färglav

Mina allra bästa vantar har överlevt vårar, höstar och vintrar av cyklande, bärande och vardagsvärmande. Det vita garnet var inte längre vitt, en tumme hade redan stickats om och den andra blivit mer hål än tumme, garnet var tunt på sina ställen och en sista-minuten-dålig-planering ledde till dödsstöten för vantarna när de fick vara skidvantar i Åre. Dags att sticka nya.

Jag blir alltmer, ja, man skulle kunna säga konservativ. Eller medveten om vad jag tycker om. Och jag tyckte verkligen om de vantarna. Under påskens resor med buss och tåg och filmer bland katter och familj blev ett nytt par till. Med favoritvantarna som mönster stickade jag ett par nästan precis likadana. Några små förbättringar längs vägen, men annars med samma lettiska fläta, mönster och mjukt rundade avslut.

Jag plockade fram garnet jag färgade med färglav fördrygt ett år sedan, premiär för att sticka med det! I härva ser det rostrött ut, men tillsammans med det vita garnet blir det ännu rostigare och får en nästan kolaaktig färg. Jag tycker om de svaga skiftningarna som inte liknar melering, utan bara som att garnet lever och andas lätt.

Garn: Vitt Kampes tvåtrådigt, och samma garn infärgat med färglav
Stickor: nr 2½
Mönster: Eget

Jag lät bli att blocka vantarna, tycker inte att det behövs vid ett så jämnt mönster. Men jag vände dem ut och in och tog sedan en vanlig hårborste och ruggade upp insidan av vantarna. Mjukt och tätt!