onsdag, december 03, 2008

musik i mina öron


Lyssnar på Christer i p3, stickar och småfryser. Längtar efter bästa vantarna och tovade tofflor. De väntar på mig hemma, tillsammans med eventuell julefrid. Eller, om jag haft en kurs att följa -eventuell julpanik.
Jag funderar på om jag vill gå in och se julkalendern, eller absolut inte alls vill det. Ja, jo, och så undviker jag att renskriva mina anteckningar. Jag är riktigt bra på det.

tisdag, december 02, 2008

dagens dagdröm

Vissa dagar lär en sig jättemycket. De dagarna genererar sjuuukt mycket anteckningar i mitt gröna kaninblock. Oj vad roligt det är att renskriva anteckningar. Not. Så jag plumsar runt på bloggar istället och fnissar lite tyst inombords över att jag nästa vecka ska få åka till Salvador, Bahia. Capoeirans, Candombléns, sambans och den afrobrasilianska kulturens stenklädda och färglagda huvudstad. Tillbaka till nordöstra Brasilien, till värme, stränder, liv och den sjungande dialekten som gör portugisiskan så svår att förstå men vacker att lyssna på.

Medans jag väntar fortsätter jag att knattra in kladdiga krumelurer till vackert korrekt svenska på min dator, far iväg hit och dit på sista-minuten-hittade besök och sover i ny säng/golvmadrass varje vecka. Jag älskar, och frustreras, över den lösa strukturen på fältstudiet. Knappt några intervjuer är intervjuer med satt tid och plats. De är samtal och frågor i baksätet av en bil, under ett paraply i ösregn, vid frukostens kritvita bröd...

Och så sprider jag min musikaliska gåva till världen. Att blåsa på strå så där så att det tjuter alldeles ljuvligt tycks helt oupptäckt utanför sveriges barnaskara, så jag sprider med glädje detta oljud till resten av planeten. Värsta partytricket. Här är min första elev som efter ett antal tappra försök lyckades få fram det sköna skriket ur strået.

måndag, december 01, 2008

sent en första advent utan tända ljus

Nu glittrar brasilien igen. Gammaldags samba rör sakta och mjukt mina öron. I halsen river en caipiroska mina stämband. Vi pratar förändring och politik och marxism och releasen av agenda latina americana imorgon. Och jag mest lyssnar. På språket, musiken, natten. Jag ler lite och så gör det plötsligt så ont, nånstans inuti vet inte vart. Snart måste jag lämna allt detta. Och jag märker att mitt liv inte längre är studier -avbrott för att resa till brasilien- studier. Nu är det brasilien -avbrott för att studera- brasilien. Och det känns bara självklart. Rätt. Uppenbart.

söndag, november 30, 2008

adiadiadiventi


Första advent trillar ner över Sobradinho.
Mina fötter är kalla som de ska en första advent. Jag ökade på filtlagret inatt, tre dubbelvikta filtar i min koja under sängen. Långt borta ringer några kyrkklockor. Jag har ätit kaka till frukost. Fast den var inte god, jag ska försöka smuggla ut den till hunden cheetara (som fått sitt namn från thundercats).
Idag ska vi på marknad. Undrar om de har lussebullar där? Önsketänkande. Det får nog bli pão de qeijo idag också. Jag kanske skulle pudra ostbröden med lite saffran? Så där för att komma in i den rätta stämningen.

lördag, november 29, 2008

växa växa


Så här ser den ut just nu. Det är ena ärmen som är påbörjad, själva kroppen ligger i en påse för att inte vara ivägen. Det där lät ju inte alls makabert.
Bomull är märkligt. Blankt och liksom tungt. Jag vet inte än om det kommer bli en tröja som kommer användas så mycket, får se. Annars får hon möta upprepningsdöden och bli till tvåtusen små disktrasor istället.

dagsverke


Idag har jag ätit en hel mango.
Det var gott.
Det är fint att vara på en plats när det är mangosäsong där.

bild härifrån

tisdag, november 25, 2008

veckans väder med utrikeskorrespondenten

Prognosen utlovar med säkerhet så stor att den gränsar till hybris: regn.
Ibland så regnar det här. Om ibland betyder "tamejtusan nästan varenda jävla dag". Och när det regnar så regnar det mycket. Det som en gång var en asfalterad väg blir på ett par minuter till en decimeterdjup störtflod. Så här ser det ut ungefär, fast det rör på sig.


Och i tvättstugan kan man simma.


I aguas lindas, befriat från asfalt, bli det hela till en ännu större utmaning, då ser det ut så här.

Det var allt från veckans väder, kom ihåg solskyddet!

måndag, november 24, 2008

en liten turist

..på vift i hufvudstaden. Brasília är en konstig stad. För det första är den byggd i formen av ett flygplan. Jajjebox, ett flygplan. Ser du det?

Bild härifrån

För det andra är staden bara 50 år gammal, och designad av en enda snubbe. Förstå att få det uppdraget -"hej, du, du är arkitekt va? jo, det är så här, vi, brasiliens militärdiktatur, tänkte bygga en ny huvudstad va, och undrade om du skulle kunna tänka dig att rita den. Vi tänker skum arkitektur och flygplan. Fixar du det? Schysst, då säger vi så! Jaså, du är kommunist? Äh, bara du ritar snyggt så tar vi dig, och inte har problem med att designa landets politiska centrum. nej, men du vad bra!" Ungefär så tror jag att det gick till.
För det tredje är staden byggd rakt ute i obygden. Personligen har jag det som ett av mina bedömningskriterier för att fastställa om ett land styrs av en galen militärjunta eller ej. Tar ihjäl obekvämt folk? check. Flyttat huvudstaden för att bygga en ny långt bort från där folk bor? check.

Egentligen är jag välsignat ointresserad av både arkitektur och sånt som brukar gå under rubriken "sevärdhet". Men, vissa dagar finns det helt enkelt inte så mycket att göra för en liten fältstudent och då tager man vad som bjuds. Så, här, mina vänner, kommer en liten exposé över brasiliens och brasílias politiska centrum (som så klart ligger i planets cockpit):


Här har vi de tre makternas torg. Alla vill besöka de tre makterna. De är, om jag minns rätt, presidenten, rättsväsendet och ekonomin. På bilden tvillingtornen, det ekonomiska centret. Och likheten med dito i USA var ingen slump, nej. Utanför bilden finns till vänster presidentens plejs och till höger högsta domstolen.
Strax utanför flygplanet ligger ett av presidentens oficiella boendet. Just detta boende kallas av någo
n outgrundlig, men rätt underhållande, anledning för "den förvridna kycklingranchen". Nån form av politisk ironi?


Här i staden huserar alla ministrar i hela brasilien och det här är deras kontor. Det måste tilltala en vän av ordning att samla alla politiker på ett och samma ställe, tänk vad enkelt att fixa ett extra möte! Varje hus har sitt tema och sina egna små ministrar, miljön, rasintegrationen, kulturen, militären.


Rymdskeppet eller saturnus här, det är muséet. Men det var visst stängt på måndagar. Upptäckte jag. Det ser annars ut som att det är redo att lyfta närsomhelst. -Feed, me more, more tourists!


Bakom, eller bredvid, muséet ligger den metropolitiska katedralen. Hejhej vinkar aposteln Johannes, eller João som han heter här.


Katedralen är lika spejsig inuti som utanpå. Basurt stora betongänglar hänger från taket i nåt som ser ut som alldeles för tunna linor. Brasiliens eget speciella helgon, den svarta madonnan, står i en fin glasburv.


Bakom den besökande jättefjärilen syns de svängda väggarna som undertecknad tyckte var roligast i hela kyrkan. Om du står vid fjärilen, och placerar en kompis borta vid dem i bakgrunden på bilden, lägger kinden på den släta stenen och pratar så hör man varandra hur bra som helst!
Det var dagens rapport, over and out.