jag har hört att det kommer ett nytt år snart

fröken c tar och tackar för det gångna bloggåret, för alla roliga, snälla och finurliga kommentarer som ni har lämnat här, och för all inspiration som går att hitta hos alla hantverkare där ute i verkligheten.
Sedan sveper hon i en imitation av flärdfullhet en skimrande sjal om axlarna, sätter solglasögonen på näsan och trippar iväg till Madrid, till vänner, vin, vindruvor, fyrverkerier och fest!

Ett riktigt gott, kreativt nytt år till er alla!
Vi ses på andra sidan aftonen.

klappa klapp

Färggladaste julklapparna, dem fick jag av mig själv..

Åh, Monty Python

You silly english kinnnnnniggits.
I wave my private parts at your aunties!
You tiny brained wipers of other peoples bottoms.

den bästa dagen

Juldagen är här och jag gosar nöjt in mig i den. Myskläder hela dagen, låter de svåra valen stå mellan varmt bad eller varm dusch. Lyxläser 'Q and A' av Vikas Swarup och lägger undan kursböckerna, bara någon dag till.. Bor i soffan med nålbindningen i händerna, de vita vantarna är klara och en mössa håller på att bli till. Det bästa är att inte veta hur man gör, då blir det liksom heller inte fel. Och garn finns det ju mer av.

På tv Bröderna Lejonhjärta i trikåer och jag njuter av 70-talsfrisyrerna och folkromantiken och de fantastiska specialeffekterna^^. Kortspel med en övertalad familj och film efter film och den vanliga blandningen av småtjafs och kärlek.
Julstämningen kom aldrig, men detta är alldeles gott nog.

julkväll

En riktigt fridfull, fröjdefull jul till er alla!

tradition

Jag har blivit rödhårig igen för första gången sedan studenten, och tror att jag trivs.
Bakar de chokladbiskvier som mormor alltid gjort, och tänker att jag aldrig var gjord för att bli hemmafru.
Köper en mjuk julklapp åt mig själv, och plockar fram mina vanliga optimistiska ambitioner att rimma på alla paket.
I vardagsrummet hemma hos föräldrarna spelar samma julskiva som spelats varje år sedan -97.
Det är det som är tradition.

midvinter

Norrlandshimlen är kyligt och nyvaket ljusrosa-blå bakom gula talgoxar på fröbesök. Arton minusgrader sveper in en snötäckt värld och sticker kinder.

Köpenhamn har blivit ett minne av fantastiska, frustrerande och intensiva dagar. FNs sjabbel med ackrediteringar, generositet och frustration i en sju timmars kö, litenhets- och storhetskänslan av att gå i en marsch med hundra tusen människor, förtroendebrister mellan länderna i mötet, berättelser och bilder av hur den danska polisen lever upp till sitt brutala rykte, kreativiteten på folkets eget ’klimaforum’, vänner och skratt, känslan av att vara där något händer och att vilja stanna just där, och så ett avtal som inte blev något verkligt avtal.

Fortsättning följer.
Både snö, vatten och människoliv är insatserna i detta världens största pokerparti.

COP15

Köpenhamn väntar.
Bloggens författarinna åker ned, för att bli en liten del av något bra.

meh!

Vadan detta, en nästan färdig vante? Jomen serru, med fyra timmars föreläsning i en hastighet som skulle få sniglarna att rodna, då hinner man några varv.

fröken c bjuder på julklappstips

Det här är så roligt att jag nästan inte vet vart jag ska ta vägen!
Kan även erbjuda ett dåligt julklappsrim till klappen:


Du står där i snön, naken och bar

medan nordanvindens kyliga vindar drar

på ställen där man ej vill dem känna

men då -iklädd dig denna!

God jul till dig, lille far.

hightech

Ni vet detta med intelligenta hus dårå, och smarta maskiner som kan göra det mesta; tala om temperatur och luftfuktighet, skriva inköpslistor, eller hojta till när det behöver städas.
Jag har en sån.

nyhetens behag

Det är så jädra roligt!

igår: syjunta

He gå som int snabbt å nålbinda.

men du har ju rätt!

Tack Kaberi för att du uppmärksammat mig på detta. Det är helt sant att schack sällan uppmärksammas i svenska medier. Jag ska nu aktivt börja bekymra mig över detta.

Nedan följer en komplett lista över saker jag bekymrar mig över;
-klimathotet/världens framtid
-svensk vapenexport och djurhållning
-krig och svält
-våldtäktsmän
-Bristen på medialt uppmärksammande av schack

Tack för mig.

nu täääändas tuuusen ljusstakaaaar

Bloggandet hamnar på undantag när november blir december. Det har sprungits runt på julmarknad och druckits äppelglögg och smakats svampsoppa, oooh:ats åt pepparkakor med broderimönstrad kristyr [sic!] och snyggaste randiga tovade vantarna (inte köpa -kan själv!). På marknaden kom jag på vad jag ska ge mig själv i julklapp i år -ett lagom gäng gladfärgade ullgarnshärvor! Man får ge en julklapp till sig själv. Faktiskt.
Igår gick regn till rimfrost och jag lutade ryggen mot den hårda träbänken och lyssnade på Nina Ramsbys skört starka röst. Skönt. Jag skriver optimistiska listor där det ser ut som att jag kommer klara all min kurslitteratur och ändå kunna vara ledig i jul. Om jag läser fyra böcker i veckan.

På stickorna sitter nu för det mesta en grå ulltröja. Samma som jag stickat förut, nästan. Det är i alla fall samma garn. Jag repade upp tröjan när jag kom fram till att jag aldrig använde den eftersom halsringningen var för vid, trots att jag lade den omlott, och att ärmarna påbörjats för långt ned med effekten att det kändes som att det inte gick att lyfta armarna i den. märklig känsla att repa upp något man lagt så mycket tid på. Men skönt att få göra om det. Den här gången tar jag lite hjälp av koftans kofta, och jag tror att det blir riktigt snyggt...