form och yta

För mig hör form och teknik helt nära samman, inte alla ytor passar med alla former, inte alla material till alla föremål. Ibland kan det bli snyggt och ögonöppnande att använda "fel" material till något, eller täcka in något med ett material som krockar med formen. Som sneakers i trä eller instickade stridsvagnar.

Jag funderade över vilka former och föremål som skulle bli fina till raku, bildgooglade raku i alla möjliga varianter och såg mycket som jag gillade och ännu mer som jag inte gillade. Det är lite tabu inom hantverk att tala om någon annans verk som något annat än fint och snyggt, men egentligen handlar det väl bara om personligt tycke och smak -även om man kan tycka en del saker är väl ändå objektivt förjävliga...

Men det är rätt intressant att fundera över varför vissa saker för en framstår som höjden av design och stil, medans andra upplevs som höjden av det motsatta. Vilka ideer vi har bakom ett hantverks uttryck, stil och syfte, och hur det paras med personlig smak och preferenser.

För mig handlar raku om rena former och enkel design. Tekniken är enkel och nästan lite våldsam med hur man chockar keramiken genom att ta ut den glödhet och sedan låter den brinna. Utan att bli alldeles för poetisk och hippie så känns det som en process där naturen är i centrum. Det är lera, mineral och eld. Och när jag funderar över vilka former som passar för det kommer jag att tänka på en av naturens vackraste, starkaste och sköraste former, ägget.

Och jösses vad roligt det var att dreja ägg! De känns nästan lite hemliga, med sitt massiva yttre och sitt tomma ihåliga inre. Nu håller jag alla tummar för att de överlever rakubränningen. Och om inte så kanske det blir vackra skärvor.