det sista

Det är alltid det sista som tar längst tid. De sista besluten, som på något sätt är så avgörande för helheten. Som om det bara var kragen och halsringningen som spelade roll. Islänningen väntar bara på de sista varven. Men det är inte bråttom, det kommer.

Den första islänningen, Héla, följer med överallt. Och den andra islänningen, namnlös och stickad efter mitt eget huvud, väntar fortfarande på att fotas och hamna på bloggen. Det kommer när det kommer.