old pride

I tovningspåsen fanns små provtussar av olika färger, och jag testade att spinna samman dem. Pride goes hemslöjd liksom.


Tovningsull, 6 gram och 18 meter

i gömmorna

En gång för väldigt väldigt länge sedan (2005) gick jag på Vadstena folkhögskola. Lustigt nog samtidigt som Ilsefin, fast utan att lära känna varandra -då hade jag inte gett mig in i hantverkets fluffiga värld ännu heller. En helg var det tovningskurs och jag fick hänga på gratis som "funktionär" (vilket innebar att jag satte fram fika och sen plockade i och ur diskmaskinen, inte särskilt betungande). Det var fantastiskt roligt att stå där i såpadoften och knåda fram verk, och det blev bland annat ett par riktiga favorittofflor som tyvärr gått till de sälla ängarna för länge sedan.


Med mig från kursen fick eller köpte jag lite tovningsull, och med huvudet fullt av sländor och spinnande så letade jag nu fram det för att se och känna lite. Ullen är väldigt sträv jämfört med det jag hittills testat, och det är rätt svårspunnet. Fibrerna ligger inte "i ordning" som i kammad eller kardad ull, utan verkligen huller om buller. Strävheten vet jag inte om det beror på att det är får och inte alpaka/kamel som jag testat hittills, eller om det helt enkelt bara är sämre kvalitet. Är det någon som har testat att spinna från tovningsull?


I påsen hittade jag också några okardade lockar som skulle vara roliga att ge sig på, men där har jag ingen aning om hur jag skulle gå tillväga. Har för mig att man kan spinna direkt från lockar, men jag får nog ta reda på mer först. Fina är de i alla fall.

världens minsta

Jo, jag var ju tvungen. Bara för att testa och se om det gick. Mamma kammade en av katterna (den minsta och mest irriterande, men också den mjukaste) och jag tog tussen och passade på att demonstrera hur man gör när man spinner på slända. Och banne mig, det gick ju, om än lite svårare än riktig ull. Så låt mig presentera, världens minsta och förmodligen enda, härva av Cicero-garn.

en liten varning

Jo, för er som inte hunnit märka det ännu så har mitt senaste nörderi smygit, eller kanske snarare kastat, sig in på bloggen. Och det lär fortsätta högljutt ett tag till (men allt annat hantverk finns fortfarande kvar). Ni är härmed varnade.

spinn mig en kamel

I Vifslas paket ingick två små provtussar, en tussahsilke och en kamel. Jag kastade mig över kamelen (jag menar, kamel!). Konsistensen på luddet var lite lustig, det var segt och lite som tvättmaskinsludd fast trevligare. Tyckte att det var mer svårspunnet än alpakan, men jag gillar resultatet.


Kamel, entrådigt, 60m och 18g (ger 330m på 100g)

vintergrönt

Ett snabbt projekt innan jag lämnade Uppsala och åkte norrut. Av Nitsirk vann jag ett väldigt grönt paket för att ha klurat ut en sak, och en del av det gröna paketet bestod av två mörkgröna nystan Sandnes Easy. Funderade ganska länge vad jag skulle göra av det väldigt tjocka och mjuka garnet, mörkgrönt har jag inte haft i mina gömmor tidigare, och inte så tjockt garn heller.

Tillslut blev det ett par enkla virkade tofflor, helt galet varma är de! Och riktigt sköna. Det var första gången jag virkade tofflor och det var ju inte alls svårt. och jag kan förstå tjusningen i det tjocka garnet när det bara tar ett par timmar att få färdigt projektet...

lukta gott

Det var avskedsfest för fina vännen L som lämnar stan. Hon fick bytesmössan som handpenning på vackra tavlan, och jag funderade över vad mer jag skulle kunna ge som present. Inget stort, inget pryligt men gärna trevligt. Det fick bli en snabb räd i balkonglådan som resulterade i en fantastiskt doftande bukett med timjan. Så ofta är det enkla det finaste.

chokladgarn

Det tog femtielva nasty genomsköljningar (den första med mitt eget hårschampo i) av mörkbrunt vatten för att få mitt alpakagarn rent. Men nu vilar den mjukt luddig och varmt chokladig på mitt bord. Jätteroligt att spinna och mitt första garn av den ull som jag fick av Viffla. Den ska nu få vänta på resten av ullsorterna som vanns, och i mitt sinne hägrar en randig sjal.


Chokladbrun alpaka med vita stråk
Entrådig, 161 m och 65 gram (ger 250m på 100g)

stormgrå

Det blåser upp till storm och jag stickar åskmoln.

svärta

Tecknet för sorg, så som jag har lärt mig det, är en knuten hand som rör sig i en cirkel över bröstet och magen. Så som sorg känns, inuti.

Så många hål, förluster, ohelhet som en enda person, eller om de var flera, kan orsaka. Hålen känns också här på andra sidan vår öppna gräns, i våra bröst och magar. För vi är på något sätt en, de på andra sidan gränsen känns så mycket som syskon att deras sorg blir vår. På ett helt annat sätt än när bomber sprängs i Palestina/Israel, när svälten drar genom Afrikas horn. Säkert är det naturligt, kanske till och med vettigt, jag vet inte.

Men jag vet att en tragedi är lika stor, sorgen lika svart, och livet lika saknat, var det än händer. Igår hände det nära hem, varje dag händer det på platser långt bort. Uppdraget att kämpa för det goda, att fortsätta älska trots allt, fortsätter också den här dagen då även de stora och pretantiösa orden och löftena känns för små.

sommarglöd

Ord överflödiga, jag älskar den.

Garn: Bronsglöd från färgkraft, en härva
Virknål: nr 4 tror jag
Mönster: En halv mormorsruta

trilla dit

Självklart föll jag för det, som jag på något sätt visste att jag skulle. Tåg- och bussresan norrut, och lite mer tid på kvällen (eftersom hela sj verkar vara en internetfri zon), och plötsligt ligger majoriteten av projekten upplagda, ändå tillbaka till bloggens barndom. De som bedömdes värdiga, vill säga.

Och jag kan förstå tjusningen, det där att snabbt kunna titta på vad man gjort, se utveckling, sjok av inspiration. Jag konstaterar snabbt att Kampes tvåtrådiga garn verkligen är mitt standardval, och att jag nästan aldrig stickar efter mönster.. Och så den där ilande överraskade förtjusningen när någon lägger till ett hjärta vid just det jag gjort.

Välkommen in och kika! Och lämna gärna ett litet spår, så kan jag kika in hos dig.

Ravelry, till slut

Det tog fyra år (fyra år!) från registrering tills att jag aktivt gick in och tittade runt på Ravelry. Det där forumet som är fullt av nörderi, garn, mönster och, ser jag nu, så himla mycket bra. Plötsligt ter sig googlandet löjligt fattigt, när allt man kan vilja veta -inom ett väldigt väldigt smalt fält- finns samlat i ett enda virtuellt nystan.

Finns du därinne bland trådarna? Säg gärna hej och hitta mig! Jag heter missc där, som i fröken c-miss c-missc (jag vet, inte världens bästa namn precis, men wtf). Därinne kan man lägga upp hela sin pyssliga verklighet, från garnstash till färdiga alster. Just nu vet jag inte hur mycket jag ska ge mig in i de delarna, bloggen är ändå min favorit. Men en regnig dag kanske jag får ett ryck och lägger upp allt, vem vet.

Annars sitter jag alldeles alldeles snart på semesterns vackra gröngräs (tåget norrut) och andas frihet och odlar lathet. Semester -så jävla skönt! Herregud vad jag har längtat.

byteshandel

Min vän Lovisa är konstnär (tyvärr ingen hemsida jag kan länka till) och när hon visade några foton på sina senaste tavlor i mobilen var det en som jag bara föll direkt för. Och den var lika fantastisk live. Så vi bestämde oss för att göra ett hantverksbyte. Tavlan ska iväg på utställning innan den landar tillbaka i Uppsala, och under tiden ska jag sticka som en liten iller. Min del i bytet är en enkel tröja, som den här jag gjort åt mig själv, och en mössa som precis är klar.


Garn: Två trådar av drops alpacka (mjukt!)
Stickor: nr 3
Mönster: Eget med förkortade varv så att pöset hamanr rätt

spunnen choklad

116 meter mörkt chokladig alpaka är färdigspunnen och väntar på bad, hårtvätt och uthängning.

evigt grönt

På gymnasiet gick jag natur. Inte för att jag brann för vetenskaperna, utan för att om man gick natur inriktning natur så kunde man komma in på ALLT på universitetet, tja, i alla fall allt som jag då tyckte räknades. Och, lite brann jag nog för vetenskaperna. Kemi och matte till exempel. Matte, det där ämnet som man skulle hata, det tyckte jag var fantastiskt. Den där tillfredställelsen av att lösa ett helt omöjligt tal, helt på egen hand, och verkligen förstå systemet. Den.

Senare har jag förälskat mig i språk, och när jag läste gammelgrekiska var det som att en liten liten del av min hjärna ba "-Äntligen!" och levde upp. Att behöva lära sig komplicerade grammatiska system, hur något plus något blir något annat och böjs på ett nytt sätt. Som matematik. Och medan mina kursare slet sitt hår log jag och ville veta mer.


Så tar man en förkärlek både för matte och slöjd så måste ju en stickad möbiusremsa, ni vet figuren som bara har en enda sida, bli den logiska avkomman. Blockningen var svår och gjorde den lite för stor och flikig, med den blir istället en rätt schysst axelvärmare med krage. Nästa möbius låter jag bli att blocka.


Garn: Tvåtrådig ull, en härva
Stickor: lång rundsticka nr 4
Mönster: la upp 150m och följde instruktionsvideon

svarthand

Jag har tagit mig an alpakaullen och försöker lära mig att spinna den tunt och jämnt. Den är, om jag inte tar fel, i form av kardflor (ett stort fluffigt platt moln) och inte topsband (långa förberedda remsor som gjorts av kardflor kammad ull) som det förra jag spann var. Så lite annorlunda är det att spinna denna gång. Ullen lämnar spår på mina händer. Är det någon som vet hur man tvättar det färdigspunna garnet på bästa sätt?

bunkblock

Jag skulle behöva lite vettigare skålar att blocka mössor runt. Det blir lite udda med den lilla utbuktningen i pannan efter pipen på bunken.

det allra första

Mitt alldeles första egenspunna garn, och jag säger oblygt stolt som en fyraåring att det faktiskt är helt fantastiskt! Mjukt och fluffigt, tjockt och tunt och ojämnt. Det vita var mitt allra första och rejält ojämnt, men det gick snabbt att börja få till det jämnare, lära mig hur tunna strimlor som gav bra resultat. Det gula som var mitt försök nummer två är jämnare och tunnare. Jag vet inte hur många gram vardera härva är på, det vita var två tussar och det gula en, men det vita är 65m och det gula 46m.

Och, ja, jag är helt fast! Sländan jag fick av Viffla är helt underbar och jag ska nu, efter att ha övat mig på två omärkta tussar (tror att det kan vara merino) snart våga mig på de kardflor som hon skickade till mig, helt underbara moln av alpaka, babyalpaka och finull och en liten provtuss kamel.

Min vana trogen blir jag helt överväldigad av denna nya värld som öppnat sig, och vill veta allt allt allt. Så jag skickar ut mina frågetecken till er där ute och undrar var ni köper ull någonstans ifrån? Köper ni kardflor eller kardar själva? Vilken sorts ull använder ni helst? När ni spinner på slända, spinner ni från en "tuss" eller "strimlor"?

lappar

Två riktigt tjocka grytlappar i en av alla favoritkombos gult och vitt. Skönt sommarprojekt med bomull och inget som ligger i knät och värmer, och ett glatt lysande tillskott till kollektivets minimala kök. De är rundkrokade som en tub, och sedan har öppningarna virkats ihop (det som ser ut som lite spets på två av sidorna) och tuben plattats till. Då kan inte krokningen krulla sig som den vill göra när man gör platta stycken, och grytlapparna blir dubbla.

Det var på symässan i Sthlm för två år sedan som jag upptäckte rundkrokning och köpte med mig en kroknål hem, den ser ut som en vanlig virknål fast lång och med krok i båda ändarna. Det gör att man med ena sidan lägger upp maskor med första färgen, och sedan med andra änden drar igenom nästa färg. Här finns en rätt ful men instruktiv video på hur det går till.

Garn: Bomull som jag glömt namnet på, ett nystan vitt och ett gult
Nål: Rundkrokningsnål nr 4
Mönster: Eget

trasigt

Stickkorgen rensades på påbörjade projekt och jag hittade 2½ disktrasa i lin. Snabbt blev den tredje trasan färdig och äntligen äntligen har jag miljötrevliga lintrasor som, efter lite testande, funkar hur fint som helst. Jag ser fram emot att nöta ut dem, eftersom det känns så väldigt sympatiskt att lintrasor efter att de tjänat klart kan komposteras...

Garn: Knappt en härva av Yllets lin
Stickor: 2½
Mönster: En mosstickad, en stickad i rutor om 2x2 maskor, en i rutor om 4x4 maskor.

spinner som en katt

Tänk att det skulle ta så lång tid. Mer än ett år sedan första sländan och ullen köptes på symässan, och mer än ett år sedan jag fick det helt fantastiska paketet från Viffla. Och jag var så glad och tacksam att jag nog inte riktigt vågade mig på det på en gång. Det kändes så svårt.

Men så ikväll föll det mig bara in, att det vore roligt att prova. Jag tittade på ett par instruktionsfilmer på dutuben och gav mig på att testa. Först ut en av mina egenköpta tussar, så kan jag spara de fantastiska från Viffla till när jag har övat upp mig lite. Och vet ni? Det gick över förväntan. Mitt första entrådiga och ojämna garn är fött. Förhoppningsvis det första i raden av många, gradvis bättre, garner...

blockning pågår

Något litet och grått, något grönt och vridet. Att försöka blocka en möbius var en utmaning, får se hur resultatet blir imorgon.

gamla mönster

I Visby sprang jag, förutom ett par politiker, på en liten skatt av gamla hantverkshäften. De kostade nästan inget, och för att jag tyckte att de borde kostat mer pungade jag ut med dubbla priset och fick för en ynka hundring med mig fyra vävhäften, en sy-och stickbok med barnmönster, en helt underbar märkbok och ett lustigt litet vikhäfte med ryska korsstygnsmönster.

Det är ganska sällan som jag använder böcker och häften av det här slaget, men jag kan inte riktigt låta bli dem ändå, bygga upp ett eget blygsamt bibliotek. Det är som att jag köper dem till mitt framtida jag, det där jaget som har lärt sig väva, som inte tycker att broderi är alldeles för långsamt, som har ett tjog barn och ändå all tid i världen att göra alla deras kläder. Helt realistiskt, med andra ord.

oblockat obloggat ofärdigt

Det finns en liten hög med oblockade och obloggade projekt av olika slag som bara väntar på uppmärksamhet. Och så fort solen slutar vara så varm, och utomhus slutar vara den plats jag vill på på från när jag vaknar till jag somnar, ska jag ge dem min fulla uppmärksamhet.

Igår rensade jag upp bland garner och påbörjat, konstaterade som vanligt att jag ska skärpa mig och försöka använda upp en del av det som gör att min stora garnkorg svämmar över, och repade upp ett par påbörjade och feltajmade projekt. Så att det som återstår är två saker som ska bli något mjukt runt hals och axlar.