kvällsmuddar

Igår fanns en trött kväll efter en lång dag. Jag hade inte alls hunnit allt jag borde, men var alldeles för trött för att göra något åt det klockan snart åtta på kvällen. I brist på hjärndöda projekt, och med en önskan att bara få virka runt runt runt, stack jag ner handen i garnkorgen och fick tag på något så mjukt att det var som en tröst.

Ett litet vårgrönt restnystan silkealpacka med ungefär 35 gram kvar, virknål 4½ och en stund i en alldeles lagomt nedsutten soffa blev en skön kväll med stressen på garnlängds avstånd. Muddarna hade gärna fått vara dubbelt så långa och med tumhål, men nu räckte inte garnet. De må vara korta, men de är det mjukaste och varmaste du kan tänka dig. Och sätter jag dem ovanpå mina favoritmuddar i turkosblå alpacka blir de som mjuka bandage, sitter på rätt plats och bara lyser vårfärg.