar raggsocksgarn plockades fram och en socka påbörjades. Så skönt det är, det enkla och välbekanta.

Men nu måste jag tillbaka till den här utsikten, texten som ska skrivas.

onsdag, maj 22, 2013

små tecken


De finns utspridda här och där i lägenheten, vandrar runt från plats till plats men samlas gärna i mitt sovrum.

En påbörjad muddvirkning på en randig låda (som är fylld med ospunnen ull), en korg med snart-färdiga-projekt som behöver tänkas lite kring, ett lutat block med uppskrivna mönster och annat kom-ihåg, en rad keramik på golvet som står och väntar på att packas och skickas norrut när resten är färdigbränt, en skål med sytillbehör på byrån. Skålen följde förresten med hem från loppis i Göteborg i helgen, det är en Eden från Rörstrand som tappat sitt fina lock men får en andra chans som syskrin.

De små tecknen tittar fram överallt, visar vart tid och kärlek och kraft läggs. Visar att det hantverkas lite då och då. Saker som inte är färdiga, saker som pausats, saker som är mittemellan mitt och någon annans, saker som bara är idéer ännu. Jag tycker att det är trivsamt.

tisdag, maj 21, 2013

gammelrosa


Sist jag var på loppis här hemma var jag på jakt efter ett gammalt lakan eller något annat skräptyg att ha i verkstan när jag återvinner gammal torr lera. För att slippa slänga bort spånet efter att ha beskickat (svarvat av botten) och andra rester (typ prototyper) så kan man återvinna leran genom att låta den torka helt, hälla på vatten så att den löser upp sig och sörjar till sig och sen ösa upp den på gipsplatta så att den kan torka till sig tillräckligt för att knådas i form igen.

Det är en rätt långsam och, tycker jag, arbetsintensiv process men som jag ändå tycker om (i alla fall när det är klart och jag har fått 10 kilo ny lera per spånhink "gratis"). Det här med att kunna återanvända material och ta tillvara på allt är ju en skön grej. En bra sak i leråtervinningsprocessen är att ha gammalt tyg i botten av hinken så att man bara kan lyfta upp den vattentunga lersörjan på gipsplattan och inte behöver ösa ut och slabba runt mer än nödvändigt.

Inga lakan hittades på loppisbesöket, men däremot en duglig gardin. Och vid den nödvändiga kiken ned i garnavdelningen såg jag två små härvor gammelrosa tretrådigt ullgarn. Rosa är inte en färg jag har mycket av eller brukar fastna för, men de låg bredvid ett grått nystan och det var så himla fint ihop. Jag tänker att de skulle kunna få finnas i något sorts mönster tillsammans med grått, kanske i ett bar vantar eller en liten barntröja. Garnet ser växtfärgat ut tycker jag, är det nån som har nån aning om vad det kan vara färgat med? Det är lite mer rosa och mindre beige i verkligheten.


måndag, maj 20, 2013

hemma igen

Helgen har varit lång och ledig och underbar och jag har varit på besök i Göteborg hos vänner i sol och åska och skärgård. Jag fick åka båt tre gånger och njöt av vinden och vågorna och luften. Det gjorde mig lycklig och vemodig på en och samma gång. 

Precis hemkommen till Uppsala igen hälsas jag av trädgårdslanden och ser hur rabarberplantan fördubblat sig sen i fredags och det luktar hägg och värme. Nu är det sommar!

torsdag, maj 16, 2013

snäll maskin

Så många av er som har minnen och goda erfarenheter av den här symaskinen! Syslöjd och mormor/farmor och annat fint. Jag undrar vart den här maskinen har stått, vilket barn som prytt det med klistermärket på sidan. Det är något speciellt med något som är byggt för att verkligen hålla -namnet 2000 kommer från ambitionen att bygga en maskin som skulle hålla att använda ända tills dess. Såhär 2013 kan vi säga att det klarade de av, med råge.

Jag blev lite darrig när jag insåg att maskinen jag höll på att köpa redan hade nästan 50 år på nacken (var det vettigt att lägga pengar på att köpa en så gammal bruksmaskin?), men nu har all oro trillat av. Idag har jag provsytt ett par sommarbyxor på den och den är helt underbar att sy med; stark, stabil, förtroendeingivande mekanisk. Tyst är den också. Och plötsligt känns det inte osannolikt att den kommer att sy i 50 år till.



Det svårt att låta bli att komma in på tankar om konsumtion och kvalitet. Att inte bli förbannad över att ingen idag bygger för nästa sekelskifte, som om vi plötsligt glömt bort hur man gör, och att man tvärtom bygger in fel, avsiktligt väljer undermåliga komponenter. Att inte bli arg över att maskiner idag är så dåliga i grunden att det inte ens lönar sig att reparera dem, att det är billigare att slänga och köpa nytt nästan vad det än gäller. Hur många ägodelar har du som det är lönsamt att lämna in på reparation? Jag tror inte att jag har nån. Inte ens min ganska dyra systemkamera, när objektivet gick sönder var det billigare att köpa ett nytt. 

Det är en sådan kejsarens nya kläder-ekonomi vi lever i där alla måste vända bort blicken, fortsätta konsumera -spelar ingen roll vad, huvudsaken att det är mycket och ofta- för att systemet ska fortsätta rulla. Där lösningen på allt är att få folk att spendera alltmer pengar i det offentliga systemet. Inte mellan varandra, inte genom hantverk och gentjänster. En ekonomi och samhälle som inte är baserat på behov och kvalitet och ett bra välmående, utan på tillväxt, och där mer är den enda vägen för att systemet inte ska krascha.

Då gör det mig i djupet tacksam över att ha förmånen att få lära mig gammal hantverkskunskap, oavsett om det är att sticka, sy eller göra keramik. Och jag blir tacksam över att så ofta få känna mig nöjd med det jag har, att inte känna att jag behöver mer, nyare, häftigare. Utan att det allra allra bästa kan vara något som redan funnits här i 50 år och använts av många före mig.

tisdag, maj 14, 2013

från ny och trasig till gammal och fin


Förra veckan drog jag fram min symaskin för att impulssy sommarbyxor. Någonstans i bakhuvudet visste jag att den hade nåt fel på sig men jag tänkte lite optimistiskt att det kan jag laga! Det kunde jag inte. Projektet söka symaskinsreparatör inleddes. Jag ringde runt till stans alla symaskinsförsäljare och fick samma besked överallt -en felsökning, service och lagning kostar från 895:-. ÅTTAHUNDRANITTIOFEM KRONOR! För ett fel som jag visste precis vad det var. Huvva.

Men så fick jag kontakt med symaskinsreparatören Anders. Han sade det som jag visste var sanningen, att det helt enkelt inte lönade sig att reparera mitt moderna billiga plastvidunder eftersom det snart skulle gå sönder igen. Så undrade han försynt om jag kanske skulle vara intresserad av en bättre begagnad gammal bra maskin? Han hade nämligen en Husqvarna 2000 hemma hos sig som han servat upp och skulle kunna låta mig köpa om jag ville. Han ville egentligen inte skiljas från den men tyckte att det väl räckte att ha en symaskin redan...


Jag funderade, läste lite om den på nätet och förstod att allt reparatören sagt var sant, att det är en riktig kvalitetsmaskin och arbetshäst som håller för alltid (tillverkad på slutet av 1960-talet) och klarar det mesta, inklusive elastiska sömmar som jag tänkt skulle vara bra att ha. Så jag slog till och fick den till och med hemkörd till mig. Vilket jag sen förstod var ännu bättre än jag trott eftersom maskinen väger ett ton.

Men åh så fin den är. Den bor i sin egen väska och är så snygg så snygg. Äntligen äger jag något som är på riktigt. Jag har inte ens provsytt på den men jag tror att vi kommer bli jättebra vänner, Husqvarna 2000 och jag.

söndag, maj 12, 2013

på väg


Helgen har varit ett logistiskt mästerverk. Jag hade en bil till låns och transporterade keramik, bubbelplast, skrivare, folk, 100 liter jord och 200 kg lera och körde bara vilse tre gånger i Stockholm.

Det har varit lite hektiskt men nu är äntligen första lasset keramik till sommarens försäljning inpackad, visitkort utskurna och hela alltet på väg norrut. Resten av sommarkeramiken står nu på tur för bränning och sen, ja sen, då ska jag starta en liten bloggaffär!

onsdag, maj 08, 2013

väx väx väx!


I fönstret svajar små taniga plantor av tomat, koriander, paprika, kålrabbi och fänkål. Det är svårt att tro att de kom i jorden samtidigt som de maffiga pumpaplantorna som nu står på balkongen och vänjer sig vid utomhuslivet.

tisdag, maj 07, 2013

byggplats

Jag håller på att bygga lite här på bloggen i all hemlighet. Jag tror att det kommer bli bra! Och så håller jag på att fixa detaljerna inför sommarens caféförsäljning. Bara längtar efter att berätta mer om det också! Tills dess önskar jag er mycket fågelsång och våryra.

lördag, maj 04, 2013

innan sommaren

Det går inte att riktigt omfatta att det bara är en månad kvar på terminen, en månad kvar tills jag gjort min första termin som student igen, en månad till tentorna, en månad till dans och festivalnätter, en månad tills jag reser upp med min keramik till Norrland. Allt det här betyder att mycket litet tid spenderas sittandes i soffan med en stickning och både triangeltröjan och sjalen ligger bortglömda i en korg.


Men jag trivs nu, när livet tillbringas på cykeln, med vänner, med ljusa kvällar, med dans och skratt och spel och föreläsningar och skoluppgifter (igår temperaturmätte jag halva Uppsala). Med långa stunder i verkstan för att hinna dreja, beskicka, bränna och glasera de saker jag vill ta med mig upp i sommar. Så det blir mycket keramikblogg här just nu. Men om ni visste vad jag peppas och stärks av alla fina fina kommentarer om keramiken. Ni är bäst! Och jag hoppas att ni också njuter av ljusa kvällar, cykelturer och hantverk.

Så näst på tur i keramikparaden kommer en av mina favoriter, en av de första sakerna jag ville lära mig hur man gjorde när jag gick mina första kvällskurser. Ljusstakar med fat, eller 'nattljusstakar' som jag tänker på dem som. Jag tycker om ljus och ljusstakar, särskilt för höga ljus. Det blir liksom lite speciellt.

torsdag, maj 02, 2013

hemligheter

Burkar och askar är det bästa jag vet (jag har många 'det bästa jag vet'). Det är lite hemligt. Om man ser en burk eller ask så måste måste måste man lyfta på locket för att se vad som finns inuti.

Det roliga är att nästan alla verkar vara precis så, från minsta barn till äldsta vuxen. När jag har haft vänner och bekanta på besök och keramikburkarna har stått framme är det nästan det första alla gör, lyfter på locket för att titta.



Glad maj på er, nu är våren officiellt här!