årets sista

Förra årets sista var kanske också en sammanfattning av året, året då jag lärde mig att tröjor inte är för svårt eller för stort eller för tidskrävande, året då jag slutade följa mönster och istället uppfann dem själv -med inspiration av alla fantastiska projekt ni gör där ute, året då jag upptäckte att strukturer är lika spännande som färger.


Och koftan lärde mig att det är svårt att överföra en vision till verklighet, men är man envis så kommer man en bra bit på väg. Jag lärde mig att ok-minskning på en kofta inte är helt enkelt, och att breda mönsterbårder gör det hela ännu svårare. Jag lärde mig respektera att olika sticksätt faktiskt innebär olika tät stickning, och att resår med små flätor blir bra mycket mindre än slätstickning... Men att det inte finns något som är så härligt som att få göra något helt eget, från början till slut. Och jag tror att jag efter den första skepsisen tycker bättre och bättre om min kofta med små flätor.


Garn: Kampes 2-trådig ull, ca 350g
Stickor: 3, och 2½ till resåren
Mönster: Eget

ny mark

Jag har en ny kärlek i mitt liv;
Lera.


Jag har börjat en liten kvällskurs i keramik och all min fantasi, kreativitet och ambition är just nu inriktad på alla de fantastiska skapelser som jag visionerar fram att jag ska kunna skapa på de sju träffarna vi har.

Hybris?
Som vanligt.

idag är söndag min bästa dag

någon annans hantverk

Helgen kom som ett välkommet täcke och en mjuk säng efter en lång vecka. Att arbeta är, förutom allt det roliga, en odyssé in i alla olika typer av trötthet som finns. Eller i alla fall ett antal av dem. Den här veckan har bjudit på en hel del av typen som kommer av att sitta på långa möten som inte ger något över huvud taget. Menmen, helg, och nya tag osv.

Jag hade en väldigt fin ambition att ta och fota de projekt som varit klara länge men undvikit kamerans lins. Klädde på mig, fixade, tog någon provbild.. och sen var batteriet i kameran slut. Jaha. Så, istället kommer här ett fantastiskt hantverk av Dalton Ghetti. Galet fint.

rödrosa

Löskrage i gladrandigaste färgerna. Som att gripa efter försommar när regnet trycker snön till is.


Garn: Kampes tvåtrådiga ull, ca 70 g rosa och 60g rött.
Stickor: Nr 3 (2½ till resåren)
Mönster: Avsmalnande tub med resårkanter som vikts in och sytts fast.



Jag tycker om. Att vika ned som sjal, att dra upp över hals och ansikte när vinden kommer för nära. Nya favoritfärger, raspig ull, ränder, kulturtantspoäng.

vinterfärg

En rödrosarandig halskrage.
Som en paus i min grå parad (kofta, vantar och mössa kvarstår).

vinterljus

ett inrutat 2010

Inga listor med återblickar över året kommer när huvudet är långt före med andra projekt och händerna kämpar för att hinna med. Men jag ville se, mer än lista, allt som ullat under året. Så, i en liten ruta finns nu majoriteten av 2010 i stickat, virkat, nålbundet, krokat och tovat.
Rackarns fin liten egopuff.