slåttdalsskrevan

Ronja Rövardotter hoppade över den, i Tage Danielssons filmatisering, vi andra vandrar på botten av den. Tittar upp på lodräta väggar, ser varför den beskrivs som "ett yxhugg i berget" -eller ett helvetesgap. Slåttdalsskrevan i Skuleskolen. Jag och vännen m pysslade inte bara under hennes dagar här, utan tog på oss vandrarkängorna -aka gamla gympaskorna- och gav oss in i mystiskt vackra Skuleskogen med tanken "en av sommarens sista vackra dagar" viskandes i våra öron.

Det är drygt en timmes vandring upp till skrevan, och det är uppför. Men det är så vackert, hela vägen. Naturen blir trollskog med skägglavar och grönaste mossa, gnagda träd och bäverdamm, klapperstensfält och myrmark, fors och bäck, klipphällar, allt på de fyra branta kilometrarna upp till skrevan. Hjärtat sväller lite över utsikten, bergen, mossan, allt det som gör mig stolt och lite blödig över att få bo och vara härifrån, höga kusten. Smygpatriot där. Men kom igen -titta bara...