kycklingben

Och priset till bästa stickblogg-dedikerad-till-märkligaste-och-smalaste-ämnet-jag-sett-och-skrattat-åt går till *damdamdamdamdamdam* chicken legs! Bloggen handlar om, och enbart om, ett par stickade kycklingben som var så roliga att de inte alls ville sys fast på sin kyckling och nu lever sitt eget lilla liv.

nope, jag gör inte alls konstiga saker istället för att tentaplugga.
inte jag inte.

kvällsvandringshaiku

Isen smälter nu

börjar minnas det vi glömt

att jorden är mjuk

samariern

I rabatten bland vinterövergivna cyklar låg en kille på rygg och ropade ut till alla som gick förbi –”..hallå..?”.

Det var söndag förmiddag och dimmigt ljus och småkallt och saker att göra, så ”orka” tänkte folk och lät bli att höra och titta och fortsatte till café och god kaka och vem som hånglade med vem igår. ”Era jävlar”, tänkte jag som egentligen aldrig svär, ”det kunde ju för fan ha varit ni” och gick fram och frågade hur han mådde egentligen. Han sa ”inte bra, inte bra alls faktiskt” och försökte resa sig genom att häva sig upp i buskarnas grenar som bara ville gå av.
Han hade kräk på jackan och salivtrådar mellan hakan och kragen och var blöt på ryggen efter att ha legat bland cyklarna i tösnön. Han snavade och föll tillbaka över en cykel och berättade när jag undrade vad han fått i sig att ”absint, det är inte bra”, och jag höll med och försökte hjälpa utan att komma så nära kräk och saliv. Jag tog tag i hans ärm, som var det renaste jag såg, och bogserade hans vingliga ben sakta hemåt. Han bodde bara två hus från där jag hittade honom, men han hittade inte hem.

Och jag kände mig varken särskilt helgonlik eller lycklig över min goda gärning.
Men man kan ju för fan inte bara gå förbi.

stora tjocka kuvert

Mitt i tentaångesten låg det ett paket på posten och väntade på någonstans att ta vägen. Jag adopterade det och tog hem det till mig.

Tack snälla hemlis!
Där fanns hjärtformade stämplar, ett vykort, en pocketbok, polkagrisskorpor (verkar hur gott som helst! polkagrisar är gott nästan i allt) och ett så vackert vackert garn. Denna gång blev det verkligen mitt i prick hemliga vän! Det är silvergrått och tunt och hur mjukt som helst. Aj lööv it. Det kommer från Stäkets hantverk och design och är handfärgad merino/silke, 700m och 50 g. Måste snart komma på vad jag vill göra av det, men en sak är klar -det står sjal skrivet i fibrerna. Kanske blir det en sån här?

bildligt

Ungefär så här bra känns det att det är
monster-grammatiktenta om sex dagar.

när verkligheten goes stickning

Mwoahahaha, det här är bara för bra för att vara verkligt. Någon har stickat hur min hjärna ser ut just nu. Blek. Luddig. Med stora hål.



Och det här, är bara för äckligt för att vara sant. Men lätt fascinerande ändå. Det är som min vän antyder; jag har någon form av obsession med sånt här. Och jag vill inte ha hjälp att ta mig ur det heller. Dessutom var det ett tag sedan det var äckliga grejer på bloggen. Så, varsågoda -se och njut. Se det som nån sorts bakvänd inspiration.

freudianska känslor

"Snart är det fredag!" höll jag på att skriva.
Sen kom jag på att det bara är onsdag. Förmiddag.

Aj.

på gång

Oooohh, det är något nytt på gång och jag är försiktigt överförtjust. Det är stort, mjukt, blått -och kommer nog att vara färdigt lagom till att jag tar examen. Om så där tre-fyra år.
Det är såklart thermal, och det känns bra över alla förväntningar att sticka en tröja igen. Min första och hittills enda egenstickade tröja var ingen übersuccé, och det tog liksom bort all entusiasm inför att sticka stora och tidskrävande saker utan att kunna byta storlek. Men allt detta är nu insvept i glömskans täta dimmor och jag slänger mig med huvudet före in i detta nya projekt. Garnet är perfekt färg (inte alls den märkliga knallblå variant som fotot hävdar utan mycket mer, ja, petrolfärgad...) och riktigt skönt i känslan, mönstret är hittills en piece of kaka och jag förtränger aktivt alla beslut det kommer tvinga mig att ta längre fram, och skapelsen växer sakta men säkert.
Jag tror att det kanske är möjligt att bli hooked on att sticka tröjor och koftor, titta in vackra Coraline jag hitade hos Ysolda (som förövrigt gör ofantligt snygga saker). Det får bli den nästa gång.