Jag gav ett skott till min biologvän, och hennes planta mår så jädra bra att jag blir provocerad! Den är 2-3 gånger större än min (som dessutom är föräldraplantan) och förökar sig nåt kopiöst. Men jag är inte bitter för det inte... Det hon har gjort, och som jag slarvat med, är att plantera om plantan i ny jord, och vattna som en galning, minst varannan dag. Så kanske är det framgångsreceptet.
Årets balkongodling är av det helt oambitiösa slaget, några tomatplantor (som jag inte ens drivit upp själv utan fått av samme grönfingrade vän), några nedpetade mangoldfrön som jag inte har något större hopp om, och sen det kanske roligaste: grannen snett unders kaprifol som kommit upp till mig!
3 kommentarer:
Mitt elefantöra växer också sjukt långsamt. Har haft den i nästan ett år nu och den är fortfarande bara ungefär en decimeter hög och har typ lika många blad som när jag fick skottet. Din planta ser riktigt robust ut i jämförelse, kan jag säga.
Det där med ny jord/större kruka verkar kunna göra susen! Har en Dr. westerlund som levt en tynande tillvaro under flera år som efter omplantering (och omplacering) drog iväg så pass att jag fick kapa den lite!
Å nämen vilken fin planta! Jag har aldrig sett elefantöra innan, men åå va jag vill ha en nu :)
Skicka en kommentar