månaderna

Tiden rullar ut sig själv och livet rusar.

Det har varit månader av mycket, sedan det förra inlägget i maj. Andrummen har fyllts av andning och görande och vila, och inget har blivit över till den gamla vännen bloggen. Loggar in för första gången på nästan ett halvår och upptäcker förvånat att här väntade kommentarer, som oöppnade paket. Bloggen andas stilla trots att jag själv inte höjer och sänker dess bröst.

 

Precis som för många andra har instagram blivit den primära platsen för att dela både process och slutresultat av slöjden, och andra livsögonblick. Jag vet inte om eller när jag hittar hem till bloggen igen, men kände att den förtjänade ett svar, en sammanfattning och en öppning mot något. Kanske vill och behöver jag det långsamma bloggandet, som man inte kan konsumera på samma sätt som ett instagramflöde. Kanske gör jag det inte. Det visar sig.

 

Mycket har hänt under månaderna av mycket, och jag vill samla det här, som en överblick och kanske som ett sätt att se att det nya väntar. Du som kommer hit -välkommen! Du som kommenterar -tack! Och du som undrade om jag kan översätta det jag skriver till franska -eh, nej.

 

 

 

 

 

Livet.

Privat har hela 2016 varit väldigt omvälvande, så fullt av känslor, händelser och förändringar att det inte riktigt fått plats inuti. Ett år som känts tungt -men varit fyllt av så oerhört mycket ljust (också)! Märkligt det där. Jag har tagit examen, rest, varit arbetslös, fått jobb, flyttat, blivit sambo, våndats, växt, glatts, gråtit, hisnat, utmanats, levt. Det har varit ett år där allt förändrats -samtidigt. När det hade varit alldeles nog, alldeles tillräckligt, med en förändring i taget. Det gungade under fötterna, och det har tagit tid för mig att hitta mina sjöben (när jag helst velat att det bara skulle sluta gunga). Jag har inte hittat balansen. Men jag börjar tro att jag kommer göra det.

 

 

Hantverket.

Det har ändå hantverkats en del, sen i maj. Jag har fått ha trä i händerna och under kniven på slöjdkurs i Sätergläntan och Uppsala, och älskat det hårt. Det vill jag fortsätta med. Och jag har stickat, slutfört, och påbörjat. En stor tweedkofta med spetspanel till mig själv, några små tröjor, en mössa, nästan ett par vantar. Köpt garn och tänkt ut projekt. Näst väntar några enkla julklappsstickningar.

 

Nu är det redan sent i november och advent väntar. Själv hoppas jag på ankomsten av ett lugn, som sitter mer i själen än i kalenderns luckor och röda dagar. Tills vi möts igen bloggen; andas stilla vidare.

litet ylle

Här syns hela outfiten ihop!

Det är första gången jag stickat ett helt kit så här, med tanke på att plaggen skulle passa ihop i stil, färg och storlek. Väldigt mysig och rolig grej att göra! Här väntas inga barn, så endera kommer de små plaggen att ges bort till något barn i min närhet, eller sparas till den dag de kommer till användning. Världens bästa mellanprojekt har de varit, det är en särskild känsla att sticka smått och mjukt.

 

rätstickat

 

Mitt första mellanprojekt var en liten rätstickad kofta med spetsmönster. Mönstret har jag fått från dödergök, hon använder det i en fantastiskt fin kofta! Jag har tänkt kopiera den vid tillfälle, tänker att beroende på garn kan den bli en riktigt vardagsfin kofta, eller en tweedigt rejäl höst- och vårkofta. Mönstret gifte sig bra med rätstickningen, och gjorde den lilla koftan roligare att sticka och lite mer arbetad. Tycker att den blev jättefin!

 

Garn: Abuelita merino

Stickor: nr 3½

Mönster: eget, med spetsmönster från dödergök

 

 

Efter mina två walnuss-koftor hade jag en liten snutt gråbeige Abuelita merino kvar, så det fick bli en liten rätstickad triangelsjal. Jag ökade i sidan i början av varje varv (sticka 2m i 1, x2) vilket resulterade i en väldigt utdragen triangel - perfekt! Skulle kunna tänka mig samma modell åt mig själv. I ena snibben gjorde jag ett knapphål, och på den andra sydde jag fast en knapp så att sjalen kan knäppas fram. Bra på en barnsjal tänker jag!

 

Garn: Abuelita merino

Stickor: nr 4

Mönster: enkelt, som beskrivet ovan

 

Visst blev de rätt charmiga ihop?

 

krabbebukser

Jag hade inte trott att det skulle vara så roligt att sticka små barnbraller, men det var det verkligen! Tanken var att sticka ett par i storleken runt 0-3 månader, och anpassade ett (eller två) mönster efter mitt tunnare garn och stickor... trodde jag. De blev mycket större än planerat, mer i storleken 2 år än 2 månader. Men de var så roliga att sticka, och jag hade ju bestämt mig, så det fick bli ett par till.

 

 

Garn: Pickles pure wool, färgen nykvarnet

Stickor: nr 2½ och 3

Mönster: Ett mischmash mellan Pickles Krabbebukser, drops cozy and cute, och min egen idé

 

Det mysigaste med byxorna, förutom att det är extremt gulligt med häng + tajta ben på pyttemänniskor, är den instickade kanten i midjan. Tillfredsställande att göra det i ett med stickningen, och sen det väldigt squishy resultatet.

 

Glad fredag på er!

 

Kulekyse

Kanske världens sötaste mössa!

Efter att jag stickade Alex timmerhuggartröja hade jag drygt två nystan kvar i det fantastiska kastanjebruna garnet från pickles. En liten del av det blev en mössa i storlek pytte.

 

 

Garn: Pickles pure wool, i färgen Nykvernet

Stickor: nr 2½ och 3

Mönster: Kulekyse, av Charlotte Pettersen

 

Efter alla stora projekt, och med stressen i magen, ville jag bara sticka något smått som inte krävde den tankeverksamhet och noggrannhet som ligger i att sticka något åt en själv. Barnkläder är (när min egen möss- och vantlåda är välfylld) mitt bästa mellanprojekt.

 

 

Utöver kulekysen har jag stickat en liten kofta, sjal och två par byxor. Mer om dem i kommande inlägg!

selburoser

Jag såg en tröja på instagram och föll handlöst. Tröjan var stickad av Pinneguri, eller som hon heter på riktigt; Ann Myhre, och har sedan dess kommit ut som ett mönster som går under namnet Vinterstorm. Hon hade stickad den i en fantastisk version med ljus bottenfärg, ljusblå roser/stjärnor med en rostorange strimma och halskant i samma färg. Stjärnmönstret är en version av klassiska selburoser, och jag har ärligen kopierat dem från hennes mönster... Men äras den som äras bör - hennes tröjmönster är väl värt att köpa för den som inte vill uppfinna hjulet själv!

 

 

Till skillnad från min inspirationskälla valde jag att göra en kofta, och för att få en lägre halsringning fram stickade jag en omgång av stjärnorna över nacke och axlar och ökade samtidigt fram över bröstet för att få en mjuk ringning. Lite meckigt, men jag är så sjukt stolt över att jag lyckades göra en (ehum) perfekt halsringning! Det är första gången jag försöker forma halsöppningen själv, på annat sätt än raglan.

 

Det har varit ett riktigt kärleksprojekt från början till slut. Snabbstickad trots att den är helmönstrad (den första helmönstrade tröja jag gjort), i färger som jag älskar. Alla fanns hemma i stickkorgen, men jag behövde beställa mer av det ljusgrå och det helt fantastiskt vackra gråblå garnet från Isager. Trots tunt garn har jag stickat hela på stickor nr 4, i vanliga fall brukar jag ha nr 3 till den här löpmetern. För en som alltid gillat tät stickning är det en trevlig upptäckt att lösare stickning också funkar, och kan kännas helt rätt när det är mönsterstickning som "håller samman" tyget.

 

 

Det är den första vuxenkofta jag steekat, och min första steek på symaskin. Jag fick sedan "glädjen" att klippa i koftan ytterligare en gång när jag märkte att jag stickat kroppen för lång. Så jag klippte helt sonika bort en rad stjärnor i nederkant och stickade på en ny kant. Lånade koftkantsversionen från Siri och tycker att den roströda kanten binder ihop koftan fint och får den att kännas varm.

 

Garn: Ljusgrått entrådigt Kampes, hållet dubbelt, Gråblått Isager Tvinni, hållet dubbelt, tvåtrådigt röstrött Kampes

Stickor: 3½ till kanterna och 4 till kroppen

Mönster: Starkt inspirerat av Pinneguris Vinterstorm, men jag har gjort mönstret efter eget huvud

 

Har en känsla av att den här kommer bli använd mycket och länge!

Siri

Näst ut i baklängesgenomgången av färdiga projekt; Siri! Min lyxstickning som jag började på under julledigheten. Jag gillade verkligen att sticka den!

 

 

Mönstret är välskrivet och väldigt väl uttänkt. Bladmönstret som växer fram och samtidigt formar oket är grymt snyggt i sin enkelhet, även om det ger lite kramp i händerna att sticka det.. Knappkanterna gillar jag också, Linneas modell att ha två knappar nära varandra i halsknäppningen är superfint, och den lilla detaljen att halskanter går "förbi" knappkanten tycker jag om.

 

Koftan har redan använts en massa i vår, min bästa kofta under tunna vårjackan och fin att använda som enda ytterplagg. Shetlandsulden har en fantastiskt gräsgrön färg och jag inbillar mig att det håller på att bli lite mjukare med användning. Det är inte stickigt, mer lite styvt, vilket får strukturmönstret att framträda bra.

 

 

Garn: Shetlandsuld, hållet dubbelt

Stickor: 3½ till knappkant och 4 till koftan

Mönster: Siri, av Clara Linnea

 

Jag skulle verkligen kunna tänka mig att sticka det här mönstret igen, kanske i grått, lite ulligare och mjukare garn för att få en annan känsla. Kanske en storlek större också, för att få en riktig myskofta.

 

Jag kan inte fatta att jag bara stickat tröjor förut, koftor äger ju!

Min Sergel

 

Den här har väntat länge på att fotas och bloggas. Stickades klart för kanske.. 1½... 2..? år sedan och har legat färdig ovanpå stickkorgen sedan dess. Jag älskar både färger och mönster, men passformen är inte perfekt. Oket är lite för tajt trots våldsblockning. Det bästa skulle nog vara att klippa upp den till en kofta -men för stunden får den vara så här. En dag.

 

Garn: Kampes tvåtrådiga (grå och vit), fairtrade-märkt gult garn från Japan

Stickor: nr 3

Mönster: Eget