På torsdagarna samlas det i ett av församlingens hus en syjunta. Mellan plåttak, playwoodväggar och rött jordgolv ställs det ut stolar av alla stilar, plastpåsar med broderier på pistaschgrön väv plockas fram, vi dricker sött kaffe ur fingerborgsstora engångsmuggar, stolarna fylls av kvinnor mellan 15 och 70 år. Det broderas julgranar och kyrkor i korsstygn på remsor som sedan ska sys fast på dukar och säljas på marknader. Det diskuteras livligt vilka andra hantverk man skulle kunna börja med, vad som säljer, vad som har billigt material och är enkelt att göra, vem som kan lära ut vad. Skratt, hjälp, diskussioner, koncentrerad tystnad.
Jag frågar vad den här gruppen är och betyder och Silvia i lysande blått virkat linne svarar engagerat att det här inte bara är en grupp för hantverk, utan det är en grupp för kvinnor att mötas och diskutera problem, livet, bilda nätverk. Nätverk på portugisiska är samma ord som för hängmatta. En plats att vila i, mötas i, hänga i.. Det här, säger Silvia, är en grupp för att jobba för en bättre verklighet i Aguas Lindas.
En syjunta för att förändra.
2 kommentarer:
Oj, vilken syjunta! Något att bli inspirerad av. Kramar på dig!
(BTW: "VI dricker söt kaffe". Du? Kaffe?)
Fan vad fint!
(ursäkta svärdomen, men det behövdes eftertryck).
Skicka en kommentar