första tekannan

Sista uppvisningen av keramik från sommarkursen på Capellagården!

Från dag ett när jag började med keramik har jag hört hur svårt det är att höra en tekanna. Så naturligtvis ville jag göra en. Under kursen passade jag på att testa, och visst var det många nya moment. Att ta in en form för att få ett tak, att göra ett lock som passar, att göra en pip -inget av det här hade jag gjort innan. Ni får ursäkta om jag nu blir lite mallig, men hujedamig så bra det gick! För att vara ett förrsta försök tycker jag att den blev rackarns fantastisk.

Den är liten (rymmer 5-6 dl, lagom till två koppar), och rätt tung i botten, och droppar när man häller med den. Men alldeles stolt blir jag när jag ser den, och jag älskar modellen.

Inspirerades av en tekanna i en bok av den fantastiska keramikern Lucie Rie, och jag tänkte testa att utveckla formen, göra den större och så. Två tekoppar fick bli partners till kannan, den formen gillar jag också och ska göra fler gånger i större modeller.

Handtaget till tekannan passade jag på att göra i verkstaden på Liljevalchs när jag var där en sväng efter sommarkursen. Tjock ståltråd omlindad med tunnare tråd. Gillar jättemycket att de har en stor verkstad på utställningen, testade att spinna på en modern Loet-rock och hade lätt kunna sitta kvar i verkstan hela dagen. 

Tekanna och två koppar, stengods, ljus askglasyr, elugn. Kopparna är också målade med tunn manganoxid utanpå glasyren. Kannan och kopparna får avsluta min keramikkavalkad från sommarkursen på Capellagården. Framöver hoppas jag att nya saker kommer att visa upp sig här -jag har nämligen hittat en verkstadsplats i Uppsala...!