lördag, september 21, 2013

pipisar

Äntligen verkstad, som jag har saknat den under sensommaren. Att få plocka fram leran och få tillbaka känslan i händerna, armarna, fingrarna. Just det, det var ju såhär den här modellen kändes. Idag blev det några kopp-ämnen som ska hänklas imorgon, men inga bilder eftersom kameran visst hade slut på batteri.

Men innan sensommaren kom med alla sina resor hann jag dreja ett gäng små och stora skålar med pip som nu är färdigglaserade och bända! Yay! Denna omgångs pipar är lite mindre än de förra, men så är det ju mellan syskon -de är lika fast lite egna också. Du hittar dem förstås i lilla butiken och skulle du vilja adoptera hem några är det bara att mejla!

2 kommentarer:

Elin sa...

Hej! Det är verkligen inspirerande att se en hobby keramiker som är så himla duktig på att dreja! Hur länge har du hållit på och hur lång tid tyckte det att det tog innan du behärskade drejskivan och allt vad det innebär? Kramar // Elin

maria carlander sa...

Hej Elin, och tack!
Jag började med lite kvällskurser på studieförbund, gick på dem ca 1 år och sen en sommarkurs på två veckor. Sen dess har jag hyrt in mig i en verkstad i ett år. Det går olika fort för alla och det finns massor jag inte behärskar ännu -det mesta faktiskt :). Men jag tycker väl att det egentligen är först nu jag an känna lite större kontroll, så det är två år då i just mitt fall!