torsdag, mars 12, 2009

borde

ta mig ur post-förkylningskoman och knata iväg på capoeiran för att langa sparkar och snyggducka, smyglängta till Brasilien, klappa händer och portugisisksjunga om berimbaus och Bahia. Men idag är dagen före den tiden i månaden, jag har haft 6 timmars föreläsning och seminarium efter en natt med lika många timmars sömn och jag vet att jag skulle stå där på gympagolvet med mina förtvinade muskler och sorgliga hjärna och bara inte förstå och kämpa med frustrationen som ett litet barn. Så jag stannar hemma, säger att jag är bra som kan välja det och tvingar fram en svag liten hostning.
Som för att rättfärdiga lite.

1 kommentar:

Tvärslå sa...

Vila är ibland den bästa medicinen för allt.