torsdag, januari 28, 2016

liten enkel

Innan jul höll jag bara på med en massa små mellanprojekt i väntan på ledigheten och att få börja med Siri. Ett av mellanprojekten blev en liten minikofta i vanlig grå Kampes.
 
 
 Bara enkel raglan uppifrån och ned, med den enda tjusiga detaljen att jag använde knappkanterna från walnuss, för att se hur de funkade på något så litet, och i kampes. Det fungerade bra, om än inte riktigt lika snyggt som i abuelita merino-garnet jag använde till walnuss.
 
Garn: tvåtrådig Kampes
Stickor: nr 3
Mönster: improviserat, passar kanske någon mellan runt 3-9 månader eller så
Knappar: ur den aldrig sinande träknappspåsen jag köpte i Thailand för kanske 10 är sedan.
 

måndag, januari 25, 2016

min egen valnöt

I fredags kväll var det premiär för walnuss och mig. Åh så fin denna kofta är! Jag har aldrig känt mig så just, fin, i något jag stickat.
 
Mjukt mjukt garn stickat tätt och slätt, och så de där detaljerna jag hela tiden kommer tillbaka till; den snyggt konstruerade knappkanten som är den smartaste jag sett (och minnesprövande innan man memorerat alla varianter, varje sida är unik så det är 4 versioner att komma ihåg); knapphålen, vecken vid axlarna och så avmaskningskanterna som jag gjort om femtioelva gånger men ändå tycker att det är värt det. Contiguous-axlarna var intressanta att lära sig, lite pilliga, men grymt snygga, inte minst med vecken som jag är väldigt förtjust i, och faktiskt riktigt bra passform.
 
 
 
Modellen är så nätt och fin, jag som aldrig någonsin har haft "nätt" som ledord för någonting över huvud taget fascineras lite över att något som är stickat, för hand, kan ge den känslan. Insvängningen i midjan är precis lagom för en som inte har så mycket till midja, och den sitter snyggt md sin lite längre front.
 
Garn: Abuelita merino, en entrådig version med 380m/hg som tyvärr utgått ur Pickles sortiment. En vackert skimrande grå-beige som är otroligt mjuk och fyller ut väldigt snyggt. Garnet är generöst att sticka med, både förlåtande mot små skillnader i stickfasthet (syns ingen skillnad mellan aviga och räta varv) och det är drygt - hela koftan väger bara 250g.
Stickor: nr 3½
Knappar: Små svarta matta plastknappar från Ohlssons, himla nöjd med dem.
 
 
Mönster: Walnuss av Ankestrick. Mitt första onlineköpta mönster, och så himla bra. Det är ett välarbetat mönster, inget lämnas åt slumpen - står det att man ska plocka upp, minska, lägga upp etc så står det precis med vilken metod du ska göra det, och det uppskattar jag. Lärorikt. Sen är mönstret rätt meckigt att följa, som jag nämnt tidigare är det en stark rekommendation att göra en egen varv-för-varv-lista så att man inte missar några minskningar, ökningar, knapphål, veck eller annat som sker om vartannat.
 
Trots att jag stickat två exakt likadana koftor enligt det här mönstret, samtidigt, i samma garn (....) skulle jag gärna sticka igen efter mönstret. I annat garn, och kanske med några andra modifieringar, skulle det kunna bli ett helt annat uttryck. Men jag får nog vila från det ett tag först..
 
Ändringar: Eftersom min stickfasthet var helt off stickade jag enligt storlek xl, och fick en kofta i ungefär medium tror jag (efter rätt bestämd blockning). På grund av ändrad stickfasthet räknade jag om placeringar av ökningar och veck etc. Jag stickade både kroppen och ärmarna längre än enligt mönstret, och så skippade jag vecken på ärmarna, så de är bara släta - ett beslut jag är nöjd med.
 
 
Min allra första kofta, och oron för att den skulle bli för liten, för fel, inte min stil, har kommit på skam. Fy attan vad mycket jag tycker om den! Det är svårt att fota utan assistans, och svårt att se passformen på snett-ovanifrån-selfies, så jag tog hallspegeln till hjälp. Såhär fina var vi inför utgången i fredags. Pretty damn awesome

söndag, januari 24, 2016

helgen

I fredags var walnuss och jag fina på stan, och Siri fick igår sina knappar. Jag känner mig rik med mina två nya koftor, mina första stickade (som överlevt upprepningshotet)! Jag är nykär i båda två, walnuss mjukmjuka och nätta modell, siris ärtgröna färg och löv över axlarna.
 
Jag har en känsla av att de både kommer att bli använda, mycket. Om ett par dagar kommer walnuss att skrytstrutta runt på bloggen med alla detaljer. Dessutom blev en liten minikofta klar och fotad (kommer också framöver), som stickades i vakuumet mellan stickningar innan jul.
 
 
Igår tog A och jag stora loppisrundan runt stans utkanter, han på jakt efter allehanda märkliga saker som kan användas när man bygger en cigarr box guitarr, jag på jakt efter ingenting. Och hittade förståss någonting. En så sjukt fin liten träkorg! Kolla på den! Det var bara kärlek direkt, och lätta 40 kronor att betala. För nystan, pågående stickningar, eller kanske för tidningar. Hittade dessutom tio nummer av tidningen hemslöjden, 2011-21013, för fem kronor styck, att lägga till mina hemprenumererade tidningar.
 
Idag är det söndagslatheten som regererar. Dricka te i soffan, blogga lite, fundera över kommande stickningar. Önskar dig en skön avslutning på helgen!

torsdag, januari 21, 2016

nu då?

Koftan Siri ligger och sträcker ut sig på blockningsmadrassen. Jag har inget sådant där praktiskt pussel utan blockar allt på en vanlig madrass (som största delen av sitt liv agerar ryggstöd bakom sängen). Senaste tiden med en gammal sopsäck under den blöta stickningen för att inte göra madrassen genomfuktig. Tjusigt. Eller funktionellt i alla fall.
 
Med Siri sakta torkandes och med bara knapparna att sy i, är det dags att fundera över nästa projekt. Jag måste göra om avmaskningen på min walnuss, liksom på min systers så är det lite för tajt, och jag gillar att kunna styra upp ärmarna. När det är gjort är jag plötsligt två koftor rikare - de första i min garderob!



Samtidigt blir jag också stickningslös. Eller, jag har ju filtprojektet som bor i garderoben, men det är jag inte så sugen på. Och projekt som bor i garderoben gills inte. Det senaste året, eller om det till och med är längre, har jag varit väldigt monogamstickande. Förut hade jag alltid 3-4 olika projekt på gång i olika faser, men nu blir det nästan alltid bara ett i taget, eller möjligtvis två. Inget medvetet val, jag har inte ens märkt det förrän nu på slutet. Kanske är det lite vilsamt att bara ha ett fokus i taget.
 
Men man blir väldigt sticklös när ett projekt tar slut. Stickningarna ger lite samma tomhet som att läsa ut en bra bok eller se sista avsnittet i en serie, när de tar slut. Så jag ska fundera lite. Pinterest, Ravelry och instagram överväldigar med alla fina bilder och inspiration och jag blir alldeles velig. Kanske skulle jag göra en fin lista i form av bilder, som jag sett både Dödergök och Clara göra.
 
Tills dess njuter jag lite av att besökssiffrorna på bloggen nyss såg såhär harmoniska ut. A säger att jag har nån sorts thing för siffror. Och det kanske är sant. Men hur kan man inte känna lite tillfredställelse över det här..?

fredag, januari 15, 2016

nysta

 
Jag kanske föll för frestelsen att nysta upp allt garn, utom de handspunna. Det gick ju inte att stanna vid bara härvorna, utan varenda liten restboll (nästan) gjordes till sitt eget fina nystan. Så snygga! Egentligen tycker jag att härvor är väldigt tilltalande, men nu fanns ju den här makalösa manicken i min ägo, och med färdignystade härvor går det att börja sticka direkt när en idé kommer.
 
Innan garnet packades ned i de vakuumpåsar och stickkorg där de bor (jag har tyvärr inget fint garnskåp), kunde jag inte låta bli att se dem, alla färger ihop och för sig. Hittade hela färgcirkeln.
 
 
Sen såg jag de stora grupperna garner, de gråmelerade, vita och beiga. Så mycket vitt garn, trots att jag nästan aldrig stickar med bara vitt finns både kampes, plötulopi, z-tvinnat och ett par hekto abuelita merino. Men ofta finns vitt där som komplement och kontrastfärg.  
 
De varmt roströda, bruna, gula och knallröda som också ofta möter vitt och beige. Någon gång ska jag sticka en röd kofta. De svalt turkosa och blå, och små rester i grönt som jag så sällan stickar i trots att det kanske är mina bästa färger. Den gröna siri är min första färgstarka kofta, men jag har sedan tidigare garn till både en klarblå och en turkos tröja. Någon gång
 
 
Alltså, detta är inte allt garn jag har. Om någon blev orolig.

onsdag, januari 13, 2016

instagram

Så kom den dagen då maria blev med smartmackapär och kunde börja tvinga på sin omvärld foton på nya sätt. 'Twas a glorious day.
 
Nu finns jag på instagram, maria.carlander.
Ännu finns där inte så många bilder, vi får se hur den bygger sig, vad innehållet blir. Finns du där? Skicka en kommentar, börja följa eller hojta, så kan jag hitta dig.
 
Det märkligaste och häftigaste, utöver den jättesöta välkomstkommittén av bloggare och stickare som hejade och hälsade mig välkommen dit, var att upptäcka att jag redan hade en egen hashtag därinne! #mariacarlander innehåller bilder på keramik folk handlat av mig, projekt som stickats utifrån något av mina mönster eller någon annan referens. Världens gulligaste!
 

måndag, januari 11, 2016

hur går det för siri?

Under julledigheten monogamstickade jag på de gröna löven, och på tåget ned till Uppsala igen stickade jag slut på de sista metrarna grönt garn av de 2 hg som jag tagit med mig upp en vecka tidigare. Sedan dess har det varit (faktiskt) skön slätstickning innan den vridna resåren längst ned.
 
 
Jag tycker om vriden resår och använder det ofta, och insåg med lätt förvåning att jag aldrig funderat över hur man kan göra det i annat än rundstickning, som nu när det skulle stickas fram och tillbaka. De vridna aviga var rätt meckiga, och jag tycker inte att resultatet blev riktigt perfekt, inte såsom i rundstickning. Men ja, good enough. Kanske lyckas jag få till det snäppet bättre på öviga kanter som förstås också stickas fram och tillbaka.
 
Koftan flyger fram. Nu bara ärmar -blir roligt att få sticka lite mer av löven- och kanter kvar. Och titta vilka snygga nystan det blir av nystmaskinen! Det fingröna garnet är för övrigt Shetlandsuld i färg 56.
 

söndag, januari 10, 2016

nördiga paket

Till jul fick jag några riktiga hantverkspaket. Lycka!
 
För tredje året i rad önskade jag mig en fortsatt prenumeration på tidningen Hemslöjden. Attans vilken snygg tidskrift det är. Bilderna är helt enormt vackra, texterna extremt välskrivna. Jag, som är för rastlös för att läsa alla andra tidningar, finner mig själv läsandes långa reportage om knivslipning och saxens kulturhistoria, liksom reportage som gränsar mer till mina egna slöjdformer. Skribenterna och fotograferna lyckas få allt att bli intressant, bildande, mänskligt. Den enda tidning jag läser från första till sista sidan med njutning. 
 
På önskelistan stod också en nystmaskin. Efter åtta år som stickare har jag tillslut insett att detta är ju en makalös manick! Istället för att ägna 25-30 minuter åt att nysta en härva som jag spänt runt knäna, tar det med garnvinda och nystmaskin 5-6 minuter. Och istället för hårda garnbollar som håller garnet spänt och (enligt experterna) tar stunsen ur det, får jag fina fluffiga nystan. Min nya bästa grej.
 
 
Garnvindan blev en julklapp som jag köpte åt mig själv under en loppistur i mellandagarna. Under fästet står det med blyerts "Ribbohyttan, 5/9 1963". Den är över 50 år, men kunde varit tillverkad igår. Kanske hade de tillräckligt med andra garnvindor på Ribbohyttan redan, så att denna fick stå oanvänd.
 
Ett annat paket innehöll den imponerade tunga stickboken 42 norska koftor. Varje mönster i boken är baserad på ett gammalt norskt koftmönster som med bild visas sida vid sida med den nyuppstickade versionen. En fin detalj! De flesta koftor verkar vara väldigt trogna originalmönstren, men ofta har de arbetat om mönstret så att koftan får ett rundstickat ok istället för originalets isydda ärmar. Flera koftor har dock kvar modellen med isydda ärmar, särskilt koftorna som är tänkta för män. 15 av mönstren är gjorda i både herr- och damversioner, så man kan säga att boken innehåller 27 unika mönster för damkoftor (som såklart går lika bra att använda oavsett kön), och så finns 15 av dessa i herrversion också.
 
 
Jag har inte hunnit börja sticka något ur boken, så jag kan inte uttala mig om hur mönstren är att följa (mönstren är på norska), men boken ger ett väldigt sympatiskt intryck och den känns rik. Även om det "bara" är 27 mönster, och inte 42, är det en rejäl variation på dem. Där finns koftor som ger ett lite mer strikt intryck, folkligt, rejält, 60-tal och tidlöst, det finns koftor med ok, isydda ärmar, helmönstrade och delmönstrade, stjärnor, blommor, rankor och andra klassiska eller ovanliga mönster.
 
Det finns ett par-tre koftor som jag gärna skulle sticka rakt av från boken. Men utöver det så är den en fantastisk uppslagsbok för mönster. Där finns en rad basmönster för "koftkroppar" man kan använda (bara att tänka bort flerfärgsstickningen i modellerna) och där finns förstår massor av flerfärgsmönster att själv kombinera som man vill, i koftor, tröjor eller andra projekt. Härligt!
 

torsdag, januari 07, 2016

timmerhuggare

I julklapp ville jag sticka en tröja till Alex. Det visade sig att han trånade efter en tröja med en rejäl polokrage, som på den klassiska bilden på Ernest Hemingway (kan det vara skägg-släktskapet..?), och efter lite gemensamt mönstersökande fastnade han för Pickles tömmerhoggergenser, och garnet Pure wool i en varm brun färg.
 
Så garn inhandlades, och tröjan stickades i smyg under senhösten. Egentligen kanske det vettigaste är att inte sticka saker i smyg, det har ju sina klara fördelar att kunna prova längs vägen, men en vanlig raglan kändes rätt så säkert (med mått tagna från en av hans egna tröjor), och det är lite najs att få ge bort något som åtminstone delvis är en överraskning. Han blev så himla glad över den och har bott i den över jul, så det tar jag som ett gott betyg!
 
 
Garn: Pickles Pure wool i färgen Nykvarnet, ca 5,5 hg. Det här är en så fantastiskt fin färg! Varm och skimrande, och garnet är verkligen mjukt, fortfarande med ullens strävhet men utan stickigheten. Tröjan stickas med garnet hållet dubbelt
 
Stickor: nr 4½ till kroppen och nr 4 till alla muddar
 
Mönster: Tömmerhoggergenser från Pickles, i storlek M (den som finns upplagd gratis på deras sida och som råkade passa Alex). Efter att ha läst andras kommentarer på ravelry om att kragen töjer sig mycket så valde jag att sticka den över färre maskor, 84 mot mönstrets 96, och blockade ut den lite för att den inte skulle sitta för snävt. Bra lösning - kragen töjer sig inte. För att få en riktigt rejäl Hemingwaykrage stickade jag den lång nog för att kunna vikas tredubbel - det ger en snyggt vikt kant både upptill och nedtill på kragen och gör den stadigare.
 
 
Nu kanske jag är lite jävig och förtjust i personen i tröjan, men jag tycker att han passar attans fint i den! Det enkla strukturmönstret är diskret men ger liv åt tröjan och får den att bli något mer arbetat och intressant än en vanlig slätstickad raglan - och gör den lite roligare att sticka också, alla de där många och långa varven. Men trots att den är större än tröjorna jag stickat åt mig själv kändes den snabbstickad, tack och lov för stickor 4½.
 
Det enda jag inte gillar med tröjan är hur raglanökningarna är gjorda. De börjar i en nästan gemensam punkt på var sida om halsen och ökar först snabbt och sedan långsammare för att bilda en svängd ökningslinje. I teorin tycker jag att det är snyggt, och kan kännas mer arbetat än en "vanlig" jämn ökning, men i praktiken blir passformen lite märklig. Det blir snävt vid ärmhålet (har fått våldsblocka den delen) och sedan lite korvigt runtomkring. Om jag skulle göra tröjan igen skulle jag göra en vanlig rak/symmetrisk raglanökning. I övrigt: fin tröja!

tisdag, januari 05, 2016

min gyllene lopi

Åkrarna ligger knaggligt frusna under snön, svåra att gå på när vi vinglar fram i jakt på en bra fotobakgrund, och allt är omsvept av januaris svaga vinterljus. Vi går förbi stallet, ser ångan från mjuka hästmular upplösas i luften. Världen har vinterns färger; vitt, högula torkade grässtjälkar, mörka blomstänglar och svarta trädstammar.
 
Jag får hjälp av Alex att fota min gyllene lopapeysa - en så himla konstig känsla att ha någon annan som fotar! Jag som är van att bara använda självutlösare och posa för mig själv. Mycket konstiga miner från mina sida, och suddiga bilder (jag tror vi ska ha en liten kurs i skärpa och fokus inför kommande fotosessioner) tagna med engagemang, betyder att nu är min senaste lopi fångad på bild och redo att bloggas!
 
 
 
I början av förra året såg jag flera tröjor på pinterest med det här okmönstret och föll hårt. Jag tittade noga noga på bilderna och klurade och lyckades tillslut knappa in mönstret i det isländska mönstermakarprogrammet, innan jag sen hittade originalmönstret, lopi 131, gratis hos istex. Jaja. I mönsterprogrammer lekte jag runt med färgerna och hittade en som bara blev rätt, med en varm beige, en solig gul, och snöljust vit. Jag är så glad att jag hittade just den kombinationen, för den lyser. Gyllene och varm.
 
Garn: Plötulopi hållet dubbelt, i vitt (0001), ljusbeige (1038) och gul Heather (1424). Jag var rädd för att det inte skulle bli nog skillnad mellan det beiga och vita, så att mönstret skulle gå förlorat, men det syns bra
Stickor: nr 5 för tröjan, 4½ för muddarna
 
Mönster: Okmönstret och muddmönstret är taget från Lopi 131, men eftersom jag själv knappat in mönstret utifrån bilder vet jag inte om det stämmer precis med det mönstret. Själva tröjkroppen är gjord efter egna mått utifrån min Hela som passar så bra och använts massor. I nacken har jag gjort några förkortade varv i "droppmönstret" så att det är längre bak, och kragen är stickad längre, invikt och fastsydd dubbel. Alla muddar är stickade i vriden resår som verkar hålla sig bra i plötulopi.
 
 
Utöver att jag gillar okmönstret skarpt, så tycker jag också om att den har mönster också runt handleder och nederkant. Det ger en tilltalande symmetri, och ger på något sätt ett både skirt och klassiskt intryck. Särskilt i den här tröjans ljusa färger. Min Hela har mönster i svart och vitt och ett närmast grafiskt intryck som jag tycker passar att koncentreras till oket (den har ingen flerfärgsstickning runt ärmar och nederkant), men här är jag glad över att mönstret letat sig ned till kanterna. Mer av det mönster jag tycker om. 
 
Jag tror att den här kommer bli välanvänd! Det känns som en rikedom att ha två riktiga lopapeysur att gå på äventyr i. Under vinterjackan de kyligaste midvinterdagarna, under vårjackan de kyligaste höst- och vårdagarna, och ensam istället för jacka när våren och hösten ler, och under sena sommarkvällar.
 

måndag, januari 04, 2016

livet 2015

2015 var ett år som var mycket.
 
Politiskt och engagemangsmässigt har året varit tungt, med mänsklig tragik, stängda gränser, tydligt främlingsfientliga strömningar i samhället och höjda siffror för SD. Men också hopp genom den kärlek och det engagemang som människor visar, demonstrationer att vandra i, protester att uttrycka. Världen börjar ta större ansvar för det globala klimatet, Parisavtalet är inte perfekt, men det är en start.
 
Jag började på min utbildnings sista del, har utmanats och stressat på gymnasieskolor under vick och praktiker, älskat och våndats över fantastiska, enerverande, underbara elever, börjat längta efter examen och ut i arbete igen. Få göra saker som betyder något för någon annan än en själv. Få testa mina idéer.
 
Jag fyllde 30 och kände hur livet är helt damn awesome, firade storslaget tillsammans med min bästa Kathrin och med vänner och kära, dansade ut allt och ville bara omfamna världen. Att få vandra mellan Abisko och Nikkaluokta (och den muskelfästesknäckande turen upp och ned för Keb) med samma fantastiska person och själen värkande i bröstet var ett av det här årets absolut största vackraste. Det susar i kroppen när jag ser bilderna, minns tillbaka. Jag längtar ut igen.
 
 
Årets andra största och bästa var att få träffa och bli ihop med den här filuren nedanför, Alexander! Och att få dela demonstrationståget för flyktingars rätt att komma hit, en vandring i Jämtlandsfjällen där knäna krashade helt och vi fick stanna kvar i Sylarna och spela spel och se årets första snö, min 30-årsfest och en massa fest och vardag däremellan tillsammans med honom.
 
2016 är fortfarande oskrivet, men jag tror att det kommer vara som livet är, mycket av allt. När jag köpte en ny kalender insåg jag med ett fladder i magen att bortom vårterminens slut vet jag inget om vad som väntar. Till sommaren tar jag examen, sedan är det okänt. Men oavsett så hoppas jag att året innehåller mycket vänner och kära, mycket hantverk, mycket träning (måste rehaba mina stackars knän) och vandring. Och mycket att skratta åt.
 
Inga löften, bara tankar, förhoppningar och ambitioner.
Och en jävla envishet. 
 

lördag, januari 02, 2016

bokslut 2015

Under 2015 har jag stickat en hel del, men varit seg på att fota en del av det. Jag har nu inte mindre än tre färdiga tröjor och en kofta som bara ska avbildas och bloggas. Just tröjor är det jag överraskat mig själv med att sticka mer än någonsin tidigare, inte mindre än sju stycken, och det är härligt! Jag tänker fortsätta på samma spår 2016.
 
Färgerna har varit naturens grå, vita och beiga, med varmt gult och rostrött. Och som vanligt är det mesta jag stickar flerfärgsstickat. Det blir bara så. Nytt för i år (eller förra året) har varit att köpa mönster, och lämna den gamla trygga värden av Kampes tvåtrådiga ull för att istället sticka mycket med plötulopi och prova andra, för mig nya, garnsorter.
 

 
 
S T I C K S U M M E R I N G  2015
 
- En gul likadan utan tofs att ha under vandringar
- Stjördalsmössan som jag älskar och vill börja använda mer
 
3 barnmössor
- Jag fick dille på garter ear flap hat och stickade tre stycken på raken
 
3 par vantar
- Mina bästa i det egenfärgade färglavsgarnet
- Ett par enkla i plötulopi till vandring
- Totorovantar till lillasyster
 
3 par sockar/tofflor
- De första balkongsockarna till A
- Nolas slippers både till mig och till A
 
3 barntröjor
- Vimplar till Lykke i det fina bytet med Solveig
- Alva i plötulopi
- En liten improviserad kofta (ej fotad och bloggad)
 
7 tröjor och koftor
- Vimpeltröjan/Sergel till mig själv blev äntligen klar (ej fotad och bloggad)
- En sticksig tröja för vandring som nu givits vidare
- Lopapeysan med mönster som pilar, som fick bli min väns
- Min gyllene lopi (ej fotad och bloggad)
- Och walnuss till mig själv (ej fotad och bloggad)
- Timmerhuggartröja i julklapp till A (ej fotad och bloggad)
 
 

 
2016 vill jag sticka fler koftor och tröjor att använda till vardags, och jag vill aktivt försöka utveckla mig och lära mig nya tekniker och de där små och stora sakerna som tar något från det enkla till det genomtänkta. Jag vill köpa mönster som intresserar och utmanar mig, och låta lusten styra.
 
Gott nytt!