lite marknad

Fick erbjudande om en jätteflashback till högstadiet och gick med gul sjal och grå vårskor in i den. Väntade mig märkliga känslor och gratis chipsprovsmakning, men fick inget av dem och kände mig ganska glad över det. Fick däremot se påsklämmor och soppåsar på extrapris, lotion som luktade parfym och inte alls så mycket oliv som den hävdade, gula frityrmoln (kanske inbillade) runt munkvagnarna, tunnbrödschips och renkorv och älgolycka-bil (tyvärr inte bredvid varandra. Det hade varit hysteriskt roligt). Det var Örnexpo och jag fick köpa två nystan alpacka för 50 kronor (kostar vanligtvis 48kr styck) för att det "är så roligt när unga stickar och för traditionen vidare". Och kanske för att det var Örnexpos sista dag. Jag fick en tvål på köpet. Den luktar lavendel och är hjärtformad. Av garnet tänkte jag göra torgvantar med lite spetsstickning i.


Igår gjorde jag klart Emmas fantastiska vantar. En liten tjuvkik.

-aha, jag visste det!

Barn talar sanning. Min åldersnoja upptas igen, dubbel fart.

Lekplats, Malmö
En grupp av dagisbarn är i parken och leker. En av dagisfröknarna hjälper en flicka ~5 att knyta skorna.
Flickan: Jag fyller sex år i augusti!
Dagisfröken: Jag fyller också år i augusti.
Flickan: Hur många år blir du då?
Dagisfröken: Då fyller jag 24.
Flickan: 24?! Då är du gammal ju! (Hon klappar fröken på armen och ser sedan allvarlig ut) Vet du om att du snart ska dö?

Från tjuvlyssnat.se

pixisar

Gosh.
När jag blir stor ska jag också bli gatukonstnär.
Och så ska jag rädda världen och sticka ett bilfodral också.

hemma

Hemma-hemma-hemma-hemma! Om än inte hela vägen till umeå så i alla fall till föräldrar, syskon och hårbollar. Det känns så skönt, rätt, vackert och harmoniskt. Praktiken är avslutad, lugn och självförtroende införskaffat och paniken inför kommande studiemängder ska hållas på avständ ännu ett litet tag. Snart är Emmas fantastiska vantar färdiga också, efter sju sorger och tio val-kval. Hoppas de passar både arm och smak. Och så har finaste halsbandshängena från madison på etsy kommit fram. Och äppelkaka har ätits med behag och glass. Snart ska det duschas och krypas ned i nytvättade lakan. Det, mina vänner, är vardagslyx.

sen jag kom till brunflo

har jag
-nött hål på två par strumpbyxor (eller egentligen så var ett par gula knästrumpor)
-fått skavsår av vårskorna
-druckit litervis med te
-ätit en massa rättvis choklad
-gosattackerats av två katter
-kiknat av skratt när praktikvännen försökte få galna goskatten att lämna mitt knä, -genom att intensivt blåsa katten i anus
-snart stickat en monsterlång emmavante
-gått många steg på vårmjuk mark
-misströstat över sabbatsåret
-druckit vin med praktikkompisen mitt i veckan och känt mig dekadent
-fallit för grupptrycket och gått med på fejan
-fallit för grupptrycket och börjat kalla facebook för fejan
-lärt mig att vitkål är gott till nästan allt
-skrikit in våren på ett fegt hoppas-ingen-hör-mig-nu-sätt
-myst över mängden snö som försvunnit på ingen tid alls
-läst ut den halvdåliga romanen som kändes lyx att läsa eftersom den inte på något sätt gick att relatera till kurslitteratur
-ignorerat min andra kurs
-ignorerat hur ont det kommer att göra när jag kommer tillbaka från praktiken och måste ta tag i min försummade kurs
-solat framför väggen och sagt att "nej, nu är det för varmt!"
-ångrat mig för att jag sa att det var för varmt
-fått en fräknefarm på näsan
-jobbat med praktiken och inte alls varit så ledig som det här låter
-längtat till sommaren...

längtan efter nåt

Så mycket verklighet.
Och det är fjäll och vår och vattendropp och lera på baksidan av mina slitna fejkconverse som läcker bara nästan och en alltmer svårignorerad längtan efter något. Dagarna är intervjuer, barngrupper, hembesök, planeringar, promenader, te, stickning och funderingar över livet i Brunflo och tanten på bussen som vi pratade te och mma ramotswe med. Östersund hade fredag och glass och en fin kofta som var den sista på ställningen och jag fick ett kakpoäng av mig själv för att jag kunde prova koftan framför en av de offentliga speglarna och inte köa mig in i ett provrum.
Och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen för jag brukar alltid trivas vart jag än hamnar, men nu längtar jag bort men inte hem och inte ens vidare och jag vet inte riktigt vart, bara nånstans. Det kanske är våren som jag inte har skrikit in.

rapport från verkligheten

På plats i verkligheten. Or, as we know it, Brunflo.
Det är snö här. Mycket. Och folk (inte så mycket). Och hästar. Och loppisar. Och boende with a wiew. Jag skulle vilja bo så här; vid berg, vatten och ensamhet. Fast liksom i stan.
Jag äger nu en fin blommig kastrull, en fin och blå blommig burk att ha te i, en blå väckarklocka som tickar som en bomb, en pringelsradio för tio kronor och ett gäng entrådiga ullnystan i rött, brunt, ljusgrönt, ljusgult och beige. Dem fick jag på köpet. Det är bra med loppis.

verkligheten väntar

*gäsp* tidigt tidigt och snö snö och is och inte alls någon mjuk jord längre. Och som tur är inga killar i rabatten heller (hädanefter tillåtna endast om de tänker sjunga serenader för mig). Jag tror att jag såg rabattkillen i min trappuppgång igår, kände igen hans jacka (denna gång förhoppningsvis kräkfri) och oskyldiga frisyr. Och det var liksom som ett svar och en valium till min oro för att det inte gått bra. Han lever. Han kan till och med gå i trappor.

Idag är det stora grammatiktentan. Upp med handen alla ni som inte alls pluggat så mycket som er hjärna kunde räkna ut att ni borde ha gjort, jag: *vissel vissel, dumdidumdidum*. Men det gör inget, denna gång orkar jag inte bry mig. Jag tror att det är ett friskhetstecken att kunna låta bli att kontrollmaniskt plugga som en galning och sedan hoppas som en idiot på att det ska bli bra. Denna gång har jag ägnat mig åt fikor med vänner och aktivt trängt ut all eventuell oro. Idiot-hopp-biten kvarstår dock. Efter denna tenta, som kommer gå bra långt utöver vad jag förtjänat *vissel vissel, dumdidumdidum* så åker halva mitt rum och jag ut på praktik. Det känns bra. Få lämna stan och allt här och vara i den där verkligheten som aldrig brukar antas befinna sig på skolor. Därborta i den beryktade verkligheten ska jag befinna mig till i början på maj. Kanske blir det tyst här på bloggen, kanske kommer det rapporter och bilder från den mytomspunna real world. Sicket äventyr.

Med mig har jag mina snuttefiltar:
thermal förståss, som nu börjar bli riktigt stor och är en bra bit större än på bilden, har precis gjort upp första 100gramsnystanet.


Ett nytt projekt på ett nystan kidsilk haxe som blev över från en kirisjal. exklusivt restgarn. Ska bli en wisp med knappar tänkte jag.


Och så får vantpaketet följa med också i nån sorts förhoppning att det ska bli klart nån gång.


Nu måste jag fejkplugga det sista till tentan. Allt gott!