en ångestfri kväll

I Umeå gjorde i förrgår björkarna äntligen slag i saken och petade fram de små ljusgröna ur knopparna. På mitt rum dör sakta fikusen uttorkningsdöden i solvärmen, rummet stoltserar tjugosex grader och varje kväll går jag och lägger mig i vetskapen om att -attans! nu glömde jag vattna blommorna igen. Det kompenseras av glädjen över att min omvärld nu snabbt går från brungrå till ljusgrön.

Allt detta matchas och överträffas av universums roligaste syjunta som inträffade igårkväll i detta kollektiv (det stickades inte en maska, men fikades ogenerat mycket socker och drogs ordvitsar och andra hutlöst roliga skämt tills det rådde gemensam andnöd och skrattkalas), samt den helt obeskrivligt sköna känsla (-va, nej, är det sant!?) som drabbade mig klockan tjugo över fem idag när jag upptäckte att jag faktiskt skrivit allt utom sammanfattningen på min kandidatuppsats.
Jämarns vad bra jag är.