De första vantarna jag improviserat. De består av rester av alpackagarn och var slinkiga som tusan att sticka, men ränderna höjde rolighetsnivån avsevärt. Jag delade upp garnet i två lika stora (tunga) högar av varje färg, stickade mudden så långt det blå garnet räckte och började sedan randa handen med grått och grönt, tummen har nån sorts improviserad tumkil. De är tunna, mjuka och varma, så de funkar fint som höstvantar. Och jag gillar verkligen färgerna tillsammans.
10 kommentarer:
Åh så tjusiga! Jag har precis virkat vantar i alpacka, man kan ju tänka sig att det skulle vara mjukt och skönt, men jag tycker att de kliar... Kanske bara är jag som är konstig..
Jättesnygga!
Vilken snygg färkombination! Hade nog inte kommit på det själv, men nu blev jag inspirerad! :-)
Superjättetok-fina.
Precis sånt som jag älskar. Stilrent och busigt. I love!
Det är bra att påminnas om att det enklaste oftast är det finaste. Både benvärmare och vantar är jättefina, jag blir inspirerad att själv börja ett litet restgarnsprojekt.
Så himla du! Fina!
Fargene var veldig fine sammen! Litt overraskende kombinasjon, men veldig vellykket!
Så lekre farger! Glade høstvotter!
Underbara vantar!
Dessa tror jag att jag ska plocka lite inspiration ifrån inför att jag ska sticka ett par vantar till barnen!
Tack alla, vad roligt att ni gillar färgerna!
jag hade nog inte heller satt ihop dem spontant, men när man tager vad man haver så bli det ibland bättre än man först trodde. :D
Skicka en kommentar