ransäter

Dimma över skogklädda berg bortom Klarälven. Den rostiga bron som förbinder skog med skog ligger ensligt tom, fortfarande insvept i den skingrande nattskymningen. Utspridda moln färgas rosa av gryningssolen och bakom morgonfåglarna vilar den stora tystnaden och världens samlade stillhet. Huden pirrar av älvvattnets kyla och värmen från alla timmars dans på blanka trägolv. Musklerna värker medan själen sjunger. Jag andas djupt och sparar allt, koncentrerat i ett ögonblick klockan fyra när solen redan har gått upp över Värmlands djupa skogar.

Hundra sommardagar får vi, hundra dagar av ett år.
Dessa var några av de vackraste.