söndag, december 16, 2007

en busschaufför

En reggaebusschaufför är en man med glatt humör.


Hoppade på bussen hem från stan, och två minuter och ett chaufförsbyte senare var min dag plötsligt vackrare. Hela stans favoritbusschaufför var nämligen den som nu rattade bussen. Med mössan neddragen över öronen vred han upp reggaemusiken på skön mycket-högre-än-vad-andra-chaufförer-brukar-ha-nivå och nynnade glatt med och visslade som en gök hela vägen. Och jag log som ett litet barn de tolv minuterna tills det var dags att stiga av...


Fler än undertecknad har fått ta del av reggaechaufförens sköna stil, på tjuvlyssnat finns det här nedskrivet;
8:an mellan Vasaplan och Universitetssjukhuset, Umeå
Busschaufför ~30 sitter och trummar på biljettautomaten till reggae-musik i väntan på avgångstiden när en äldre dam ~70 kliver på bussen.

Dam: Går den här till sjukhuset?
Chauffören (leende) : Vet inte.
Dam: Eh, när avgår du då?
Chauffören (ännu mera leende): Vet inte.
Dam (kommer av sig, vet inte riktigt vad hon ska säga): Jaha…
Chauffören: Det är lugnt, hoppa på. Allt fixar sig!



Tillbaka till igår. Efter ishottad vinterluft återvände piggheten och kvällen blev fin. Först förfestkalas hos en vän -mottagaren av hemligheten i närbild i förra inlägget. Det bidde ett par muddar som åkte på hans handleder under kvällen, så de blev accepterade... Bild och mönster kommer.
Sedan vidare till klubben och musiken och värmen. Det blev en närstudie i hur mycket värme många människor på liten yta genererar. Slutsatsen blev; -jättejättemycket!

Glesbygdn, som jag aldrig haft nöjet att höra förut, var först upp på scen. Helt klädda i vitt i alltfrån klänningar till långkalsonger (well, that wasn't that pretty...) spelade de reggae och sjöng vackert på inlandsdialekt. Norrlandpatriotism i reggaefodral!
Sedan på den lilla scenen i det varma rummet klev Kultiration på. Och knänas gung-muskler jobbade i 90 minuter till. Fönstren stod öppna och värmen ångade ut som rök ut i minusgraderna. Och öronen njöt av marcus bergs sköna röst.
I mitten av konserten bestämde sig de ansvariga för att det var en bra idé att slänga vatten över den dansande massan för att kyla av alla lite. Jag stod mitt i skottlinjen. Jag vred ur tröjan och fortsatte gunga...

1 kommentar:

Emma Nordung sa...

Men du! Reaggaebusschaffören sparkar ju rumpa anytime!