garngarngarn

I maklig takt har den nya terminen flutit in i mitt liv och jag petar på sommarhjärnan och manar den till disciplin och återupptäckt av gamla förmågor. Men mest stickar jag (oh joy of studentliv i terminsstart) och andas in sensommarhösten.

Under sommaren ackumulerades garn från lite här och där. Det började förstås med Plötulopit som köptes när sommaren var ny och sval och tveksam, och som nu blir till tröjor på stickorna. Ah, vilket trevligt garn -inte alls så skört som jag blivit varnad -men visst, det är ingen dröm att fästa trådar eller sy igen ärmhålen med det. Men det går fint om man tvinnar garnet lite lätt först.

I Abisko hittade jag en låda med fårdoftande ullgarn i stora mörka härvor på parkeringen utanför coop Lapporten, gömt bland klockor med vargmotiv och annat tjusigt. Garnet ser handspunnet ut och är enkeltrådigt men grövre än mitt standardgarn Kampes, jag får göra en uppskattning av löpmeter framöver. Det är tydligen från Polen, i Abisko itself finns inga får. Garnet ska eventuellt bli en enkel fluffigt stickad tröja att ha på vandring. Eller så blir det en väst och sockar.

I käraste Umeå, min gamla studentstad, blev det självklart ett besök på hemslöjden -källan till att jag började använda Kampes garn. Det var billigt, det var ull i precis lagom form av mjukt och rivigt, och i alla fantastiska färger. Vanans makt är stor, jag tycker om att känna ett garn, jag vet hur det beter sig, jag vet vilka stickor jag vill använda, vilka mängder som går åt. Och tja, jag gillar fortfarande att det är billigt...

Jag kan verkligen förstå lyxen och det härliga med alla dessa underbara garnkvaliteter som finns att köpa, och tycker det är både sympatiskt och viktigt med små tillverkare och uppfödare, men jag har så svårt att betala 150-350:- för en härva garn, när mitt go-to-alternativ ligger på runt 60:-... Tur för mig att jag aldrig fastnat för olika blandningar av ull och silke eller andra ljuvligheter.

Den här gången blev det påfyllning av grått och vitt, grundfärger jag alltid vill ha hemma att blanda med andra färger, och lite rött och turkost som är två nygamla favoriter, för att grått/vitt, turkost och rött är en så sjukt fin kombination! Nyheten denna gång är tre härvor riktigt klarblått eller kornblått garn som jag inte tidigare haft. Jag börjar inse att jag tycker väldigt mycket om att klä mig i den färgen och tror att härvorna ska bli en kofta av något slag.

Och till sist -presentgarn! Vännen L som är mamma till de tre små s:en som jag stickat lite tröjor till, nu senast fick det pluttigaste s:et den lilla väpnartröjan. När vi sågs i sommar fick jag några härvor fint mjukblått tretrådigt ullgarn direkt från 70-talet och Morjärvs ullspinneri. Min kompis hade fått en hel mängd av garnet i samma färg från en äldre släkting (hm, hoppas jag minns rätt) och tyckte att garderoben nu var mättade av vantar, sockar, mössor och annat i den färgen... Jag har inte bestämt vad det ska bli av garnet, jag får se när de rätta projekten dyker upp!

Nu är det dags för lite sticka-från-stashen-ambitioner det närmaste året eller så. Jag hade ju ett helt år för ett tag sen när jag inte fick köpa nåt (annat än komplement), och jag gillade den utmaningen för kreativiteten. Min garnkorg putar öppet och går inte att stänga -vilket är min signal om att det börjar vara lite mycket i gömmorna. Och det är ändå utan att något av sommarens garner ens är nere i korgen. Erhm.... Jag tror att det blir en stickande höst och vinter.