ett envist ufo

En gång för länge sedan, kanske var det hundra år sedan, kanske var det två, stickade jag nästan klart min Sergeltröja. Men den vart liksom... inte helt hundra. Skum passform, bylsade över ryggen, och så kunde jag inte bestämma mig för hur jag skulle göra halsringningen.

Jag gömde den, tog fram och tittade på den med längtan och obeslutsamhet då och då, men utan att kunna uppbåda viljan att göra något åt den. Men nu känner jag att det är dags!

Efter senhöstens/tidigvinterns stickande av småprojekt som (fortfarande obloggade) sockar och mössor längtar jag efter ett större projekt igen. Och så tycker jag fortfarande att den där tröjan är så himla fin att jag vill ha den klar. En tunnare ulltröja att varva med min(a) isländska med vore dessutom topp.

Så nu har jag provat, funderat, skrivit upp siffror och mått och är alldeles snart i färd att repa upp hela tröjan och sticka om den från början. Kanske sparar jag ärmarna och bara stickar dem lite längre, jag får se. Det här med stickfasthet har ju en viss tendens att skifta lite över åren. Håll tummarna för en gör-om-gör-rätt-succé!