läget

Helt färdig kandidatuppsats (yey) sötar helgen. Ger plats åt förberedelse inför otrevlig hemtenta heeela nästa vecka och dessutom portugisiskaprov på torsdag. För att mitt förvirrade jag tyckte att det i början av terminen lät som en bra idé att lägga till en extra kurs i portugisiska på 50% förutom min D-kurs och C-uppsats i min riktiga utbildning. Kan säga att idén inte låter lika klockren på den här sidan av terminen, men det är bara att gört.
Så, well. Jag finns fortfarande även om jag inte syns på bloggen. Det är helt enkelt för lite liv i min tid, eller för lite tid i mitt liv. Den långa vårgröna schalen får möta blockningen senare, och tills dess bara hänga på min hylla och tävla med björklöven utanför fönstret.

flyttider

hejdå jonas-i-nattskjorta, vi kommer att sakna dig i sputnik.

långhelg

balkong.

veckans pysselgäst

..äääär Jonas!
Pysslar gärna med: små små plastgubbar, tunna penslar och små små burkar färg.
Kräver: bassurt mycket tålamod
Resultat: Arméerna har tagit över vardagsrumsbordet.

färgsockar

Det här är en bra dag.
Uppsatsen är inskickad, komplett med sammanfattning och efterord och tack (å så vill jag tacka mamma, å pappa, å min förskolefröken, å...), vilket firades med fika och klapp på axeln. Hopp har börjat flöda in i mitt liv i takt med att dagarna och kapitlen tickat förbi, jag kommer banne mig att klara den här terminen!

När hoppet tilltar och uppsatsångesten avtar så kommer lusten till färg och skönhet tillbaka och det föddes ett par restgarnssockar till. Men den här gången sprakar och lyser de...

motreaktion

Jag räknar inte mindre än 50 timmar uppsatsarbete denna vecka och börjar förstå vännen e's ord om att hon aldrig någonsin ska skriva uppsats efter att ha sett mig den här terminen. Men belöningskänslan börjar komma som ett stilla rus när jag ser den lunta papper som jag producerat, varje ord har jag knattrat in för att skapa den där långa sammanhängande texten. Som att se varje maska i en tröja och veta att det som bara var en lång tråd har snurrats ihop till något som är mer än vad det började som.

När fritid bara är likamed extra studietid blir det kreativa arbetet begränsat till det skriftliga, och stickningarna ligger och vilar i korgen. Den gröna vårsjalen får följa med på långa uppsatsseminarier och där bli ett varv eller två större, men det tycks ändå vara lika mycket garn på nystanet kvar ändå. En kväll fick jag dock ett infall när jag kikade i min lilla restgarnsburk (en stor mängd udda snuttar från mormors och mammas acryliga förråd) och fick sockbehov. Inget krångligt, ingen snyggt, inget avancerat, bara något som skulle bli riktigt.. fult.


De här sockarna kan mycket väl vara det absolut fulaste jag har åstadkommit med garn och pinnar. Och kanske just därför gillar jag dem på ett lite trotsigt sätt. Som nån sorts reaktion på all den prestation(-sångest) det ligger i att skriva en uppsats. Få göra något riktigt dåligt, riktigt under ens förmåga, bara för att slippa alla tankar på att göra om, tajta till, göra bättre. Och sen ta ett mediokert kort på det. Så jag trotsar min innre perfektionist och visar upp det också för världen, eller i alla fall de delar som råkar passera min blogg.
Enjoy och släpp in fulheten!

en ångestfri kväll

I Umeå gjorde i förrgår björkarna äntligen slag i saken och petade fram de små ljusgröna ur knopparna. På mitt rum dör sakta fikusen uttorkningsdöden i solvärmen, rummet stoltserar tjugosex grader och varje kväll går jag och lägger mig i vetskapen om att -attans! nu glömde jag vattna blommorna igen. Det kompenseras av glädjen över att min omvärld nu snabbt går från brungrå till ljusgrön.

Allt detta matchas och överträffas av universums roligaste syjunta som inträffade igårkväll i detta kollektiv (det stickades inte en maska, men fikades ogenerat mycket socker och drogs ordvitsar och andra hutlöst roliga skämt tills det rådde gemensam andnöd och skrattkalas), samt den helt obeskrivligt sköna känsla (-va, nej, är det sant!?) som drabbade mig klockan tjugo över fem idag när jag upptäckte att jag faktiskt skrivit allt utom sammanfattningen på min kandidatuppsats.
Jämarns vad bra jag är.

och vad händer här då?

en kväll

freeeeeeeeeeedag

Jag har sand i hårbotten, sommarkänsla. Uppsatsen har växt med icke mindre än FEMTON sidor denna vecka och jag pyser stolt som en höna. Nu post soppa och nybakat bröd väntar en nedsutten gul plyschsoffa, en vårgrön sjal och absolut ingenting som kunde klassas som "intelligent" på tv. Kanske blir det sällskapsspel också innan fredag blir till lördag.
-En skön kväll och helg önskar jag er.

fultisdag

Jag är på roligt humör idag och tänkte göra världen en tjänst genom att sprida lite fulhet. Det var ju ett bra tag sedan jag förgyllde alla bloggläsares liv med stickade gosedjus-mord-scener och garn med ögonglober *nostalgisk suck*. Idag tar vi tag i det som alla tänker men ingen riktigt säger rakt ut: det finns för jä*la mycket fult där ute i stickvärlden. Ibland blir det bara fel, och ingen hade barmhärtigheten nog att skrika NEJ! när skapelsen var i sitt vardande. Så, kvällens ögongodis.

Som kronan på verket: en sovsäcksdräkt. Mmmmysigt.

mycket nu

Mycket grus och sol och tunn jacka och uppsatsskrivande och så andra och tredje kursen också. Garnkorgen står orörd när fokus ligger någon annanstans. Det blir mer ord och funderingar än maskor och mönster. Denna gång har orden ynglat av sig på stora hemsidan och jag ler stolt över att få inleda den nya hörnan på stickamera: titta in och ta med dig några av bokstäverna jag lagt dit...

dagens datum

Det sitter en fyraåring på min säng och sjunger internationalen.
Det är första maj.