vantar och vitsippor

Mina tvåändsstickade vantar är färdiga och mer än vad jag hade kunnat fantisera fram som mina allra första alster i denna mystiskt vackra teknik. I backarna blommar vitsipporna och utanför fönstret är Uppsala Valborgsyrt och småberusat. Det är vår i alla ådror och världen är vackrare än de finaste vantarna jag gjort.

Garn: z-tvinnat från någonstans
Stickor: 2½
Mönster: Blandade idéer plockade ur "Tvåändsstickning -grunderna" av Berit Wessman

som bär

Tack alla ni fina som kommenterat, gillat, läst och känt igen er i mina många ord i förra inlägget. Slås av hur det nästan alltid är så, att när man öppnar och berättar om det som man oftast vill vara tyst om, så visar det sig att så många nickar medhållande och igenkännande. Att vi ändå, både i banala och större saker, är så lika, vi människor.

tankar när man får tid att tänka

Undertecknad är på helpension hemma hos föräldrarna, klappar solvarma katter (och jobbar på att de ska bli runda som bollar av all fil och annat som jag matar dem med) och äter påsktårta. Efter två dagar i solen med ljudbok i öronen och ansiktet mot ljuset är jag nu lika vackert mönstrad och färgglad som ett påskägg.

Kameran är lugnt hemma i Uppsala tillsammans med ambitioner och pretentioner. Så väldigt väldigt skönt. Jag tycker så mycket om att blogga och att hantverka, men ibland är det för mycket vår i luften, för många misslyckade projekt, upprepning på upprepning och dåliga projekt som återskapas till garnnystan, och svävande idéer, för mycket jobb och vardag. Och jag jobbar på att detta med bloggande och hantverkande bara ska vara lust, bara för min egen skull, inte bli till prestation och dåligt samvete. Men ibland blir det inte så.

Den smyger sig ändå på, den där viljan och rädslan som man har från när man knappt vet vem man är -presterar jag inte så tycker de inte om mig. Och det händer att jag tittar på besöksräknaren på bloggen, på alla er som följer bloggen, och glädjen brottas med känslan av skyldighet. Skyldighet att göra något bra, vackert, inspirerande, trots att inspirationen varit låg nu ett bra tag (omvittnat av ganska få inlägg med inte så mycket eget pyssel).

Och jag undrar hur bloggen som var så liten och trevande kunde få tusen besök i veckan, så många fina kommentarer som jag så sällan svarar på men alltid blir glad över. Nästan alltid gör det mig glad, lite upprymd. Men ibland gör det mig lite nervös, tung. Då är det dags att mentalt örfila upp mig själv, göra ett okreativt inlägg (som för att protestera mot mig själv) med en massa text, inte hantverksrelaterat och helt utan fina bilder, och viska till mig själv 'våga vägra prestationsångest, fröken'.

Och så sjunker jag istället ned i alla era vackra, finurliga, kreativa och makalösa bloggar där ute. Gapar, vill ha, vill göra, vill förstå, inspireras. Kommenterar sällan, gör bara ett litet litet virtuellt avtryck på era besöksräknare, medan ni gör ett större avtryck i min inspiration.

Så tack till er, alla färgglada människor där ute. För att ni hittar hit ibland, trots oinspiration och glest mellan inläggen, tack för de avtryck ni lämnar i mig och på mitt hantverkande. Jag önskar er kreativa och okreativa perioder, intensivt eller sporadiskt bloggande och hantverkande, och framförallt frihet från den där prestationsångesten.

brodera mitt ägg

Helt otroliga skapelser av Forostyuk Inna.

Njuter av ledighet, varma kattmagar att klappa, sol att lapa och familj att krama.
Hoppas att ni alla får en riktigt riktigt fin påskhelg!

egen härd

Tillbaka i min egen verklighet. Till där små gröna saker exploderar upp ur krukorna och där vårsolen ger mig fräknar. Till där jag kan sitta och andas och lyssna och bara vara ensam en stund. Kurserna är fantastiskt roliga, men efter dem är jag så socialt mätt att jag bara vill gå runt hos mig själv, tänka och sova middag på gröna soffan.

Våren gör mig glad och varm och lite diffust stressad. Vi ska ha ett litet trädgårdsland, jag och min kollektivkombo, för första gången. Jag känner redan lätt panik över alla duktiga som redan varit ute och kraffsat och sått. Men jag tar en kopp te till, tänker att det blir när det blir och definitivt inte före påsk. Funderar lite på om jag känner någon hantverksinspiration. Några nystan måste ju få följa mig norrut över helgen.

detaljer ur en kväll

Imorgon åker jag iväg och håller kurs, det allra roligaste (och mest energikrävande) i mitt jobb. Just nu samlar jag kraft och uppbådar nån sorts inspiration inför att packa väskan. Och fyller kameran med detaljer och synvinklar.



Många meter enkel och därför så vacker spets, köpt för en tjuga på Hötorgsloppisen i söndags. Den ska nog få kanta eller pryda någon sjal eller muddar i framtiden.
Min första kopp från keramiken -tung och hopplös, men ändå fantastisk på sitt sätt. Kanske blir den till en liten kruka med något grönt i.
Enkla improviserade sockar, tänkte prova att göra istickad häl för första gången.

Ps. Är det någon annan som har problem med att Blogger slutat erkänna radbrytningar/enter..?

rött å rosa

Bild: Lagerhaus

När jag växte upp sade man att rött och rosa, det var no-no. Inte okej. Det "skar sig" och var skrikigt. Sen dess har världen vaknat upp och insett att det är ju tokfint med rött och rosa tillsammans. Helst som ränder. Jag är ruskigt nöjd med min gladrandiga halskrage, och idag har jag matchat den. Med en matta. Detni.

sol över ledig dag

Sol över Uppsala, sol över kollektivets balkong, sol över garnet i mina händer, sol på bara t-shirtarmar och uppsträckt ansikte (och övning i att sticka med blundande ögon). På bringan -som morfar skulle ha sagt- nu en präktig bränna som firades med en på-maten-tupplur. Gudars så skönt.


Tvåändsstickade vantarna är klara precis till att våren slutar bäges och tillslut kommer fram och de första fröna i krukorna börjat gro. De ska fotas och bloggas så fort jag känner för att ha något varmt på händerna. Snabbt påbörjades ett par enkla strumpor att ha i vårskorna nu när gummistövlarna ska bytas mot finare.


Men mest funderar jag över den där koftan som hägrar i mitt huvud, och jag sitter på mattan i kvällssol och lägger samman färger.

närbild

Lördag är min bästa dag, vilodagen. När saker är lite lugnare, färgerna klarare och jag inte behöver ljud oavbrutet. När jag andas utan att tänka på det och har vilopuls i handlederna. Det är inte alla lördagar som är så, men idag känner jag, att det är en sån dag idag. Pelargonknopparna är overkligt cerisa och vantarnas struktur känns mot fingertopparna.