Jag tvingar mig till en sista trög arbetsdag innan helgen kommer, fast tankarna är mest på gårdagens keramikpass där jag drejade som en galning på Kavaletten i Aspudden, Stockholm. Jag har anmält mig till deras rakubränning senare i oktober och då ingick två pass i deras drop-in-verkstad för att tillverka grejerna som sen ska brännas i denna spännande teknik som jag ser fram emot jättemycket.
Det var lite tufft att känna hur mycket jag faktiskt har utvecklats sen jag först testade att dreja för 1½ år sedan. Jag brukar inte hålla så stor koll på tiden sen jag började gå till en verkstad, utan funderar och filosoferar och håller på i min egen takt. Men den här gången blev det som ett litet test, nu när jag visste vad jag ville göra och hur kort tid jag hade på mig. Efter att ha gjort iordning alla klösar, lerklumpar, så drejade jag på 100 minuter 10 olika saker och lyfte av och bar bort dem. Det är inte precis proffshastighet och det var ganska små saker, men jag ger mig själv en rejäl klapp på axeln ändå. Jag är lite stolt.
Vad är du stolt över hos dig själv, vad ser du för skillnader från när du började med något?
4 kommentarer:
Hej, är en sån där bloggläsare som "aldrig" kommenterar, men din blogg gör mig alltid glad!
Som den garnnörd jag är så får jag nog säga att det största är hur man plötsligt kan förstå ett material, dess egenskaper och hur det kommer att bete sig i sin färdiga (i mitt fall stickade) form. Och förmågan att läsa diagram och stickningen! Inte hade jag trott att jag skulle sitta och sticka eller virka på språk jag inte kan!
Gillar verkligen den keramik du visat tidigare, så skall bli kul att se rakuresultatet längre fram!
/Charlotte
När vi hade sipday så hade jag med mig mitt allra första garn.
Det var alldeles otroligt mycket snodd i det, nästan tvärrandigt.
Jag har givit mig på screentryck på papper och börjat sälja vykort och sånt. När jag började för ett par månader låg min misslyckandehalt på ungefär 60% och många tryck blev usla. Nu har jag blivit betydligt mer skillad och lärt mig massor om material och verktyg och hur de fungerar tillsammans. Somliga tryck blir fortfarande inte bra men halten lyckade har fått ett rejält uppsving. Jag lär mig nya saker hela tiden och det är jag nog stoltare över än själva trycken.
Raku är en väldigt rolig teknik!
Det är ju det som är det spännande med att lära sig något nytt, man märker inte förrän man blir bättre förrän man går i tillfälligt retrospektiv och jämför och blickar tillbaka. När jag började sticka igen på allvar 2007 gjorde jag många sådana aha-upplevelser, även fast jag kunnat sticka sedan jag var riktigt liten.
Det är kul att följa dina keramikutflykter för övrigt, likväl som din finafina stickning. Du har öga för enkla och snygga detaljer!
Skicka en kommentar