skip to main |
skip to sidebar
Idag vill jag vara två år gammal, bli inslagen i en fårskinnsfäll och dragen på en pulka. Fy tusan vad gött det vore. Synd att man inte var medveten nog att uppskatta det där i tvåårsåldern.
Bilden är från tidigare i vinter, kameran väntar fortfarande på ambulansskjuts.
Bild från Zeutch
Objektivet har krånglat och hackat ett bra tag nu, och idag när jag skulle försöka ta en bild på de tre precis färdiga härvorna Tokyo tweed som jag spunnit på sländan så bara vägrade objektivet röra på sig. Milt våld hjälpte inte. Omilt våld gjorde ingen skillnad. Jag tog loss objektivet från kameran och såg att en del satt snett, petade lite på den och då trillade den in i objektivet. Hu, det kommer kosta pengar att fixa det. Så det blir nog ont om nytagna bilder på bloggen ett tag framöver...
Ps. Men en fin grej är utmärkelsen jag fått av Riot Yarn!
Tack så mycket :)

Även fast inget färdigt projekt synts här på bloggen ännu så går mitt projekt 12 under 2012 framåt med god styrfart. Och jag tycker att det är hur roligt som helst! Idéerna är långt många fler än de som finns i min lilla inspirationslista, och det känns som att de aldrig komer ta slut. Inte innan garnet gör det i alla fall.
Jag tror att det är bra för mig att ha begränsningar. Inte för att jag annars riskerar att springa iväg och köpa garn för hela lönen (jag är inte riktigt sån). Utan för att jag fastnar i alla kreativa beslut om detaljer och -inte minst för min del- beslut om vilket garn jag ska köpa (för jag tror ofta att jag behöver köpa nytt garn till projektet jag har drömt fram). Och då blir allt så svårt och utdraget. Så att då begränsa mig till min egen garnkorg, som ju faktiskt innehåller en hel del trevliga garner, är tydligen jättebra för både kreativitet, plånbok och ro i själen.
Kanske kan jag leva hela året på garnkorgen? Det vore spännande att se hur långt jag klarar mig. Vid senaste titten ner i korgen fiskade jag upp blandade entrådiga garner som jag köpte på loppis i höstas. Tänker att de ska bli någon sorts tubkrage.
Igår var det rimfrost. Idag snöar det som om vintern hållit andan ända tills nu. Jag känner mig rastlös och ingenting går att göra en längre stund. Diffus oro och stress över livet i största allmänhet. Ibland önskar jag att mitt framtida jag bara kunde kika förbi och säga att allt ordnar sig, till slut.
Min stora (stora!) roströda sjal med turkosa vågor är klar och väntar på att blockas. Vantarna som påbörjades vid jul lockade inte när kvällen var sen och jag bara ville ha något att ha i händerna framför filmen. Så jag plockade fram tygkassen med mormorsrutorna som jag inte tittat ned i på väldigt länge.


Jag sorterade, fäste trådar, klippte och knöt ihop dem i buntar om 10. Mycket trådar blev det. 70 rutor har jag nu, och jag håller tummarna för att jag får ihop ett par buntar till innan kassen hängs tillbaka i hörnet för att vila. Jag har inte bråttom med den här filten, den får ta den tid den behöver.
Två härvor, väntar på den tredje.
Jag har en ny idé om vad de ska bli.
Kliar i mig att sätta igång.
Jämarns, det här blir bra.