varma ben

Rönnbären är rönnbärsröda och några löv har redan gett upp och fallit ned inför hösten (och den som liksom jag har sett monty python lite för många gånger kan tänka på det där självmordsbenägna lövet i en av deras små geniala tecknade snuttar..). Det är för tidigt att ge upp ännu och jag hoppas fortfarande att min katastrofala badstatistik ska bättras på något. Men det är ju inget fel med att rusta upp lite. Åtminstone mina vader ska få en varm inledning på hösten.



Festivalstickningen är avmaskad och klar och resulterade i ett par rejäla benvärmare (och då menar jag rejäla). Strumpstickor nr 4, dubbelt upp av tvåtrådigt ullgarn inköpt på en julmarknad och hederlig resårstickning hela vägen. Den enda happeningen på stickningen var att jag ökade 4x4 maskor allteftersom uppe på vaden, och sedan minskade 2x4 maskor igen ovanför vaden.



Jag ville ha ett par benvärmare som skulle funka både att ha helt raka, som ett par "extraben" under vanliga byxor, och som standard style korviga benvärmare. Och jag tycker att det lyckades rätt bra. Stickningen är så pass tjock att den inte har några problem att hålla sig själv uppe på benet, men är ändå mjuk nog att korva ihop.



Färgen är väl so-so, självrandande garner är som konstaterat inte min grej, men som benvärmare får det funka. Det blev två små nystan över också, kanske att användas som kontrastfärg med enfärgat i ett par vantar. Tja, varma ben är glada ben, och när jag maskat av ett projekt till ska jag börja på mina knappade muddar! Och sen har jag ett helt annat projekt också som även det inbegriper knappar, och det, gott folk, blir spännande...