det som blir kvar

Lönnlöven har snart brunnit ut och det liggor drivor av gula fallna löv nedanför varje träd.

På jobbkonferensen jag var på nyss pratade jag med en man som hade satt fast ett litet gult björklöv med en säkerhetsnål på sin tröja. Han sa att han varje höst sedan sjuttiotalet gjort precis detsamma. Varje morgon går han ut, tar upp ett björklöv som fallit till marken, och bär det sen på sina kläder som en påminnelse om att släppa taget, falla.

Jag låter blicken vandra från löven som fortfarande skiftar i trädgrenarna och från dem som färgar marken gul och tittar på det som blir kvar. På stammar och bark, på det som är trädens essens, det som blir tydligt när löven fallit av. Och jag ser att färgen och skiftningarna, skönheten, finns där också, fast lugnare, långsammare och subtilare.

Såg du vem som gömde sig i en av bilderna?