på väg

Det regnar ute och det gör inget. Jag sätter mig på ett tåg norrut för att fånga ljusa sommarnätter, där, där ledigheten väntar på mig under några få fantastiska dagar.

gammeldansk

Köpenhamn gav oss gatufest, frukost i parken, rosa näsor och sommarlovslugn i kroppen. Min kompis och jag ägnade oss år glassätning och loppisspaning, och några saker följde med hem över gränsen.


En härva gråblått entrådigt garn från Isager, en skål som är väldigt rund på alla sätt, kartmagneter och två helt underbara askar. Jag är, eh, väldigt förtjust i skålar och askar, och har fler än jag kan fylla. Den stora målade asken är täckt med knotiga grenar, blommor som lyser som hjortron och en stor påfågel på locket. Och den mindre metallasken är bara helt fantastisk. Silvermönstret består av tunna trådar som har hamrats in i den mörkare metallen, och den är tung som bly men så vacker.

sommarnatt

Jag tycker om magi. Inte fingerfärdighet, gå baklänges runt en ladugård eller Labero-spektakulära shower. Jag tycker om riktig magi, sådan magi som bor i sommarnätter och dimma som flyter lågt över marken, det olidligt gröna i försommaren. Den magi som kastar sig över en när natten ljusnar och fåglarna sjunger och man svävar i tidslöshet med en så väldigt stark känsla av nu. Den magi som bor i det som alltid omger oss, som vi försöker tämja, utrota, bestämma över, men som är evigt och odödligt. Naturen.

Och jag kan förstå hur vår mormorsmormorsmor och ännu längre tillbaka kunde se älvor och vittra i dimman och troll mellan träden, och jag kan sörja att vi inte längre tror på det magiska i naturen. Att ha glömt bort att någonstans är det vi som är gästerna i naturens värld, inte den som är gäst i vår.

I helgen var jag på stämma i Värmlands mörka skogar och dansade mellan skymning och gryning och ännu längre. Det var visor och musik som tycktes spela en liten del av min själ, och jag gick leende i småtimmarnas fågelkvitter till tältet, utan trötthet och med skogen, bergen och älven innanför mitt bröst.

Krok(n)a

När allt är för varmt är bomull det enda garn jag kan tänka mig att ha i närheten av mig själv. Efter ett par försök verkar inte stickade/virkade bomullssjalar vara någon hit hos undertecknad, så då får det bli annat av garnet. Som världens mest rejäla grytlappar. I defy anyone att lyckas bränna sig med dessa.

kurbitskanna och drejat durkslag

De sista av min första termins keramiska alster visar här upp sig, ett drejat durkslag med en liten kanna till. Vit glasyr målad med blått, bara att fylla med jordgubbar, mjölk och sommar.

Det har verkligen varit fantastiskt roligt att gå dessa 14 gånger på keramikkursen under våren, och även om hybrisen initialt fick sig en törn, så är jag otroligt glad och stolt över allt som har formats under mina händer. Jag hoppas på fortsättning till hösten, om bara tiden och livet räcker till.

sanningar

Avigan spred lite kärlek och uppskattning och jag ler och bugar. Med priset kom uppmaningen att berätta åtta sanningar om en själv, och vad är ett bätte forum för lite självutvikningar än just bloggosfären? Så här kommer åtta mer eller mindre oviktiga saker om mig.


1. Jag vägrade att äta grönsaker och nästan all sorts frukt ända fram till att jag blev myndig. Två år senare blev jag vegetarian, och jag undrar fortfarande hur jag kunde gå från att vara ett militant kött-och-potatis-barn till helhjärtat vego.

2. Ordvitsar, absurditeter och snabb humor är det bästa jag vet. Uppvuxen med en pappa som skapade ordvitsar och gåtor på löpande band övade jag upp den sidan under ivrigt påhejande, och känner en djup inre tillfredställelse varje gång jag får till en bra.

3. Konflikter är bland det jobbigaste som finns, och jag är ruskigt konflikträdd. Jag kan vara envis som synden när jag sätter den sidan till, men jag städar hellre tusen skitiga lägenheter än startar bråk kring småsaker. Jag har nog inte skrikit åt någon sen jag var femton (och då var det nog bara mamma).

4. Jag har ett väldigt selektivt minne. Märkliga och onödiga fakta suger sig fast som små sniglar i mitt huvud, men att komma ihåg vad jag lånat ut till någon –det är helt omöjligt. Att låna något av mig är detsamma som att få det, om man inte själv kommer ihåg att lämna tillbaka det.

5. Jag är en språksnobb och –polis. Jag rättar ofta automatiskt folk när de använder fel grammatik (när jag inte kommer på att hejda mig), och skäms ibland hemskt efteråt, för det är ju inte speciellt trevligt att göra så. Men mail och texter med talspråk, stavfel, särskrivningar –hu så det kliar i mig.

6. Om jag kunde jobba halvtid och sedan ägna resten åt min tid åt att odla grönsaker, pyssla och engagera mig i alla frågor som jag brinner för, då skulle jag av hela mitt hjärta vilja göra det. Men jag lyssnar för mycket på konventioner och förmaningar om pensioner hit och dit för att våga just nu.

7. Jag tycker oändligt mycket om människor, och att ha folk runtomkring mig. Men jag håller hellre föredrag för tusen personer än minglar, eller går på fest där jag inte känner nästan någon. Som allra bäst trivs jag i en lagom liten grupp med människor, några kända, några nya, där man kan prata och skratta utan att känna prestationsångesten slicka en i nacken.

8. Ibland funderar jag över vilken sorts tant jag skulle vilja bli. Jag ser framför mig en tant som är både knasig och klok, som har släppt alla bryderier om vad folk ska tycka, som bakar bullar till alla barn och står på barrikaderna för världen. Och däremellan röker pipa och säger sanningar. Då kan jag se fram emot att bli gammal.

dejligt

Långhelg, lätt packning och med Köpenhamn som mål.
Sist jag var där var det december och vi försökte rädda klimatet under COP15. Det var mäktiga demonstrationer men opåverkade politiker, men jag tänkte att Köpenhamn var en väldigt fin stad och hit vill jag igen när det är grönt i träden och ledigt i almanackan. Och nu är det dags! Roligt (mest i den svenska betydelsen).

en näve glöd