torsdag, februari 04, 2016

minskningar

Vilket skillnad i uttryck olika minskningar ger! La märke till det mer än vanligt under mitt senaste projekt, och det får mig att vilja lägga ännu mer märke till sådana detaljer framöver, i mina och andras projekt. Vara mer medveten i mina val.
 
För en vecka sedan eller så la jag upp till en flerfärgsstickad mössa. Mönstret är taget från Northdale hat av Gudrun Johnston, men jag har faktiskt inte köpt mönstret utan bara tittat på mössan och härmat det enkla fina mönstret. Så när jag kom fram till minskningarna så fick jag uppfinna min egen version. Det passade att göra en 6-faldig minskning (tror att originalet har 8), för att då kunna följa mönstrets vågor och romber.
 
 
Först gjorde jag en "sock-tå"-minskning, som jag gjort på min stjördalsmössa och tycker är grymt fin där. På den här mössan tycker jag däremot att det såg ut som att en sjöstjärna kravlat upp på mössan och dött. Det grova och tredimensionella passade inte alls tycker jag. Repa upp.
 
Sedan provade jag att göra minskningarna enligt sk2togpsso (lyft en maska, sticka ihop två, dra den lyfta maskan över). Och det blev så sjukt mycket bättre! Mindre död sjöstjärna, mer snöstjärna. Attans vad bra det blev tycker jag.
 

torsdag, januari 28, 2016

liten enkel

Innan jul höll jag bara på med en massa små mellanprojekt i väntan på ledigheten och att få börja med Siri. Ett av mellanprojekten blev en liten minikofta i vanlig grå Kampes.
 
 
 Bara enkel raglan uppifrån och ned, med den enda tjusiga detaljen att jag använde knappkanterna från walnuss, för att se hur de funkade på något så litet, och i kampes. Det fungerade bra, om än inte riktigt lika snyggt som i abuelita merino-garnet jag använde till walnuss.
 
Garn: tvåtrådig Kampes
Stickor: nr 3
Mönster: improviserat, passar kanske någon mellan runt 3-9 månader eller så
Knappar: ur den aldrig sinande träknappspåsen jag köpte i Thailand för kanske 10 är sedan.
 

måndag, januari 25, 2016

min egen valnöt

I fredags kväll var det premiär för walnuss och mig. Åh så fin denna kofta är! Jag har aldrig känt mig så just, fin, i något jag stickat.
 
Mjukt mjukt garn stickat tätt och slätt, och så de där detaljerna jag hela tiden kommer tillbaka till; den snyggt konstruerade knappkanten som är den smartaste jag sett (och minnesprövande innan man memorerat alla varianter, varje sida är unik så det är 4 versioner att komma ihåg); knapphålen, vecken vid axlarna och så avmaskningskanterna som jag gjort om femtioelva gånger men ändå tycker att det är värt det. Contiguous-axlarna var intressanta att lära sig, lite pilliga, men grymt snygga, inte minst med vecken som jag är väldigt förtjust i, och faktiskt riktigt bra passform.
 
 
 
Modellen är så nätt och fin, jag som aldrig någonsin har haft "nätt" som ledord för någonting över huvud taget fascineras lite över att något som är stickat, för hand, kan ge den känslan. Insvängningen i midjan är precis lagom för en som inte har så mycket till midja, och den sitter snyggt md sin lite längre front.
 
Garn: Abuelita merino, en entrådig version med 380m/hg som tyvärr utgått ur Pickles sortiment. En vackert skimrande grå-beige som är otroligt mjuk och fyller ut väldigt snyggt. Garnet är generöst att sticka med, både förlåtande mot små skillnader i stickfasthet (syns ingen skillnad mellan aviga och räta varv) och det är drygt - hela koftan väger bara 250g.
Stickor: nr 3½
Knappar: Små svarta matta plastknappar från Ohlssons, himla nöjd med dem.
 
 
Mönster: Walnuss av Ankestrick. Mitt första onlineköpta mönster, och så himla bra. Det är ett välarbetat mönster, inget lämnas åt slumpen - står det att man ska plocka upp, minska, lägga upp etc så står det precis med vilken metod du ska göra det, och det uppskattar jag. Lärorikt. Sen är mönstret rätt meckigt att följa, som jag nämnt tidigare är det en stark rekommendation att göra en egen varv-för-varv-lista så att man inte missar några minskningar, ökningar, knapphål, veck eller annat som sker om vartannat.
 
Trots att jag stickat två exakt likadana koftor enligt det här mönstret, samtidigt, i samma garn (....) skulle jag gärna sticka igen efter mönstret. I annat garn, och kanske med några andra modifieringar, skulle det kunna bli ett helt annat uttryck. Men jag får nog vila från det ett tag först..
 
Ändringar: Eftersom min stickfasthet var helt off stickade jag enligt storlek xl, och fick en kofta i ungefär medium tror jag (efter rätt bestämd blockning). På grund av ändrad stickfasthet räknade jag om placeringar av ökningar och veck etc. Jag stickade både kroppen och ärmarna längre än enligt mönstret, och så skippade jag vecken på ärmarna, så de är bara släta - ett beslut jag är nöjd med.
 
 
Min allra första kofta, och oron för att den skulle bli för liten, för fel, inte min stil, har kommit på skam. Fy attan vad mycket jag tycker om den! Det är svårt att fota utan assistans, och svårt att se passformen på snett-ovanifrån-selfies, så jag tog hallspegeln till hjälp. Såhär fina var vi inför utgången i fredags. Pretty damn awesome

söndag, januari 24, 2016

helgen

I fredags var walnuss och jag fina på stan, och Siri fick igår sina knappar. Jag känner mig rik med mina två nya koftor, mina första stickade (som överlevt upprepningshotet)! Jag är nykär i båda två, walnuss mjukmjuka och nätta modell, siris ärtgröna färg och löv över axlarna.
 
Jag har en känsla av att de både kommer att bli använda, mycket. Om ett par dagar kommer walnuss att skrytstrutta runt på bloggen med alla detaljer. Dessutom blev en liten minikofta klar och fotad (kommer också framöver), som stickades i vakuumet mellan stickningar innan jul.
 
 
Igår tog A och jag stora loppisrundan runt stans utkanter, han på jakt efter allehanda märkliga saker som kan användas när man bygger en cigarr box guitarr, jag på jakt efter ingenting. Och hittade förståss någonting. En så sjukt fin liten träkorg! Kolla på den! Det var bara kärlek direkt, och lätta 40 kronor att betala. För nystan, pågående stickningar, eller kanske för tidningar. Hittade dessutom tio nummer av tidningen hemslöjden, 2011-21013, för fem kronor styck, att lägga till mina hemprenumererade tidningar.
 
Idag är det söndagslatheten som regererar. Dricka te i soffan, blogga lite, fundera över kommande stickningar. Önskar dig en skön avslutning på helgen!

torsdag, januari 21, 2016

nu då?

Koftan Siri ligger och sträcker ut sig på blockningsmadrassen. Jag har inget sådant där praktiskt pussel utan blockar allt på en vanlig madrass (som största delen av sitt liv agerar ryggstöd bakom sängen). Senaste tiden med en gammal sopsäck under den blöta stickningen för att inte göra madrassen genomfuktig. Tjusigt. Eller funktionellt i alla fall.
 
Med Siri sakta torkandes och med bara knapparna att sy i, är det dags att fundera över nästa projekt. Jag måste göra om avmaskningen på min walnuss, liksom på min systers så är det lite för tajt, och jag gillar att kunna styra upp ärmarna. När det är gjort är jag plötsligt två koftor rikare - de första i min garderob!



Samtidigt blir jag också stickningslös. Eller, jag har ju filtprojektet som bor i garderoben, men det är jag inte så sugen på. Och projekt som bor i garderoben gills inte. Det senaste året, eller om det till och med är längre, har jag varit väldigt monogamstickande. Förut hade jag alltid 3-4 olika projekt på gång i olika faser, men nu blir det nästan alltid bara ett i taget, eller möjligtvis två. Inget medvetet val, jag har inte ens märkt det förrän nu på slutet. Kanske är det lite vilsamt att bara ha ett fokus i taget.
 
Men man blir väldigt sticklös när ett projekt tar slut. Stickningarna ger lite samma tomhet som att läsa ut en bra bok eller se sista avsnittet i en serie, när de tar slut. Så jag ska fundera lite. Pinterest, Ravelry och instagram överväldigar med alla fina bilder och inspiration och jag blir alldeles velig. Kanske skulle jag göra en fin lista i form av bilder, som jag sett både Dödergök och Clara göra.
 
Tills dess njuter jag lite av att besökssiffrorna på bloggen nyss såg såhär harmoniska ut. A säger att jag har nån sorts thing för siffror. Och det kanske är sant. Men hur kan man inte känna lite tillfredställelse över det här..?

fredag, januari 15, 2016

nysta

 
Jag kanske föll för frestelsen att nysta upp allt garn, utom de handspunna. Det gick ju inte att stanna vid bara härvorna, utan varenda liten restboll (nästan) gjordes till sitt eget fina nystan. Så snygga! Egentligen tycker jag att härvor är väldigt tilltalande, men nu fanns ju den här makalösa manicken i min ägo, och med färdignystade härvor går det att börja sticka direkt när en idé kommer.
 
Innan garnet packades ned i de vakuumpåsar och stickkorg där de bor (jag har tyvärr inget fint garnskåp), kunde jag inte låta bli att se dem, alla färger ihop och för sig. Hittade hela färgcirkeln.
 
 
Sen såg jag de stora grupperna garner, de gråmelerade, vita och beiga. Så mycket vitt garn, trots att jag nästan aldrig stickar med bara vitt finns både kampes, plötulopi, z-tvinnat och ett par hekto abuelita merino. Men ofta finns vitt där som komplement och kontrastfärg.  
 
De varmt roströda, bruna, gula och knallröda som också ofta möter vitt och beige. Någon gång ska jag sticka en röd kofta. De svalt turkosa och blå, och små rester i grönt som jag så sällan stickar i trots att det kanske är mina bästa färger. Den gröna siri är min första färgstarka kofta, men jag har sedan tidigare garn till både en klarblå och en turkos tröja. Någon gång
 
 
Alltså, detta är inte allt garn jag har. Om någon blev orolig.

onsdag, januari 13, 2016

instagram

Så kom den dagen då maria blev med smartmackapär och kunde börja tvinga på sin omvärld foton på nya sätt. 'Twas a glorious day.
 
Nu finns jag på instagram, maria.carlander.
Ännu finns där inte så många bilder, vi får se hur den bygger sig, vad innehållet blir. Finns du där? Skicka en kommentar, börja följa eller hojta, så kan jag hitta dig.
 
Det märkligaste och häftigaste, utöver den jättesöta välkomstkommittén av bloggare och stickare som hejade och hälsade mig välkommen dit, var att upptäcka att jag redan hade en egen hashtag därinne! #mariacarlander innehåller bilder på keramik folk handlat av mig, projekt som stickats utifrån något av mina mönster eller någon annan referens. Världens gulligaste!
 

måndag, januari 11, 2016

hur går det för siri?

Under julledigheten monogamstickade jag på de gröna löven, och på tåget ned till Uppsala igen stickade jag slut på de sista metrarna grönt garn av de 2 hg som jag tagit med mig upp en vecka tidigare. Sedan dess har det varit (faktiskt) skön slätstickning innan den vridna resåren längst ned.
 
 
Jag tycker om vriden resår och använder det ofta, och insåg med lätt förvåning att jag aldrig funderat över hur man kan göra det i annat än rundstickning, som nu när det skulle stickas fram och tillbaka. De vridna aviga var rätt meckiga, och jag tycker inte att resultatet blev riktigt perfekt, inte såsom i rundstickning. Men ja, good enough. Kanske lyckas jag få till det snäppet bättre på öviga kanter som förstås också stickas fram och tillbaka.
 
Koftan flyger fram. Nu bara ärmar -blir roligt att få sticka lite mer av löven- och kanter kvar. Och titta vilka snygga nystan det blir av nystmaskinen! Det fingröna garnet är för övrigt Shetlandsuld i färg 56.