måndag, februari 23, 2009

ofokus

Ofokus i huvudet när helg och musik, visor och festival, besökande vänner och för korta nätter rullar runt med allt som borde ha varit koncentration och studiemotivation. Så jag sätter igång en tvätt och tittar på hur snöfallet bygger drivor mellan tegelhusen, försöker bestämma mig för om jag ska bli stressad över boken som ska läsas, texten som ska översättas, portugisiska grammatikövningarna som ska övas och alla mejl som ska skickas, eller om jag bara skulle ge upp. Och jag borde minst av allt blogga och lyssna på p3 och titta på den mulna himlen och längta efter en höstplan, men det är det jag ändå gör. Så då gör jag det.


Tovningshemligheten är ohemlig nu när det är bevisat att 90 grader är grejen för tofflorna. De roströda i dubbelt tvåtrådigt secondhandgarn, säkert växtfärgat, och de små bebisanpassade i en restsnutt vanligt fyrtrådigt improviserade utifrån grundmönstret. Med 90 grader (eller 95 som det är på maskinerna där jag bor) blir de riktigt hårt tovade och lite muskler och uttöjningsskills krävs för att de ska bli bra. Men sen blir de banne mig bra också. De roströda ska få ett broderi framöver, men inte förrän jag gjort en del av allt jag borde idag.

torsdag, februari 19, 2009

min mumrik


Snusmumriken är den figur hos Tove Jansson jag tycker allra mest om.
Han har inget hem men många vänner. Han spelar vårsånger på sin munharmonika men tappar bort dem ibland och finner dem när han kommer tillbaka till dem han tyst älskar. Han tar sin ryggsäck och slitna slokhatt och vandrar iväg någon annanstans, men kommer tillbaka när våren kallar.

Utskriven bild från Toves bok Sent i november, imålad med svart tusch. Gammal silverram, svart papper. Nu vandrar han söderut ovanpå min stora spegel.

tisdag, februari 17, 2009

liten, beige


Fina bebisens kofta, av stickfrossa.
Garnet är ett riktigt mjukt bomullsgarn vid namn fame från second hand, de små knapparna kommer också därifrån. Eftersom garnet är tjockare än i mönstret räknade jag om lite på känn enligt devisen -förr eller senare kommer den passa bebisen.
Stickor nr6, och för armarna och kragen nr5 (för att jag helt enkelt inte ännu äger strumpstickor nr6). Jag stickade bak- och framstyckena i ett (yey, inga sömmar!), och tog sedan upp maskor i ärmhålen.

Fint mönster, lättstickad och mysig på alla sätt och vis!

söndag, februari 15, 2009

Runt min hals

En gång för inte så länge sedan, vann jag en härva manos del uruguay (wiiii, jagvannjagvannjagvann!). Det är ett fint garn, på alla sätt. Och dyyyyrt. Så några fler härvor var det inte planerat att införskaffa. Istället började sökandet efter något vettigt att göra med 126 meter spunnen höst.

Det här är vad jag hittade:
Fröken c's patenterade "jag har en härva dyrull'n å vet int va ja ska göra me't!"

Men vi kan kalla den för "löskrage", för enkelhetens skull.


Löskrage

garn: en härva manos del uruguay wool classica (100g, 126m)
ungefär 15-20g två- eller fyrtrådig enfärgad ull
stickor: nummer 9
virknål, tre knappar, stoppnål
-Om du inte har eller vill köpa manos så ta de garner du har och tycker om! Och välj stickor utefter det. Tar du tunnare garn och stickor så lägg upp fler maskor på bredden istället. Stickorna måste vara åtminstone två storlekar för stora för vad garnet rekommenderar, annars bli stickningen för tät i det här sättet att sticka på. Så, sätt igång!

Lägg upp 46 maskor på stickorna och börja sticka:

de första och sista 4 maskorna på varje varv stickas i rätstickning -alltså alltid räta.
de 38 maskorna i mitten stickas med mönstret för my so called scarf. Här finns det beskrivet på engelska, och här finns det en video som visar hur det går till. Och nu försöker jag beskriva det på svenska:
varv1: 1rm *lyft över en maska som om den skulle stickas rät, 1rm, dra tillbaka den lyfta maskan över den stickade, och samtidigt som du gör det så stickar du en ny maska i den bakre bågen på den som dras över =det blir lite som att sticka "i luften"* upprepa till en maska kvar (innan de 4 kantmaskorna), 1rm.
varv2: *2amtills -behåll på stickan, sticka en till am i den första maskan, dra av* upprepa fram till kantmaskorna
Summan är att inga maskor ska minskas på något av varven.
Och det här mönstret är inte så krångligt som det kan verka, titta på filmen, det hjälper.


Upprepa varv 1 och 2 tills ditt fina nystan nästan är helt slut (försök att se till så att det efter avmaskningen ska finnas ungefär en meter garn över), och avmaska sedan från avigan så här:

kantmaskorna avmaskas som vanligt med rätstickning
mönstermaskorna avmaskas genom att sticka 2amtills, 2amtills, och dra den andra över den första.

Så, nu har du en riktigt fin rektangel i mysigt garn. Men den räcker ju inte runt halsen! Vad göra?
Ta fram ditt kontrastgarn. Gör du som jag och tar ett vanligt tvåtrådigt garn stickar du med dubbelt garn, tar du ett fyrtrådigt eller annat garn som är ungefär lika tjockt som ditt huvudgarn så kör du enkelt.
Lägg upp 38m på stickorna och sticka varv 1 och 2 tills biten är 20-25cm. Och NB, här gör du inga kantmaskor utan stickar mönstret ända ut.
Maska av på samma sätt som tidigare.


Ta nu och sy ihop den enfärgade biten med manos-biten, en kortsida mot en kortsida, så att du får en lååångng rektangel. Sy så att manos överlappar den enfärgade med ungefär 5 centimeter.
På den sida där manos inte är ihopsydd med den andra biten syr du i 3 fina knappar.


Nu -provning! Take your pretty self to en spegel och vira in din hals i det skapade. Dra och fundera lite över precis hur lös du vill ha din löskrage, och märk ut det på valfritt sätt.

Och så tar du fram din virknål och den meter garn som förhoppningsvis blev över när du avmaskat manos-biten. Virka en lång kedja luftmaskor med the pretty, pretty yarn. Klipp den i tre lika långa bitar, dra lite i de klippta delarna så att kedjan låser sig bra.

Sy fast kedjorna som öglor i den enfärgade biten så att när de fästs runt knapparna bli kragen den storlek du vill ha den. Gör bort det tråkiga och fäst alla trådar snabbt.

Och nu är det bara att gå ut på promenad, posa för familj, husdjur och vänner, laga mat eller vad du nu känner för i din krage!
Och vad är egentligen poängen med de rätstickade kanterna? ja, om du inte redan märkt det så viker de sig gärna inåt i kragen och bildar en mjuk och bullig kant som både ser och känns skön. När du tar på dig kragen så se till så att kanterna viker sig över kontrastfärgsbiten, så blir allt fint!


Avslutningsvis kan jag säga att jag rågillar min krage. Den är mjuk och varm och garnet är så otroligt vackert. Sättet att sticka på tar fram manos vackra färgskiftningar på ett fantastiskt sätt, och med en kontrastfärg bli manos ännu mer slående. Och vad mer: svag som jag är för knappar och öglor tycker jag att de bara gör allt bättre, och så är jag lite nöjd över att ha skapat ett mönster där det går att göra en bra, snygg, skön, praktisk grej med bara ett enda nystan finull'n.

Så, vill någon skapa sig en egen löskrage så lycka till! Hojta om jag mumlat otydligt kring något i mönstret, eller bara rakt av skrivit fel. Och kör på, möjligheterna är många!

Med två härvor manos kan du sticka en längre rektangel och skippa kontrastfärgen, eller välj ett annat sticksätt på kontrastbiten -mosstickat skulle också vara grymt snyggt, gör knapphål istället för öglor, eller sy ihop allt till en tub och skippa knapparna, eller gör kontrastbiten så lång att den bildar en helt egen krage så får du dubbla lager och en ännu varmare krage, eller....

lördag, februari 14, 2009

idag den fjortonde

suck.

-och sen dansade vi på krossat glas genom natten

fredag, februari 13, 2009

en cover på körberg


Blad i ljus.

Må den som läser förstå ordvitsen.
Förlåt, jag är uppvuxen på pappaskämt, -i can't help it.

torsdag, februari 12, 2009

Ge mig

Allt är vitt.
Istäckta björkar i mjölkdimma.
Iskristaller på tunna grenar.

Jag suktar färg och panikkombinerar de mest lysande i min mjuka korg.

onsdag, februari 11, 2009

hål


Det här med att göra om mönster är finurligt. Det är till och med så finurligt att det kan resultera i helt andra plagg än man hade för avsikt. För ett par dagar sedan upptänkte jag att jag stickat en tröja till en armlös liten människa. Och det var inte riktigt tanken.
Gör om gör rätt.
Nu finns det hål där det ska finnas.