adiadiadiventi

Första advent trillar ner över Sobradinho.
Mina fötter är kalla som de ska en första advent. Jag ökade på filtlagret inatt, tre dubbelvikta filtar i min koja under sängen. Långt borta ringer några kyrkklockor. Jag har ätit kaka till frukost. Fast den var inte god, jag ska försöka smuggla ut den till hunden cheetara (som fått sitt namn från thundercats).
Idag ska vi på marknad. Undrar om de har lussebullar där? Önsketänkande. Det får nog bli pão de qeijo idag också. Jag kanske skulle pudra ostbröden med lite saffran? Så där för att komma in i den rätta stämningen.

växa växa

Så här ser den ut just nu. Det är ena ärmen som är påbörjad, själva kroppen ligger i en påse för att inte vara ivägen. Det där lät ju inte alls makabert.
Bomull är märkligt. Blankt och liksom tungt. Jag vet inte än om det kommer bli en tröja som kommer användas så mycket, får se. Annars får hon möta upprepningsdöden och bli till tvåtusen små disktrasor istället.

dagsverke

Idag har jag ätit en hel mango.
Det var gott.
Det är fint att vara på en plats när det är mangosäsong där.

bild härifrån

veckans väder med utrikeskorrespondenten

Prognosen utlovar med säkerhet så stor att den gränsar till hybris: regn.
Ibland så regnar det här. Om ibland betyder "tamejtusan nästan varenda jävla dag". Och när det regnar så regnar det mycket. Det som en gång var en asfalterad väg blir på ett par minuter till en decimeterdjup störtflod. Så här ser det ut ungefär, fast det rör på sig.


Och i tvättstugan kan man simma.


I aguas lindas, befriat från asfalt, bli det hela till en ännu större utmaning, då ser det ut så här.

Det var allt från veckans väder, kom ihåg solskyddet!

en liten turist

..på vift i hufvudstaden. Brasília är en konstig stad. För det första är den byggd i formen av ett flygplan. Jajjebox, ett flygplan. Ser du det?

Bild härifrån

För det andra är staden bara 50 år gammal, och designad av en enda snubbe. Förstå att få det uppdraget -"hej, du, du är arkitekt va? jo, det är så här, vi, brasiliens militärdiktatur, tänkte bygga en ny huvudstad va, och undrade om du skulle kunna tänka dig att rita den. Vi tänker skum arkitektur och flygplan. Fixar du det? Schysst, då säger vi så! Jaså, du är kommunist? Äh, bara du ritar snyggt så tar vi dig, och inte har problem med att designa landets politiska centrum. nej, men du vad bra!" Ungefär så tror jag att det gick till.
För det tredje är staden byggd rakt ute i obygden. Personligen har jag det som ett av mina bedömningskriterier för att fastställa om ett land styrs av en galen militärjunta eller ej. Tar ihjäl obekvämt folk? check. Flyttat huvudstaden för att bygga en ny långt bort från där folk bor? check.

Egentligen är jag välsignat ointresserad av både arkitektur och sånt som brukar gå under rubriken "sevärdhet". Men, vissa dagar finns det helt enkelt inte så mycket att göra för en liten fältstudent och då tager man vad som bjuds. Så, här, mina vänner, kommer en liten exposé över brasiliens och brasílias politiska centrum (som så klart ligger i planets cockpit):


Här har vi de tre makternas torg. Alla vill besöka de tre makterna. De är, om jag minns rätt, presidenten, rättsväsendet och ekonomin. På bilden tvillingtornen, det ekonomiska centret. Och likheten med dito i USA var ingen slump, nej. Utanför bilden finns till vänster presidentens plejs och till höger högsta domstolen.
Strax utanför flygplanet ligger ett av presidentens oficiella boendet. Just detta boende kallas av någo

n outgrundlig, men rätt underhållande, anledning för "den förvridna kycklingranchen". Nån form av politisk ironi?


Här i staden huserar alla ministrar i hela brasilien och det här är deras kontor. Det måste tilltala en vän av ordning att samla alla politiker på ett och samma ställe, tänk vad enkelt att fixa ett extra möte! Varje hus har sitt tema och sina egna små ministrar, miljön, rasintegrationen, kulturen, militären.


Rymdskeppet eller saturnus här, det är muséet. Men det var visst stängt på måndagar. Upptäckte jag. Det ser annars ut som att det är redo att lyfta närsomhelst. -Feed, me more, more tourists!


Bakom, eller bredvid, muséet ligger den metropolitiska katedralen. Hejhej vinkar aposteln Johannes, eller João som han heter här.


Katedralen är lika spejsig inuti som utanpå. Basurt stora betongänglar hänger från taket i nåt som ser ut som alldeles för tunna linor. Brasiliens eget speciella helgon, den svarta madonnan, står i en fin glasburv.


Bakom den besökande jättefjärilen syns de svängda väggarna som undertecknad tyckte var roligast i hela kyrkan. Om du står vid fjärilen, och placerar en kompis borta vid dem i bakgrunden på bilden, lägger kinden på den släta stenen och pratar så hör man varandra hur bra som helst!
Det var dagens rapport, over and out.

önskelista

Jag skulle vilja ha en åsna.
varför?
nej, ingen special reason alls.
men om frågan var om jag skulle valla något djur skulle jag välja att valla får.
får är bra djur.
som åsnor.
och näbbdjur.
och den där mullvaden som ser ut att ha maskar runt nosen.
ja, så är det.

syjunta i centrala Brasilien

Aguas Lindas, 'vackra vatten', är en av huvudstadens många förstäder. En sovstad, inte till för att leva i, växa upp i. De tvåhundratusen som bor här bor i den stad som under ett par år växte mest i hela latinamerika. På tolv år har man gått från noll invånare till snart en kvarts miljon. Inget har hunit med, varken vägar, sjukhus eller skola. Det man däremot har i överflöd är våld och brott. Den tidigare prefekten i staden passade in väl i denna livsstil och hade för vana att ta ihjäl dem som kritiserade honom. Fransiskanermunken, som i förra inlägget berättade om poliserna i Aguas Lindas, fick en varning för att i en predikan ha talat om problemen i staden, och om prefekten. Han kallades in till denna och fick veta att detta minsann inte var acceptabelt. Efter det slutade han tala offentligt om prefekten och förklarar varför '-jag vill inte bli martyr. Jag vill fortsätta kämpa.'


På torsdagarna samlas det i ett av församlingens hus en syjunta. Mellan plåttak, playwoodväggar och rött jordgolv ställs det ut stolar av alla stilar, plastpåsar med broderier på pistaschgrön väv plockas fram, vi dricker sött kaffe ur fingerborgsstora engångsmuggar, stolarna fylls av kvinnor mellan 15 och 70 år. Det broderas julgranar och kyrkor i korsstygn på remsor som sedan ska sys fast på dukar och säljas på marknader. Det diskuteras livligt vilka andra hantverk man skulle kunna börja med, vad som säljer, vad som har billigt material och är enkelt att göra, vem som kan lära ut vad. Skratt, hjälp, diskussioner, koncentrerad tystnad.


Jag frågar vad den här gruppen är och betyder och Silvia i lysande blått virkat linne svarar engagerat att det här inte bara är en grupp för hantverk, utan det är en grupp för kvinnor att mötas och diskutera problem, livet, bilda nätverk. Nätverk på portugisiska är samma ord som för hängmatta. En plats att vila i, mötas i, hänga i.. Det här, säger Silvia, är en grupp för att jobba för en bättre verklighet i Aguas Lindas.
En syjunta för att förändra.

som fransiskanermunken sa:

'-Polisen här? Ja, för det första är de få, och väldigt korrupta. Men det kompenserar de genom att vara oerhört våldsamma.'

Jamen dåså.

Bild härifrån