lördag, september 15, 2012

förändringsförväntan

Jag tycker om den här tiden på året. Den tidiga hösten när luften är krispig i halsen, färgerna börjar glöda och naturen brinner långsamt och ohejdbart. Jag tycker om den här tiden, nästan lika mycket som jag tycker om det som kan kallas senvåren eller försommaren då allt är nyfött, växande, storslaget ungt och lovandes framtid.

De är båda tider som är mittemellan, hösten och försommaren, de är både och, varken eller, förväntan och förändring. Världen klädd i sina vackraste kläder, själen både lugn och full av kolsyra. Känslan av att ha, vilja ha mer, få det att stanna fastän det snabbt rinner genom fingrarna. Känslan av att inte äga utan bara få som gåva.


Det här blir min sista höst på den arbetsplats jag har nu.
Jag har sagt upp mig.
Och fastän jag aldrig började på det här jobbet med tanken på att det skulle vara för evigt så känns det ändå stort och nästan dramatiskt. Kanske för att jag insett att jag både kan och måste välja vilket liv jag vill ha, och att alla vägar kommer att vara utmanande och bitvis tunga, men att det också finns val som kommer vara rätta och fantastiska. Och det är nog inget enkelt val jag har gjort.

Men jag har nog aldrig velat ha det enkelt.

Jag har valt att börja läsa till lärare, ämneslärare för gymnasiet. Och en tuffare verklighet att komma ut i vet jag inte om det finns, med kriser staplade på varandra, tung arbetsbelastning, röriga beslutshierarkier och många tävlande viljor, dokument och bestämmelser. Kanske är det lika tungt på många andra ställen, jag vet inte. Jag nojjar över tusen och en saker, från om det här verkligen är det jag ska göra, om jag kommer klara stressen och arbetsbördan, till om jag kommer ha schyssta kursare.

Men jag väljer det. För att det känns rätt. För att jag tror att jag skulle kunna bli en bra lärare. Och för att jag tror att det också kan leda mig till andra saker som känns rätt, som att jobba på folkhögskola, jobba med kulturmöten och konflikthantering och pedagogik, kanske skriva material. Vi får se. Helt klart känns det som en spännande och utmanande och givande väg, och en som jag kan stå för helt igenom. Därför väljer jag också att skriva det här, efter att sedan bloggens start varit hemlig med vad jag tidigare pluggat och jobbat med.

Men den här gången hoppas jag att ni vill följa med till och från, från början. 

8 kommentarer:

Ullfull sa...

Låter som ett genomtänkt och bra val! Har haft tankar på läraryrket själv och för elever på högstadiet/gymnasiet så det ska bli kul att följa dig! Lycka till!

Saras pyssel sa...

Vilket stort & spännande steg! Jag ser fram emot att följa dig på vägen & höra hur det går & känns! Lycka till!

Varkenocheller sa...

Du kommer att bli en utmärkt lärare. Jag hoppas att vi blir kollegor :)

Linda sa...

Så roligt! Det är kul att vara lärare. Och ja, det är jobbigt ibland, men mest bara grymt roligt och givande. :) Stort lycka till med studierna!

Cecilia N sa...

Spännande!
Undrar jag vad du mer ska ha för ämne?

Anonym sa...

Önskar dig all lycka med ditt nya val. Att gå vidare när det inte känns rätt, att våga avsluta det man gjort förut (och kanske även trott var det rätta) och sedan välja något nytt får en att växa enormt. Det låter så klyschigt men är så sant. Jag har gjort ett stort läskigt hopp nu de senaste månaderna och det är det bästa jag har gjort.
/TokTova

Clara sa...

Lycka till! Jag tror du kommer passa utmärkt som lärare, det känns så på bloggen (fast jag ju aldrig träffat dig i verkligenheten).

Dödergök sa...

Å vad glad jag blev när jag läste det här. Det behövs människor som du i skolvärlden. Det måste finnas jordnära människoälskande livsnjutar-personer med visioner om en bättre värld. Jag kvävs snart av alla trångsynta "fram-för -hårdare-tag"-ivrare på mitt jobb. Lycka till med studierna!