söndag, maj 24, 2015

till en skäggig person

Eftersom jag själv inte äger ett skägg har jag ingen erfarenhet av skäggvård, men har förstått att för den som är utrustad med ett präktigt (eller inte så präktigt) skägg är skäggolja the shit. Och allt blir ju lite finare när man gör det själv.

Poängen med skäggolja är såvitt jag kan förstå att göra skägget mjukt, blankt och lukta gott, och huden under glad och mjuk (och lukta gott). Inför tillverkningen läste jag på om en massa olika recept, tips och tänk kring olika oljeblandningar och fastnade för några som själva tillverkade och sålde skäggolja och resonerade om olika oljor och blandningar på ett bra sätt, och utifrån deras rekommendationer gjorde jag sedan min egen blandning.

Men det roligaste, och svåraste, var att välja dofterna, de eteriska/essentiella oljorna. Jag besökte en liten Stockholmspärla som var dittills okänd för mig: Stockholms Aether och Essencefabrik. Åh, så svag jag är för den typen av platser som från en annan tid; jätteplåtburkar med hela världens kryddor, stora gamla apotekarflaskor i glas fyllda med doft- och smakessenser. Fick dessutom väldigt fint smakråd (eller doftråd) när jag skulle välja och kombinera olika dofter. Så jag plockade på mig dofter, kompletterade med oljor och droppflaskor från Apoteket och Life (som också har mängder med dofter) och gjorde två olika skäggoljor.



Into the Woods
5 ml mandelolja
30 ml hampfröolja
ca 5 droppar ädelgran
ca 5 droppar cederträ
ca 4 droppar bergamotte

Lavender hills
5 ml mandelolja
30 ml hampfröolja
ca 8 droppar lavendel
ca 4 droppar bergamotte

Jag började med att fylla 30 milliliters mörka glasflaskor (för att doftoljorna bevaras bäst i dem) med mandel- och hampaolja, därefter droppades doftoljorna i. På med kork med inbyggd pipett (för enkel dosering under användningen), skaka, testdofta, på med etikett. Låt stå någon dag. Klart! Efter några dagars användning får den hemgjorda oljan med beröm godkänt, enligt expertpanelen bättre än de testade köpta. Grymt!

fredag, maj 22, 2015

vifflafilt

Garn från Linnea som sakta sakta blir en filt efter hennes mönster.

söndag, maj 10, 2015

hos Linnea

Jag fick ett mejl.

Hej kära stickerskor!
Ni är härmed inbjudna till årets stickhelg...

Hem till Linnea, viffla i bloggsammanhang, till hennes fantastiska hus, släktgård och en av de mysigaste, lugnaste och nördigaste helger jag haft - och min första stickträff! Där fick jag träffa grymma stickerskorna Maria, Siri, Agnieszka (jag ska försöka leta fram instagram-adresserna) och de fantastiska kockarna Ellika och Rebecka. Vi tittade på skatter och lämningar i lador och hus, gick på tur bland vitsippor och nässlor att plocka till soppa, klappade katter, sov under tunga täcken i rum där barn lämnat sommarskatter.



Men mest av allt satt vi på glasverandan (åh vad jag behöver mer glasveranda i mitt liv) där försommarsolen sken in genom mjölkiga fönsterglas och körsbärsträdet blommade utanför. Stickade, pratade mönster, garn, etik, identitet, liv och vardag. Och förseddes med mat, fika och te i en nästan oavbruten ström.

Precis granne med Linnea ligger Solkustens spinneri, och det var så intressant att få se processen från ull till förgarn till garn (och färdigt plagg, men den delen av processen är väl den mest välbekanta). Vackra maskiner och industriromantik.



Jag åker hem lite nördigare och lite gladare och varmare både i själen och kroppen (isländska tuben har fått två ärmar) och med helt sjuka mängder nygammalt garn med mig. Linnea hade entrådigt ullgarn hon ville bli av med, så jag brottades i många timmar med avtuggade ändar och trassel med hjälp av nystmaskin och garnvinda, och skapade ett imponerande berg av nyvindat garn, en blivande filt.

Tack fina Linnea (och ni andra) för en galet fin helg!

fredag, april 24, 2015

tisdag, april 14, 2015

mer plötulopi

Mitt garn har kommit! Åh så bra detta kommer bli. Älskar färgkombinationens mjuka soliga känsla.

lördag, april 11, 2015

färglav


Mina allra bästa vantar har överlevt vårar, höstar och vintrar av cyklande, bärande och vardagsvärmande. Det vita garnet var inte längre vitt, en tumme hade redan stickats om och den andra blivit mer hål än tumme, garnet var tunt på sina ställen och en sista-minuten-dålig-planering ledde till dödsstöten för vantarna när de fick vara skidvantar i Åre. Dags att sticka nya.

Jag blir alltmer, ja, man skulle kunna säga konservativ. Eller medveten om vad jag tycker om. Och jag tyckte verkligen om de vantarna. Under påskens resor med buss och tåg och filmer bland katter och familj blev ett nytt par till. Med favoritvantarna som mönster stickade jag ett par nästan precis likadana. Några små förbättringar längs vägen, men annars med samma lettiska fläta, mönster och mjukt rundade avslut.


Jag plockade fram garnet jag färgade med färglav fördrygt ett år sedan, premiär för att sticka med det! I härva ser det rostrött ut, men tillsammans med det vita garnet blir det ännu rostigare och får en nästan kolaaktig färg. Jag tycker om de svaga skiftningarna som inte liknar melering, utan bara som att garnet lever och andas lätt.

Garn: Vitt Kampes tvåtrådigt, och samma garn infärgat med färglav
Stickor: nr 2½
Mönster: Eget

Jag lät bli att blocka vantarna, tycker inte att det behövs vid ett så jämnt mönster. Men jag vände dem ut och in och tog sedan en vanlig hårborste och ruggade upp insidan av vantarna. Mjukt och tätt!

lördag, april 04, 2015

segervimplar

Blockningen blev awesome!
Jag har äntligen min vimpeltröja!
Riktiga bilder och en massa ord kommer.


Glad påsk, darlings.

torsdag, april 02, 2015

amber

Längtan efter kreativitet och hantverkets rörelser börjar stilla andas under huden igen. Ett mönster att utgå ifrån, förändra, och det mjukaste av garn.