dagens dagdröm

Vissa dagar lär en sig jättemycket. De dagarna genererar sjuuukt mycket anteckningar i mitt gröna kaninblock. Oj vad roligt det är att renskriva anteckningar. Not. Så jag plumsar runt på bloggar istället och fnissar lite tyst inombords över att jag nästa vecka ska få åka till Salvador, Bahia. Capoeirans, Candombléns, sambans och den afrobrasilianska kulturens stenklädda och färglagda huvudstad. Tillbaka till nordöstra Brasilien, till värme, stränder, liv och den sjungande dialekten som gör portugisiskan så svår att förstå men vacker att lyssna på.

Medans jag väntar fortsätter jag att knattra in kladdiga krumelurer till vackert korrekt svenska på min dator, far iväg hit och dit på sista-minuten-hittade besök och sover i ny säng/golvmadrass varje vecka. Jag älskar, och frustreras, över den lösa strukturen på fältstudiet. Knappt några intervjuer är intervjuer med satt tid och plats. De är samtal och frågor i baksätet av en bil, under ett paraply i ösregn, vid frukostens kritvita bröd...

Och så sprider jag min musikaliska gåva till världen. Att blåsa på strå så där så att det tjuter alldeles ljuvligt tycks helt oupptäckt utanför sveriges barnaskara, så jag sprider med glädje detta oljud till resten av planeten. Värsta partytricket. Här är min första elev som efter ett antal tappra försök lyckades få fram det sköna skriket ur strået.