torsdag, januari 10, 2013

funderingsfortsättning

Vad intressant att läsa era reflektioner kring inspiration vs kopiering, jag håller med om mycket och tycker att det här är frågor som behöver diskuteras inom hantverk och slöjd -och som säkerligen diskuteras på många olika håll. Det är spännande att fundera över hur och när vi lånar av dåtid och samtid och hur detta, som en person kommenterade, driver hantverket framåt. Inspiration och delvis kopiering som en positiv och nödvändig drivkraft? Ja, säkerligen. 

Men något som återkommer både på och mellan raderna (och hos mig) är en tveksamhet när pengar och försäljning kommer in i bilden, vad är egentligen okej då? Jag har så länge jag stickat och virkat helt ärligt aldrig ägnat en tanke på hur jag använt eller inspirerats av andras arbeten -tvärtom har jag med glädje snott och härmat och utvecklat och blandat. Det har ju inte spelat någon roll, det har ju bara varit hantverk som jag själv använt.

Men med keramiken har frågan helt plötsligt klampat in i mina tankar och högljutt tjoat om uppmärksamhet, för där finns tankar och drömmar om att just kunna sälja framöver. Jag skulle aldrig med avsikt kopiera någon annans verk och jag hoppas att det är som en annan kommenterade, att man nog känner vad som är inspiration och vad som är kopiering.

För det jag vill är ju att inspireras, att få göra det som är ett utflöde av mina händer, av mig, inte av någon annan. Att få sätta mitt namn på det som är 'mitt', sammanbyggt av mig och med inspiration och byggstenar av de som har gått före, de som funnits under solen och framför lerklösen före mig, men göra det på mitt eget sätt, så att det blir mitt hantverk. Lite som en människa, sammansatt av samma atomer som funnits sen världen kom till, men ändå helt sin egen.



Och så, jag måste hälsa till er som har kommenterat på min keramik under hösten och vintern, ni som med glada tecken frågat när 'butiken' öppnar, sagt att 'en sådan skulle man vilja köpa' -om ni visste vad glad och stärkt jag blir av era kommentarer! Jag kan bara säga att jag jobbar på det, jag testar och övar och hittar mina former och modeller och känner glädjen i att utvecklas och känna vägen mellan tanke och hand krympa. Och bloggen följer med. Så den dag det är möjligt att köpa mina saker, då kommer ni med all säkerhet få veta det här!  

Efter att ha snackat namnbyte och enerverande buggar ser jag nu fram emot en massa hantverksbloggande igen. Stort tack till alla er som ansträngt er med länkbyten och som följt med hit! Snart finns det färdiga vimpelvantar, och så har de sista projekten från förra året fotats och trängs om att komma hit och visa upp sig.

Bloggen är redo för ett nytt år!

3 kommentarer:

Getingedalen sa...

Otroligt vilken tid det kan ta ibland - att hitta din blogg till exempel! Snyggt hantverk, kul med en kollega med stil! Nu kommer jag att titta in med jämna mellanrum. Kör hårt!

Cecilia N sa...

den här länken, om allt går vägen, finns samlade forumtrådar på sysidan som har med verkshöjd att göra.
Det är alltså nån sorts mått på originalitet hos en design.

Malin sa...

Hittade intressant inlägg om upphovsrätt här:

http://www.zickermans.se/paverka/respektera-slojdares-upphovsratt/

Jag tänker att du får känna med magen och stå för det du gör, sälja det som känns bra. Det går ju alltid att dra saker till sin spets, till ena eller andra sidan. Precis som hon skriver i debattinlägget är det inte okej att sälja ex. vantar stickade efter ett mönster som någon annan konstruerat. Samtidigt som det mönstret kanske ligger väldigt inom ramen för hur många mönster ser ut inom den nordiska slöjdtraditionen. Hur mycket "egen" design ligger det då i det egentligen?

Och jag som inspireras mycket av folkdräkter och äldre tiders mode, skulle jag inte få sälja mina plagg trots att jag konstruerar mina mönster själv? Inom folkdräktsvärlden kan det bli väldigt hårt på det egna och uttryck som "så här har vi bara sett ut här, på den här platsen, i alla tider. Så ser man minsann inte ut någonannanstans". Fastän börjar man studera på djupet kan man se likheter mellan våra folkdräkter i Sverige och resten av världen. Allt handlar om modeströmningar. Det jag kan känna som styrka är att jag har fått kunskap om dräkthistoria, jag har studerat många gamla plagg och läst mycket böcker så om någon skulle komma till mig och säga att jag härmar en viss modern designer skulle jag kunna säga att nä det gör jag faktiskt inte, och veta att det var sant. Så det kanske är det du kan göra, skaffa dig en massa inspiration och kunskap kring keramikhistorien, titta på mycket keramik, läsa mycket om keramik för att få en trygg grund att vila och skapa på.