randig resår

Så fort jag maskat av mina very plain socks la jag upp till ett nytt par, nu med rester från dem och från ett annat par sockar stickade för länge sen. Den här gången blev de randiga med resårskaft, och lite diverse förbättringar kring häl och tå som man kan passa på att göra på par nummer två (när man improviserar varje gång och aldrig lyckas skriva ned det där perfekta mönstret). Det ljusa tweediga garnet tog slut på socka nummer två, så den fick en lång nos av det bruna garnet.

Inte lika bra som det första paret med slätt skaft (jag gillar att det korvar sig lite och inte sitter så tajt). Men de duger i krig. Och andra dagar.
Garn: Rester av brunt fabel (tror jag) och beige tweed
Stickor: nr 2½
Mönster: Eget. På bilderna med sockarna i skorna har jag vikt ned skaften

österut

Nu ligger väskan vid mina fötter, resan fladdrar i min mage, kameran hänger på axeln. Först Manila med jobbet, sen Tokyo med lillasyster. Jag kommer tillbaka om två veckor när höstlöven brinner på träden och frosten knastrar under sulorna. Men jag har lämnat ett gäng tidsinställda inlägg här, så ni kommer inte ens märka att jag är borta!

det finns inga dåliga väder..

Det verkar som att jag och tyfonen kommer anlända till Manila samtidigt. Så härligt.

som förr i ti´n

Här ska göras glögg, en masse.

pepp!

Jag är så himla pepp på att sticka Beatnik, i lika snygg rost-orange som orginalet. Jag väntar på garn men har investerat i flätnålar och kanske kanske kommer jag vara så duktig att jag stickar en provlapp eller två.

fredag

Det är äntligen fredag och jag ser ungefär lika nöjd, tjock och glad ut som katten.

föräldrastolthet

Vår förstfödda!
Ingen zucchini har varit vackrare eller mer fulländad än denna. Ett kilo tung är skönheten och jag kan inte förstå att hela den finns bara för att jag satte ned några frön i jorden för några månader sen. Odla egen mat är ju helt klart the shit.

det luktar får

Efter ett par månaders paus faller spinivern över mig. Med ljudbok i datorn och fårlukt i näsan började jag spinna finullen från Vifflas mosters får (om jag inte kommer ihåg fel), övar mig i att spinna flytande och inte snurra-stanna-dra ut-snurra-stanna-dra ut. Komma förbi stanna-momentet, stå upp och spinna längre innan det är dags att snurra upp. Upptäcker vad mycket bättre det går när jag preparerat och dragit ut ullen ordentligt innan spinnandet börjar. Tar en paus och lär min kollektivvän K att spinna.

på botten av korgen

En bra sak med plockandet, förutom att det är lugnande, är att jag hittar alla de garner som jag glömmer bort med jämna mellanrum eftersom de inte ligger högst upp i korgen. I början av mitt stickande letade jag alltid garn på loppisar och hade turen att hitta en del bra (och en del mindre bra). Nuförtiden är jag (1,) för lat och (2,) för kräsen för att leta så engagerat på loppisar och det är dessutom (3,) för många som letar för att det ska finnas mycket mer än vävgarn kvar.

Vid garnkorgsinventeringen häromdagen fastnade min blick på en stor kon med enkeltrådigt ullgarn i en fantastisk varmgul färg jag hittat under en tidig loppisvandring, och jag drabbades av plötsligt behov av att göra något av det. Men vad gör man av väldigt mycket enkeltrådig ull som inte är sådär riktigt jättemjuk? Jag funderar på en absurt stor sjal.

Har du ett schysst mönster att tipsa om?
Vad skulle du sticka/virka/kroka av hela den gula härligheten?

lugn

Jag blir lugn av att plocka. Plocka med småsaker, ställa böcker i bokhyllan, lägga saker i högar, sortera om i garnkorgen. Allt utanför är långt borta och kvar blir färger och ordning och lugn.

Kanske har jag nåt litet syndrom av nåt slag. Eller så har början av hösten varit för stressig. Hursomhelst så tycker jag om att plocka ur och i stora garnkorgen.

made in asia

Jag ska långt bort!
Om bara inte alls många dagar så ska jag få åka till Filippinerna med jobbet (stackars mig, tråkigt jobb etc etc) och det ska bli så roligt, där har jag aldrig varit. Och sedan, eftersom jag ändå är i grannskapet (norrlänningen i mig tog ordet) tar jag och kvistar över till Japan och hälsar på lillasyster som bor där sedan drygt två år tillbaka. Så rackarns najs.

Har du tips på garn-hantverks-relaterade prylar, platser eller affärer? Eller bara annat tufft man inte får missa i Manila och Tokyo?
Ge mig!

handspunnen mössa

Det är något lite magiskt över att få sticka med garn man har gjort själv. Kanske inte så lättstickat, men speciellt. För mitt första, ojämna premiärgarn ville jag ha något enkelt där garnet fick vara det enda som tog plats. Så det blev en tvåfärgad mössa i favoritmodell. Mössan sitter så himla bra, som en kram. Nya bästa höstmössan på tidiga morgoncyklingar när livet inte är så skarpt.

Garn: Mitt första egenspunna som varken är mätt eller vägt
Stickor: nr 5 eller 6
Mönster: mitt eget med förkortade varv

skillnad

Ser du någon skillnad på dem? Titta igen.

När jag köpte min första slända (som jag aldrig använt eftersom jag vann en finare och nättare av viffla) hade någon demonstrationsspunnit lite garn på den. Det garnet passade fint att använda som provtråd för att testa tvinningstekniken "navajo plying", eller kedjetvinning. Man gör öglor när man spinner, och av ett enkeltrådigt garn blir det ett tretrådigt. Tekniken är framförallt bra för att behålla färgsegmenten i ett skiftande garn.

Jag satte igång och försökte, men det funkade liksom inte, garnet ville bara dela på sig igen. Envis som synden gjorde jag klart provet och härvade upp det. Det såg ut som om jag försökt tvinna en olydig pudel (bild ett).

När jag granskade garnet närmare såg jag att den som demonstrationsspunnit hade spunnit medurs. Jag spinner alltid mina enkeltrådiga moturs, och sedan tvinnar jag medurs vilket ger ett z-tvinnat garn. Eftersom jag alltid är normen i min värld slog det mig inte ens att titta på garnet innan jag började tvinna det medurs som vanligt. Resultatet var helt överjävligt knorvligt, som det antagligen alltid blir när man försöker både spinna och tvinna garnet åt samma håll.

Jag tog och repade upp det och tvinnade det åt andra hållet och den olydiga pudeln blev en smålockig tax (bild två). Så mycket bättre. Jag är inte så förtjust i tekniken ännu, känns som att den skulle vara enklare på spinnrock där man har båda händerna fria på ett annat sätt, men det känns bra att förstå hur den funkar.

very plain socks

Min idé om att jag inte tycker om att sticka sockar var fel. Jag tycker inte om att sticka spetssockar (vet fortfarande inte när jag ska ha på mig mitt enda spetsstickade sockpar i petrol -kanske är det färgen som är fel). Men att sticka vanliga, vardagliga, tråkiga sockar -det tycker jag väldans mycket om! Särskilt sen jag köpte skor som helt enkelt krävde korviga sockar som fyller ut skorna alldeles lagom mycket.

Garn: 2/3 av ett 150g-nystan jag köpt för länge sedan, tyvärr (eftersom jag tyckte om det jättemycket) har etiketten fallit av
Stickor: nr 2½
Mönster: Eget


Vill ha fler. Nu.

andras

Piano av Harm Goslink Cooper





Lövträd av Lorenzo Duran

längre ned

Jag stickar sockar.
Som i plural.

allt i min korg

Sommarens långa ledighetsstickning och spinning är ett minne blott, och projekten får växa i en långsammare takt. En mössa i mitt första egenspunna garn har tagit form och klarat eldprovet på morgoncyklingen till jobbet. Den ska fotas och bloggas så fort jag känner mig lugn och snygg nog.

Jag håller på med en virkad korg av fult gammalt loppisgarn som jag vill bli av med (man kan ju liksom inte slänga garn!). En möbius har fastnat eftersom rundstickan som den stickas på är så dålig. Ett par sockar av londongarnet har också stannat av eftersom jag inte tror att de kommer bli använda, så det ska tänkas om, göras om. Och den där evighets-mormorsrutefilten ska vi inte ens prata om. Eller den där sjalen som ska repas upp och göras om.

Många nya projekt tumlar runt i mina tankar, men jag är för trött över jobbstart och förkylningen som aldrig gick över för att göra något av dem. Så jag stickar vidare på mitt hemliga projekt.

ankfötter

Det har gått nästan en vecka till. Jag har jobbat, glömt bort att andas, haft syster på besök, fått sticklingar av underbart fina grannar och yrt runt. Sen tog jag helg nästan oanständigt tidigt, åkte till stockholm och gjorde av med massa pengar, fikade med syster och mor, och åt helt fantastisk vegansk kinesiskt mat på Lao Wai. Började andas igen.

På minneslappen stod höstskor högst upp, och efter mängder med provande inne på lilla trånga favoritskoaffären knulp på kungsgatan blev det tillslut ett par svarta (fast jag tycker att de mer är mörkmörkbruna) ankelhöga duckfeet.

De var oanständigt dyra, men jag håller på att försöka lära mig själv att det är bättre med kvalitet som kostar, än skitskor för ett par hundringar som jag ändå går sönder på några veckor. Dessutom har jag ju lön. Hehe.

Och jisses vad jag gillar dem. Eftersom jag har lite ankfötter, platta och breda, så passar modellen mig ypperligt, och det ryms dessutom ett par tunna tjocksockar i dem. So, just bring it on hösten. För att skydda dem mot regnet ska de smörjas in med helt minkfri minkolja som bor i en fin liten burk.


Jag kunde heller inte låta bli att gå in på Gudrun Sjödén heller, och de hade dessutom 20% rabatt med anledning av tjejmilen i helgen, så jag blundade för priserna och köpte en underbar grå ullkavaj/kofta, och en smalrandig tröja i favoritkombon rosa och röd.

Den randiga fick bli en del i min kampanj för att göra min garderob mer färgstark (kampanjen fortsatte genom ett litet inköp från reaavdelningen på Gudruns hemsida -där man dessutom fick en extra hundrings rabatt). Efter lite besök på vanliga stora klädbutiker också så känner jag mig välekiperad för hösten.